Kära bloggare!
Osså har turen kommit till mig, faktiskt så har den varit hos mig alltför länge så jag får börja med att be om ursäkt för det.
När min man, allias "Simpa" fick chansen att skriva på bloggen så kände jag att jag blev litet som ett barn, "men jag då,jag vill oxå...." Nu när jag fick chansen gjorde sig plötsligt nerverna påminda. Hjärnan började gå på högvarv men ingenting hände, jag kom inte på någonting som jag kunde skriva om. Hjälp...men så kom jag på , jag kan be om vad jag ska skriva!!! Jag vände mig till Jesus och frågade "vad vill Du ha sagt, led mig. Tala om för mig vad jag ska skriva".Jag fick det klart för mig när jag stod där med hammaren i högsta hugg. Tidigare under dagen hade jag bestämt att ikväll ska det ske, ikväll ska jag skriva på bloggen. Men jag skulle bara först, sen skriver jag. Osså fortsatte det hela kvällen liksom kvällarna tidigare. "Jag ska bara, vänta lite, jag måste först, det här är viktigare osv",Det slog mig när jag stod där med en hammare och en sne spik att jag gör samma sak med Jesus. Han gör sig ständigt påminnd att han älskar mig, ber mig lyssna men jag ska bara... Jag ber ofta; Herre använd mig, gör vad du vill med mitt liv,låt mig få vara ditt redskap. Herre varför händer det ingenting med mitt liv? Herre hör mig, varför lyssnar du inte?Men när skall han få chansen att svara mig, jag e ju alltid upptagen. Jag fyller min tillvaro med städning, trädgårdsarbete, vardagsrummet tapetseras, dåligt samvete för att jag inte ger mina underbara barn mer tid, fritidssysselsättning osv. Det är aldrig tyst. Radion skriker ut bäst musik just nu och hur vi borde tänka mer på oss själva. Tv kanalerna är fyllda av människor som talar med andar o demoner tom barnens program handlar om drakar, häxor och tecknad lieman. När ger jag min Herre tid för att tala med mig, lyssnar jag? Jag har en "förmåga" att vara i ständig rörelse, tom när fam. ska äta hoppar jag upp o ner.Jag träffar en Terapeut 1ggr/v. Hon tror att jag försöker fly från mig själv. Är det egentligen inte så att fiende gör allt och skapar måsten för att hålla mig från Gud? Jesus väntar tålmodigt, men vi får inte glömma att snart är Han här för att hämta oss eller har vi tid att följa med" för jag ska bara... "Ja men visst då är det annorlunda då lyssnar jag när Han ropar mitt namn, det kan jag ju inte missa." Chansen är stor att vi inte stannar upp då heller för vi är för upptagen med oss själva och våra liv på jorden. Jesus kommer inte att knacka för evigt på vår dörr om vi inte ger oss tid för att öppna. Vi vill ha med oss alla till himlen men hur ska vi nå fram till dem när vi inte har tid?Jesus längtar efter oss, längtar efter att få vara den viktigaste i våra liv, att vi lyssnar, stannar upp och ser på Honom. Vi måste lägga ner alla måsten, ska bara. JESUS BEHÖVER OSS NU. Tiden är kort. Om vi vill bli använd av vår Herra måste vi stå till förfogande, vara lyhörd och redo. Kanske dom efterlängtade bönesvaren kommer fortare om vi lyssnar. STANNA UPP!OJ! Det blev en lång predikan det!
Simpa frågade vad jag skulle skriva och när jag berättade så säger han att han har haft samma sak på sitt hjärta Jag tror att Jesus fick vår uppmärksamhet och att lade ner dessa ord i våra hjärtan.
Guds välsignelse till er alla/ Kikki Simonsson
måndag 12 november 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
jag ber om ursäkt för att texten blev ihoptryckt men ja höll på att tappa bort mitt inlägg precis när jag hade skrivit klart.
Be inte om ursäkt!! Jag blev så glad att läsa ditt inlägg. Ja, har vi tid? Det är en relevant fråga. Svaret tåls att meditera över ett tag. Vad gör jag och vad prioriterar jag?
Frid
Tack, Kikki!
Har inga problem att känna igen mig i "ja ska bara...."!
Detta inlägg var värt att vänta på!! Precis som Lotta skriver så är det lätt att känna igen, "jag ska bara"....
Nu väntar jag med spänning på ditt nästa inlägg, Kikki för detta var BRA!
Tack för dessa visdomsord! Kanoninspirerande! Kram
Skicka en kommentar