Stafetten fortsätter

Ja så har jag fått "pinnen" då, nåt helt nytt för min årgång, men kul iallafall.
Vad skriver man då? Alla ni föregående bloggare har uttryckt er så bra och det är
intressant att läsa. Du är klurig du Marie. De vackra höstlöven börjar ju falla nu och
det blir avskalat och litet tristare ute men varmt och gött inne, kanske vid brasan med
en god bok att läsa, men så är det ju det här med lill-vovven. Hon måste ut precis då
min tid får anpassas efter denna lilla jycke. Det är ju väldigt poppis med hund just nu.
Är det nåt smittsamt månne? Det är ju bara fööör lätt att falla för de små liven, trevligt
sällskap är det oxå. Hur som haver, som Dinah säger: Jesus är bäst, ingen protest.
Bless på er alla önskar Harriet

Sätter sina spår..

Och så börjar det dra ihop sig för älgjakt, den vetskapen går inte att undgå. Det provskjuts, pratas, tilldelas älgpass, planeras dagar etc. Och det ska börjas tidigt - jakttraditionen måste överföras på kommande generationer. Därför tog Tony och farfar Bertil med sig Simon ut i skogen idag för att "förbereda passet"! Undrar just vad man gör då? Förbereda passet? Jag smakar på orden och försöker sätta mig in i vad det finns att förbereda på ett älgpass. Älgen den är ju redan i skogen och skogen den står där den står. Passet, ja så vitt jag vet brukar det bestå av något ihopsnickrat tornliknade som står från år till år. Det skulle vara om spikarna rostat eller plankorna ruttnat och måste restaureras en aning? Eller ska de göra fint runtomkring, attraktivt för älgen? Lägga ut lockbeten, bilder på fräscha älg-damer för att locka till sig den där tolv- eller fjortontaggar´n? Nej jag har ingen aning. Får nog ge upp mitt gissande och ta ett snack med min man när han kommer hem.

Tur för Simon att det börjas i tid så han slipper sitta och blogga om såna här funderingar när han är giftasvuxen.

Frid

Bokföring, lovsång och Israel

Det är lördag förmiddag. Sitter och gör bokföring åt Smyrna. Det är "grovjobbet" inför styrelsemötet på onsdag som måste göras. Känns ibland lite tungt att sätta sig med en massa papper på ledig tid. Men när jag väl fått igång musikspelaren Winamp och lyssnar på Carola, Paul Potts, Mozart och diverse lovsång i en "salig blandning" blir det några välsignade timmar. Välsignelsen ligger kanske inte i musiken, utan i vetskapen att jag inte gör det för mig själv. Jag är med i ett större sammanhang. Det är stort att vara med i Guds verk. På eftermiddagen idag ska jag till Pingstkyrkan i Edsbyn och lyssna på Göran Duveskog. Det är samling för Israels Vänner i södra Hälsingland. Nationen Israel behöver allt vårt stöd.
Ha en välsignad dag.
Hälsningar Henry

Bland tossor och mössor

En djungel av mössor för stora och små, och trångt ibland fölket som vill passa på. Att shoppa för vintern av bra kvalité, för billi´t de varé gå dit få´ru se.

//Jag blev en väst rikare...

Valpen min tycker om...tra la la

Och så tog vi en cykeltur i går hem till Elsie och Torsten för att se den beryktade Rufus. Det var en otroligt söt liten valp, livlig och busig. Men de verkar ha fullt upp med den...!!!

/Marie K

Schwarzwald och bibelord

I dag har vi (Tony, Marie & Simon) varit och gratulerat Lotta L. Det var en trevlig tillställning med fint sällskap som Marie E, Eva G, Klara E och Sara F. Jag (Marie) hade aldrig tidigare varit hemma hos Lotta och om det inte varit för att vi hade en tid att passa så hade jag kunnat stanna där i flera dagar. Inte enbart för att Lotta är en trevlig prick och för att det bjöds på gott fika, utan även för att hinna läsa alla klokord, bibelord, visdomar etc som pryder väggar, kylskåp och bordsytor. Så mycket bra att läsa som min kropp, själ och ande skulle behöva. Som tur var är hon, Lotta alltså, en klurig en. Hon hade nämligen prytt var och ens kaffekopp med ett litet manna - typ ett visitkort med klokord på - som vi fick ta med oss hem. Mitt löd så här "The lord will fulfill his purpose for me" (psalm 138:8) och Tonys: "He gives strength to the weary and increases the power of the weak" (is 40:29). Dessa fina små visitkort ska nu sättas upp någonstans där vi ser dem ofta så att budskapet kan tränga in.

Tack Lotta för trevlig stund som mättade både magen och anden!

Marie, Tony, Simon!

Den stad Anna reser till ligger i nordväst. Ville visa kartan så alla vet var i världen hon är. Det var väl bra! Staden är Cartagena!

Lotta

Klara, färdiga, gå!

