Vår cell-grupp, minus några plus andra, har varit i Sundsvall i helgen. Det här var fjärde gången och, som vanligt har vi haft det bra. Vad vi gör? Det är inga gubbar med, så vad gör då 7 damer på utflykt en helg? Vi äter gott, shoppar lite eller mycket, vi äter igen, vi bastar och kletar på ansiktsmask, äter frukt och nötter och känner oss. för en stund, hälsosamma och mjuka i ansiktet. Vi skrattar, ibland gråter vi, vi sover, en del mycket, andra lite mindre. Men alldeles oavsett allt det här mysiga och trevliga är gemenskapen det primära. Att vara tillsammans, att ge varandra en del av ens tid, att ge utrymme för andra i mitt liv. Det här har blivit viktigt för oss och jag kan säga att de som jag varit tillsammans med i helgen är viktiga i mitt liv. De är alla en del av församlingen och de ger av sig själva till mig. Jag tror att det är så det ska vara.
Nu sitter jag på en buss som ska ta mig från Sundsvall till Råneå. Ska hem till pappa några dagar och det känns bra. Utanför bussfönstret är det mest skog, men det ger oxå utrymme för att tänka, och det är bra. Att tänka, alltså. Men det var sorgligt att lämna mina vänner och åka iväg ensam. Kan nån förstå det?
Det här var lite strödda tankar och jag hoppas att du som läser är berikad med en gemenskap som är villig att släppa in dig i sina liv. Du är värd det!
Bless/ Lotta
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Läser ditt inlägg och får tårar i ögonen. Det är så centralt - det här med gemenskap och ge tid för varandra. Måste genast slå upp ett av mina favoritställen i bibeln och läsa:
44Men alla de som trodde höllo sig tillsammans och hade allting gemensamt, de sålde sina jordagods och vad de eljest ägde och delade med sig därav åt alla, eftersom var och en behövde. Och ständigt, var dag, voro de endräktigt tillsammans i helgedomen; och hemma i husen bröto de bröd och åto med fröjd och i hjärtats enfald, och lovade Gud. Och allt folket vad dem väl bevåget. Och Herren ökade församlingen, dag efter dag, med dem som läto sig frälsas.
Amen
Vad vore livet utan vänner och särskilt mina riktigt "goa" vänner.
Vilken härlig helg vi haft.
Vi får vara rädda om varann för vi behöver varann.
Mmmm, vi har haft en bra helg, som alltid..... Önskar dig en skön vecka hemma hos far! Kram
Jag tycker också att vi haft en jättebra helg. Med härlig gemenskap! Är så tacksam till Gud för vänner jag har. Ni betyder så oerhört mycket för mej.
Lotta jag önskar dej bra dagar hemma i Råneå, så ses vi snart igen.
Kramar!
Skicka en kommentar