Livet går inte alltid på räls men Jesus är med jämt!

Den här hösten har inte varit lika lätt som andra höstar...
Oftast så brukar livet rulla på bra och jag har oftast känt att jag haft kontroll över min situation.
Men den här hösten har det varit mycket, lite väl mycket för att jag ska kunna trivas och må bra. Det har varit svårt att få livet att gå ihop. Jag har haft Wilgot hemma hela dagarna, pluggat heltid,haft praktik på heltid och så har jag så klart haft församlingslivet. Alla sakerna är fantastiska var för sig, men tillsammans så blir det bara för mycket! Jag vet inte ännu om jag har lyckats få ihop det, det visar sig i januari när jag skickat in mina sista uppgifter till skolan och fått tillbaka dem.

Även om jag upplevt min jobbigaste höst hittills så har jag hela tiden känt att Jesus varit med. Om jag inte hade haft vår treeniga Gud på min sida så hade jag brytit ihop totalt. Tänk vad fantastisk han är, vår skapare. Han tar hand om oss jämt, även de gånger då vi knappt tar oss tiden att prata med honom.

I Söndags var den en bra dag. Först supergott fika hos Artings, sen en underbart härlig bönestund tillsammans med Ida och Josef. Det var ett tag sedan vi hade ett sånt bönebrus hemma hos oss. Det var helt fantastiskt. Och det mest otroliga var att Wilgot inte vaknade trots att vi befann oss precis under hans rum.

Jag tror verkligen att det ligger spännande tider framför oss. Nu gäller det att hänga på! Det fungerar inte att bara sitta och vänta in väckelsen, det står ingenstans i bibeln om att det är bra att vara lat (inte vad jag vet i alla fall), utan det står att vi ska arbeta. Väckelsen kommer knappast utan arbete, på alla plan.

Tack underbara församling för att jag får vara en del av kroppen.

Ni får gärna ha mig med i era böner, så att jag klarar uppgifterna i skolan och allt annat.

Kram / Lydia