När jag sist var i Edsbyn och träffade några vänner från Smyrna började vi prata om min utbildning och jag kom då att tänka på att det kanske inte är så många som vet varför jag pluggar socialantropologi. Så jag tänkte nu berätta lite vad socialantropologi är och varför jag läser det.
Ämnet socialantropologi är ett jämförande studie av mänskliga samhällen och kulturer.
Socialantropologer studerar både traditionella och moderna samhällsformer i ett jämförande perspektiv, som syftar till att skapa kännedom om kulturella variationer och likheter, vilket bidrar till ökad förståelse i viktiga samhällsfrågor t ex. globaliseringens sociala och kulturella aspekter, migration och kulturmöten.
Socialantropologer studerar hur människor i olika delar av världen organiserar sina liv socialt och kulturellt. De är intresserade av att förstå den mänskliga existensens likheter och olikheter, människors sätt att kommunicera, deras värderingar av olika aspekter av livet, hur de tänker och vad de gör. För att kunna göra det utgår de från en kulturrelativistisk metod, där de vill se en viss kultur som logisk utifrån sitt eget perspektiv, vilket är ett försök till att studera andras kulturer (och sin egen) på ett så fördomsfritt sätt som möjligt.
Ett exempel på där det hade varit lämpligt för oss alla att försöka förstå varandra genom en relativistisk metod, var händelserna kring Muhammed som rondellhund. Det var många svenskar som tyckte att det var fruktansvärt att människor i Mellanöstern brände en docka på Fredrik Reinfeldt. Svenskarna kunde inte förstå hur man kan göra något så fräckt. De tänkte inte på att för en muslim så är det fruktansvärt att se sin högaktade profet som en hund (i Sverige är hundar gulliga husdjur medan de i andra kulturer ses som väldigt orena). Att avbild
a deras profet som en hund kan ses som likvärdigt med att bränna en docka på vår stadsminister eller något värre. Att vi helt utan anledning gör en sådan handling ses som ett plötsligt påhopp mot dem. Precis som vi skulle bli upprörda om de helt plötsligt, utan anledning (deras handling var ju ett svar på att deras profet gjorts till en rondellhund), hade bränt en docka på vår stadsminister.
Kulturrelativismen som metod menar att man måste kunna förstå att människor från olika kulturer reagerar på olika sätt så att fördomar – vilka är grunden till många konflikter - undviks. Vi ser det som yttrandefrihet att kunna avbilda och skapa konstverk av kombinationer av en hund och en profet (för att vi tycker det är skoj, vackert eller för att vi har en åsikt vi vill uttrycka), medan de ser det som väldigt kränkande och respektlöst mot dem – det skulle kunna ses som hets mot folkgrupp (detta är ju en problematik i sig – då yttrandefrihet är en av förutsättning för en demokrati, samtidigt som hets mot folkgrupp måste tas hänsyn till).
Metoden är inte en motsats till- men kom som ett svar på etnocentrismen (som västvärlden ofta använder sig utav) som kort sammanfattat innebär att människor mäter livskvalité och lycka genom att ha sig själva som måttstock. Att ha sig själv som måttstock betyder att sätta sig själv i centrum och sedan mäta andra efter en evolutionär skala. Socialantropologer vill inte rangordna samhällen på det sättet, de menar att det då finns en risk för rasism.
Problemet, med att se en kultur logiskt utifrån sitt eget perspektiv, blir etik och moralfrågor (exempelvis kvinnlig omskärelse). Detta har jag fått några frågor kring, då det kan verka som att kulturrelativismen går emot den kristna moralen eller kristendomens syfte – att missionera. Men då vill jag understryka att många som använder sig av kulturrelativismen som metod, inte nödvändigtvis har den som ett synsätt, utan kan vara väldigt bestämd på vad som egentligen är ”rätt” och ”fel”. Kulturrelativism som metod skall lämpas för att kunna förstå, inte som ett synsätt eller livsåskådning för att hålla med eller försvara en viss handling. Genom metoden kan man förstå och sedan eventuellt förklara det man tycker är fel.
De som använder kulturrelativism som metod är ofta socialantropologer vilka har studerat och levt i andra kulturer en längre tid och som då ofta kan känna det som deras uppgift att försvara kulturen i fråga, därför att de lärt känna människor som verkligen vill leva på det sätt de lever på. Många gånger handlar detta om ursprungsbefolkningar som exempelvis vill leva som nomader och som ofta kommer i kläm när regeringar stiftar lagar och vill ta skatt (huruvida frågan om ursprungsbefolkningar har rätt till att vara ett ursprungsfolk, då jordens och länders resurser är knappa, är en annan fråga, precis som den om ett företag, land eller person har det). Ofta missförstås kulturrelativismen för att blunda för förtryck och att gå emot universella värden, men detta tror jag är på grund av att man blandar ihop kulturrelativismen som metod och synsätt.
Socialantropologin utgår alltså från en relativistisk metod, för att försöka förstå andra men de vill även upptäcka universella likheter och mönster i samhällen. Det är egentligen detta som socialantropologi handlar om - att hitta det unika i varje samhälle och samtidigt finna på vilket sätt människligheten är en och densamme.
Det är mitt intresse för andra kulturer, samhällen och människor som fört mig in på socialantropologin – då jag gillar att undersöka likheter och skillnader mellan människor i olika kulturer för att kunna förstå andra och mig själv. Jag tror att socialantropologer kommer bli mer och mer aktuell – i och med ökad globalisering och migration – eftersom vi då behöver kunna förstå varandra och varandras sätt att handla så att vi inte segregeras eller dömer varandra felaktigt. Socialantropologer behövs också för att undersöka sitt eget samhälle och hur det skall kunna förbättras.
Globalt arbetar socialantropologer med bistånd och fredsarbete. Nationellt är socialantropologisk kunskap efterfrågad inom områden som media, skola, marknadsföring, vård, reklam, turistnäring och förvaltning. Antropologer arbetar annars huvudsakligen inom den akademiska världen med undervisning och forskning.
Detta var lite kortfattat om vad socialantropologi är men det skulle kunna sägas mycket mer om ämnet. Fråga mig om det är något mer ni undrar över.
Emma Åström
