stapplande steg i en okänd värld

Hejsan!
Jaha, bloggar det gör man ju man ju varenda dag!!!
Dom första tankarna man får är när man för drygt fyra år sedan satte sig i frälsningsstolen på Alphan och tog emot Jesus som sin frälsare. Dagarna som följde sen var att som ett barn ta de första stapplande stegen i en okänd värld!
Ungefär så känner jag mig nu när jag stapplar in i bloggvärlden men om man litar på Herren så kan man väl känna sig trygg i bloggvärlden också!

Det som är aktuellt för mig just nu och som jag har funderat runt de senaste dagarna är att vi är Guds barn. Tänk om man kunde vara lite mindre vuxen ibland och mer som ett barn.
För ett barn finns inga begränsningar! Dom är fria i tankarna och fantasin flödar fritt. inget är omöjligt att genomföra ända tills jag som vuxen säger att -men det förstår du väl att det går ju inte......
Ingenstans i bibeln står det att någon vuxen kommer att komma in i himmelriket. Men däremot i Luk 18:17 Amen säger jag er er. Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer heller aldrig ditin.
Ibland kan jag känna att vara vuxen är att begränsa Guds rike för min vuxna hjärna säger vad som är möjligt och omöjligt i denna värld. Men som tur är så har jag fått lära känna han som inget är omöjligt för Jesus Kristus. Det finns inga begränsningar i löftena han har gett oss. I jesu namn kan vi flytta berg.

Annars så har jag börjat läsa Anita Barkers bok "naturligt övernaturligt"! Vilken inspiration att läsa om henne som är i stort sett blind och ändå lever som en seende på Guds löfte att han ska vara hennes ögon. Allt är möjligt om vi bara litar på Herren och har en barnslig tro utan vuxna begränsningar.

Vart ska man börja tro???? Jo, nu vet ja!!
Jag går och bygger med lego så kanske det lossnar.
Nä förresten barn får ju inte vara uppe så här sent. Jag måste nog lägga mig och sova.
Undrar om Sebastian har somnat så man kan låna nappen.

Go natt och sov gott Guds barn men håll er vakna i tron!

Bless/Simpa