Jaha, hur bra gick det här? Fick stafettpinnen av Henry och skrev, som jag trodde, på rätt ställe. Men tydligen inte, så mitt inlägg ligger och svävar nånstans. Så kan det gå när man inte läser instruktionerna ordentligt. Så nu får jag skriva om det.
Jag har tittat mycket på VM i friidrott de senaste veckorna. Natt och dag, faktiskt. Nåt av det mest spännande är stafetterna. Från att vara riktiga individualister ska de tävlande fungera som ett lag. Jag kan inte mycket om stafett, men vet i alla fall att det är enormt viktigt att växlingarna fungerar. Även om ett lag består att fyra tävlande, som i en final på 100 meter tar de fyra första platserna, så kan laget ändå sluta på sista plats. Det beror på, tror jag, att de inte tänker som ett lag, de är enbart fokuserade på sin egen sträcka och tänker inte på att göra det lätt och gynnsamt för den som tar nästa sträcka.
Tänk, jag tycker att det finns en del som går att tillämpa på oss i en församling. Vi måste lära oss att tänka på laget, att vi har ett uppdrag att utföra och att vi ska göra det tillsammans. Inte som resultatinriktade individualister, utan som ett lag, där helheten är viktigare än delarna.
Det här blev kanske för filosofiskt, men det får du ha överseende med. Du får själv tänka vidare på om det här betyder nåt för dig. Men jag tror det är sant att "tillsammans är vi starka"!
God bless!
Lotta
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vilket bra inlägg, en smula filosofiskt men så konkret och sant. Det är i allafall min övertygelse. När jag spelade fotboll i Örebro så drillade tränaren oss att tänka större än på vår egen individuella prestation. Säsong efter säsong, träning efter träning upprepade han detta, att göra allt som stod i min makt för att göra lagkompisen bra. Slå en passning, inte som är snygg och avgörande, utan som ger lagkamraten fördelar. För att uppnå detta krävs förstås att man vet varandras fotbollsegenskaper - känner varandra väl. Såsom som jag tror Gud vill att vi i församlingen ska känna varandras egenskaper för att utgöra en bättre helhet. Han pratade ävenmkt om vikten av att inte prestera för tränarens skull, vikten av att kunna träna hårt även om inte han stod och peppade och tittade på. Träningen var för lagets skull så och moralen. Även det tycker jag är en fin liknelse för hur vi inte behöver prestera inför Gud, han vill inte ha det.
Ja det finns många liknelser jag kan hämta ur min forna tränares filosofi. Saken är dock den att allt detta redan står skrivet i Guds ord. Ingen tränares filosofi kan ersätta den - även om det praktiska i en tränarfilosofi ibland kan vara mer lättfattliga för ett liv i vardagen.
Med hopp om fler filosofiska inlägg från dig!
ja de var verkligen FÖR filosofiskt.. närå såklart inte. de är helt sant det du skriver. =)En församling kan inte fungera om inte samarbetet fungerar mellan lemmarna. Jättekul att flera börjat skiva här nu, är så roligt att läsa.
En spännande framtid vi står inför på många olika sätt!
Blessings
Skicka en kommentar