Sitter här med mitt glas precis uppdruckna treo, en helg har kommit och gått. En intensiv och en lyckad helg. Det visar glaset som står här bredvid.
Mamma fyllde 44 år i fredags så jag började helgen med att ta ledigt från fredrag och fira henne istället. Men josef kommer och hämtar upp mig där i vängsbo vid kvart över åtta och det bär av mot kyrkan. Bön & lovsång står på schemat och jag känner mig dålig som inte är mer förberedd än såhär.
Vi tar oss igenom kvällen, men det går faktiskt väldigt segt. Det märks vi har något emot oss. Lördag kommer och KIDZ tar upp hela dagen. Jag brukar vara jättepeppad för KIDZ med inte idag, även här märks det att något är på mig liksom. Klockan blir tio i sex och i foajen som i det här fallet brukar vara helt full med barn som springer runt, finns bara kring 10 barn och paniken kommer igen. VART ÄR BARNEN! tänk om inte några barn kommer. Jag blir ofokuserad och nervös. Helt i onödan...vad tänkte jag på? Det är väl klart att inte KIDZ slutar här. När vi barnledare sedan springer in (som ett bandylag den här gången) sitter ett 50 tal barn och vuxna och skrattar med oss. Kvällen blir jättelyckad och många ger beröm. Nu har klockan blivit 19.30 och ungdomarna är vid det här laget redan på US hos Tobbe & Carin. Några har stannat och väntat på mig så jag får åka med till dem också. Det är så trevligt att få komma hem till någon såhär och det märks att ungdomarna tycker det också för de flesta är med. Ca 20 stycken. Vi kör samling och lovsången blir jättehärlig. Både jag och Perola tycker att en ungdomskör är på tiden =) vi har många duktiga sångare med nu. Jag nämner lite över den här segheten som är över oss när vi har kul tillsammans och när vi ber tillsammans. Flera hakar på och berättar om olika upplevelser de är med om i vardagen. Det är verkligen något på G nu. Satan jobbar verkligen för full rulle. Det känner vi alla av. Vi fortsätter umgås och ha roligt och turen går sedan ner till "Tolvan". Milkshake för några. En kopp te och en chokladbit för mig. Kommer i säng vid 02.00 men utan huvudvärk. Kliver upp vid 11.30 på söndag känner sig som en tonåring efter att ha sovit längre än till 11.00. Vi åker till Ragnar och Eva och får i oss en rejäl lunch. Härligt för nu ska vi igång med förberedellserna inför gudstjänsten vi ansvarar för. Jag är ofokuserad men de övriga är positiva och har jätteroligt när vi övar tillsammans. Det är väl huvudsaken antar jag. Gudstjänsten går över smärtfritt och alla är nöjda med sin insatts. Jag står som en stolt mor och bara ler mot dem när föräldrar och församling kommer och berömmer. Det här är mina barn det. Vad har jag gjort för att förtjäna denna glädje?
Några av oss äldre drar vidare till MAX för en hamburgare och sedan hem till Pettson. Ja helgen går mot sitt slut och jag mår bra. Ingen huvudvärk alls.
Det var ju dumt av mig att tro jag skulle kunna slippa denna huvudvärk både söndag och måndag. Men inget tar ifrån mig glädjen över att ha lyckats fullt ut med en helg. Inget tar ifrån mig glädjen över att satan är på som aldrig förr. Det kommer snart! Förstår ni det? Väckelsen som vi väntar på. Satan har fattat det. Han har fattat att det kommer snart, precis som jag och mina ungdomar har fattat det.
Satan jag vet att du läser det här och du kan inget göra. Du kommer inte åt mig och mina ungdomar!
måndag 19 november 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ida, du har all anledning att känna dig glad och stolt över helgens möten, både KIDZ och mötet i söndags. Det är fantastiskt gripande att se det engagemang som finns hos ungdomarna och den skärpa vi kunde uppleva i lovsång och allt det som hände i mötet.
Du gör ett jättebra jobb och jag hoppas att du får fortsätta känna att det bär, trots att det kan vara motigt ibland.
Stå på, Ida!
Här kommer en sen kommentar! Men jag vill bara säga att jag blir rörd när jag ser och hör om barn och ungdomsarbetet, hur det utvecklats och går framåt! Du SKA känna dig stolt över dig själv och skaran din!
Ber för dig!
Skicka en kommentar