onsdag 5 september 2007

En andakt

Som strömmande regn är min lära,som daggen faller mina ord,
som skurar över grönska,som duggregn över gräs.
(5 mos 32:2)

Morgondimman hade just lättat. Kvar låg daggen som ett spräckligt täcke över marken. Jag stannade upp ett slag och funderade över naturens skönhet och gång. Försökte föreviga stunden med min kamera. Förgäves. Resultatet (bilden ovan) gjorde inte den verkliga stunden någon rättvisa. En bild betraktas endast med ögats sinne, en naturupplevelse med alla - så genomgripande. Inte förrän jag läste bibelordet kom upplevelsen tillbaka till mig, mäktig och sann. "Som strömmande regn är min lära, som daggen faller mina ord"... Såsom molnen den morgonen stigit ner från himlen, fallit tung som dagg, lättat och blivit till vatten för marken. På så sätt tar även Guds ord boning i mig, verkar och ger liv som en frisk vattenkälla.
//Marie K

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har lämnat pinnen vidare så du vet.. åtestår att se om motagaren har något att skriva:)

Anonym sa...

Ja det återstår. Verkar vara någon med skrivkramp!! Men det kanske kommer ett inlägg snart långt som en doktorsavhandling :)