Från cellen

I ett annat sammanhang kunde en sån rubrik betyda nåt helt annat än det jag menar. Men nu betyder det inget annat än att jag har varit på cell-möte ikväll. Vilka konstiga ord vi skapar - cell-möte t ex, vad är det för ord egentligen. Celler som möts? Ja, varför inte?!

Församlingen liknas vid en kropp och kroppen består av massvis med celler och de möts alltså i kroppen. Cell-möte! Utan att vara teologisk bevandrad så tror jag att vår lilla grupp som träffades ikväll kan vara en cell i kroppen, men jag tror oxå att var och en av oss är en cell i kroppen, församlingen. Det är hur viktigt som helst att varje cell är där den ska vara och utför det som den är ämnad för. Alla celler i kroppen finns där med ett speciellt syfte och då spelar det inte så stor roll var man är, men ATT man är! Har lärt mig att människokroppens celler är så små som 20-30 my och 1 my=1/1000 mm. Hur smått är inte det? Då förstår till och med jag att det gäller att hålla ihop. Det är då vi blir starka. Vi är alla så viktiga för att kroppen, alltså församlingen, ska fungera. Ingen kan slå sig ro och mena att nu har jag gjort mitt, nu får andra "steppa" in. Hur skulle det se ut i människokroppen? Helt plötsligt får ett gäng celler i foten för sig att det inte vill vara med längre. De vill gärna starta-eget, men jag säger bara: Lycka till! Det ligger i sakens natur att det inte går att fungera som cell utanför kroppen.
Nej, Enade vi stå, söndrade vi falla!

Alltså, en cell-grupp är inget nyss påfunnet begrepp, men en livsform mitt i kroppen, församlingen.

Det här är mina tankar, mitt-i-natten.

Bless och go´natt från Lotta