Bonaden har satt sina spår

"Mogonstund har guld i mun". Så talade en av de bonader som prydde min farmor och farfars vägg. De var inte precis unika i det att pryda väggarna med broderier. Hemma hos den generationen var det nog snarare en regel än ett undantag att bonader av det slaget återfanns i varje hus och hem. En annan bonad som fanns hos min farmor och farfar hängde på köksväggen och bar budskapet "Var dag är en sällsam gåva". Dessa ord har ätsat sig fast i mig och jag minns när jag var liten och satt vid köksbordet deras. Jag studerade texten, läste den så gott jag kunde och funderade ofta och länge på vad "sällsam" kunde betyda. Det övriga i texten kunde jag greppa, som att "var" nog betyder "varje" och "dag" och "gåva" det var ju lätt som en plätt även för en som just lärt sig läsa. Just då, i den åldern, kanske inte bonadens budskap nådde riktigt fram till mig. Idag, när jag vet vad "sällsam" betyder, då är bonaden för mig ofta en återkommande uppmuntran och bön.
I skrivande stund undrar jag var barn av denna tid får möjlighet att så in såna här underbara budskap. I dagens minimalistiska mode och trender finns inte någon plats för min farmors bonader. De är de första som åker ut när en tavla eller ett tyg från från IKEA ska in!

Jag hyser mitt hopp till Erikshjälpen! Där pryder säkert flera farmödrars bonader väggarna och får tala till barn av denna tid som är där och lördagshandlar med mor och far.

Var dag är en sällsam gåva en skimrande möjlighet.

Var dag är en nåd dig given från himlen, besinna det!

Var morgon är nåd och ansvar med löften och nya krav.

Var afton står klara stjärnor och frågar dig vad du gav.

Var afton står fjärran stjärnor i glans över dag som flytt.

Var morgon dig Herren kallar och väcker din vilja på nytt.

(Psalm 180)

//Marie K