Hej hej!

Sanna Johansson här. För er som inte vet så mycket om mig så kan jag väl berätta att jag är 17 år, pluggar språk på voxnadalens gymnasium. Det är grymt kul med språk och jag har träffat många nya vänner under gymnasieperioden såhär långt :) Jag har varit med i kyrkan sen jag var liten och det tackar jag Gud för!

Sofia (Lindh) gav mig (på begäran av mig själv faktist:p) uppgifterna till bloggen och jag tyckte att det skulle vara roligt att skriva ett inlägg, men precis som (några?) andra också känner så vet jag faktist inte riktigt vad jag ska skriva. Men jag tänkte att jag kan väl berätta lite om veckan som varit.

För det är nämnligen så att jag upplevt bönesvar från Gud. Jag upplevde att Gud gav mig kraft att verkligen läsa bibeln, även om jag gjort det tidigare också så har det varit lite tungt.

Det var så här: På Onsdagen den 9 Jan. började skolan igen och jag och mina kompisar brukar alltid ha våran kristnaskolgrupp på Onsdagsmornar, 8-9, och även denna Onsdag hade vi det. Vi var en mindre grupp än vanligt, eftersom några var och praktiserade, så vi var bara tre stycken. Vi tänkte att vi skulle köra lite 'pepp-talk' istället för att någon läste ur bibeln (ingen av oss hade förberett något att säga) så vi satt där inne i ett klassrum och pratade om saker (saker som vi behövde hjälp med att be om och saker som vi upplevt att Gud hjälpt oss med.) och medan vi pratar så säger Sofia att hon börjat läsa minutbibeln. Direkt när hon säger detta hajar jag till. Det var nämnligen så att kvällen innan hade jag gruvat mig inför skolstarten och eftersom jag kände att jag inte fann nån tröst i bibeln så bad jag till Gud att han skulle hjälpa mig, för jag visste ju att svaret och trösten fanns där! Så plötsligt fick jag för mig att gå upp ur sängen och kolla i en kartong som jag har på golvet, och jag tänkte vad ska det här vara bra för? Sedan dagen efter förstod jag, min minutbibel låg i just den kartongen.

Jag började läsa den och det gick verkligen lätt! Och inte lätt på det viset att det gick snabbt och jag inte behövde ägna så mycket energi åt det. Utan lätt att förstå, lätt att känna Gud. För jag tror inte att det är svårt att "känna" Gud. Han väntar ju på oss!

Jag tackar Gud för detta, även om det kanske inte var ett "stort" bönesvar så var det ändå ett bönesvar. Jag tror att vi måste börja tänka att mer saker är från Gud, för att stärka oss själva om inte annat. Precis lika gärna som stora saker är från Gud, är ju också dom små sakerna.

Vår tro blir starkare när vi tror.

Gud välsigne er alla! :)
/Sanna