Första aftonen i det nya hemmet.
Jag vet en hälsning mera kär
än, värld, vad du kan ge:
den heter frid, - Guds frid det är,
och därom vill jag be.
Dröj då, o frid, dröj i mitt tjäll!
Bliv bästa gästen min!
Ty dagen skrider, - det blir kväll,
och natten bryter in.
Guds frid kan få bli "bästa gästen min" och din, naturligtvis! Den har vi fått som gåva den dag vi bjöd in Gud i vårt liv. I vårt vardagliga liv tror jag vi har mer och mindre fridfyllda dagar och att vi mer än en gång önskat friden som vår bästa gäst ;-) Nu tror jag ändå att den frid som världen ej kan ge, är något som bor i dig och mig. Friden inom oss får vara det som bär oss igenom vad vi än möter,det som bär oss igenom de dagar som inte känns fulla av frid.
Här, från mitt just nu fridfulla vardagsrum, där jag sitter och bloggar och pluggar med en sprakande brasa i kaminen (ni hör väl vad fridfullt jag har det) önskar jag er GUDS FRID!
//Marie E
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Har du skrivit den? I så fall bör du nog sadla om till prof. poet! :)
Men är man allkonstnär så är man...
Åh tok, inte har jag skrivit den, jag har hittat den i en av mina poesisamlingar som jag "måste" läsa nu under kursen. Jag är helt jätteförvånad vad ofta jag finner Gud i de dikter jag läser! MEN finns många dikter där han definitivt inte är med också!
Kul att du "upptäckt" poesin! Där finns mycket gott att finna! Kanske plockar de bara fram det som finns i deras inre, för vi vet ju att Gud har lagt evigheten i allas hjärtan.
Skicka en kommentar