Nej, jag är inte snurrig. Jag vet att det är en rubrik som nån annan använt, men jag tycker att det är OK att använda den nu oxå. Ska berätta varför. Jag har förmånen att få sitta med i Smyrnas missionsråd och det trivs jag med. En del av mitt engagemang och min längtan är oxå att få vara med och skicka ut yngre människor till andra delar av världen. Jag tror nämligen att vi har ett ansvar för ett större område än den här kommunen, eller det här länet, eller t o m det här landet. "Gå ut i hela världen....."! Det var de orden han lämnade till oss som en sorts programförklaring för tider som skulle komma efter det att han lämnat oss. Vi kan aldrig kompromissa bort det uppdraget, det finns där, oavsett allt vi har att göra "hemma".
Därför tycker jag att det var högtid idag när vi fick be för Anna och hennes resa till Colombia. Vi har ingen aning vad det kommer att betyda, men det viktiga är att hon går.......du vet...........klara, färdiga, gå! Jag är oxå säker på att det finns fler med samma längtan att få åka ut nånstans och känna att det jag uträttar har betydelse för andra.
Nu kan vi lägga till Anna på bönelistan - hon behöver få känna vårt stöd.

Med dom här tankarna vill jag önska dig go´natt! Läser du under dagen, får jag väl säga go´morgon. Kanske.. goddag....?

Bless
Lotta

Veckorna går fort!

Hej.


Helg igen :D veckorna går så fort!
Under veckan har det varit bara nästan samma. Först vakna tidigt , äta frukost , Cykla till bussen , Arbeta i skolan , åkt på frisbee träning nästan så hela veckan!
Men skönt att det blir helg så fort :D
Under den här veckan ahr jag varit på 2 kalas! :D firat 3 personer. (4 med mamma men det var i söndags)
Så man kan ju ha roligt fast man går i skolan.
Men det är ju skönast när det är helg igen.

I Onsdags och Igår var kalasen. så ett kalas kan man ju kalla att det var på helgen.
Nog med det nu. Nu ska man vila upp sig lite till skolan.



( Bild på Sessan , Vår katt )


Bles///

Elias

Höstbilder

Här kommer några höstbilder. Tagna med mobilen. Hälsningar Henry

Ja, vilka härliga höstfärger

Anette och jag har just varit ute med hunden och gått en bit efter "Töschpa-rundan" och Morabo-vägen. Otroligt vackra färger. Det är så att den här årstiden i sina bästa stunder nästan slår våren och sommaren. Mycket björn-skit efter Morabovägen.
Per-Ola, jag vill också lära mig att skriva in "Simpa sa".
Hälsningar Henry.

Höstfärger

Åhhh...vad härligt...vad vackert...
Ja så känner jag när jag ser alla vackra färger i Gudsnatur nu.
Hösten är den tid då allt sprakar å glöder av gult, orange å rött och luften är så där härligt frisk.
Tänk att det är nu som våren egentligen börjar...det sitter små små knoppar på buskar å träd som ligger och vilar under vintern för att sedan knoppas riktigt och slå ut till våren och sommaren.
Visst är det helt fantastiskt hur allt är ordnat!?
Hur gärna vi än vill och hur vi än försöker så kan vi aldrig åstadkomma något så helt fantastiskt och så väl ordnat som ens det enklaste lilla obetydliga ogräs.
Allt är så genom tänkt och så helt oberoende av tex. vad det är för veckodag, om Byn vinner bandyn, om vad vi tycker om det el om vi över huvudtaget ser det el inte...
Det bara finns där liksom allt annat i skapelsen.
Inget är lämnat åt slumpen utan allt är så välordnat som det bara kan bli.
Hur skulle slumpen och evolutionen kunna göra något sådant...?
Inte ens Linne trodde det, han sa visst något om att- det måste finnas en skapare!!

Hmm.. nu har jag svamlat färdigt.

Jag vill bara uppmana er att gå ut och njuta av allt det sköna som finns utanför ytterdörren och som är alldeles gratis och kan man av någon orsak inte gå ut så kan man ta en stund vid fönstret för att se årstidernas olika skiftningar.

öNSKAR ER ALLA EN VÄLSIGNAD HÖST
Kram Maria

Tre års observerande av "bynn"

Här är resultatet i form av listade karakteristiska drag:

Jesus
Bandy
Pizza
Bilåkning
speler, prater, baker, jobber....
Erikshjälpen
Släktprat
Foppa-kopia
Stokkólm
ICA-möten
Frisörer
Tack´å tack
Verken
Tacos
Voxnadalsnytt
Raska promenader
Bonden
Påsk-angling


Har jag glömt nå´t?

(Obs! Listan är naturligtvis subjektiv utan sanningsanspråk).

Nyckeln till ordning och reda...

Är det någon som har den? Hur bär sig folk åt? För att hålla ordning alltså? Jag har ställt mig frågan så många gånger men svaret, det verkar jag aldrig få fatt. Mina tappra försök till planering, struktur och rutiner mynnar ut i ett fiasko. Vilken pajas jag är, försöker så mycket och lyckas så lite. Var går det fel egentligen? Är det idealen, strävan och tron om att ordning ger frid? Eller är det så att ordning kräver mer tid och planering än jag någonsin kunnat föreställa mig? Säg nå´t någon!! Hur gör du?

Stöka Stöka!! Gissa vem?

stapplande steg i en okänd värld

Hejsan!
Jaha, bloggar det gör man ju man ju varenda dag!!!
Dom första tankarna man får är när man för drygt fyra år sedan satte sig i frälsningsstolen på Alphan och tog emot Jesus som sin frälsare. Dagarna som följde sen var att som ett barn ta de första stapplande stegen i en okänd värld!
Ungefär så känner jag mig nu när jag stapplar in i bloggvärlden men om man litar på Herren så kan man väl känna sig trygg i bloggvärlden också!

Det som är aktuellt för mig just nu och som jag har funderat runt de senaste dagarna är att vi är Guds barn. Tänk om man kunde vara lite mindre vuxen ibland och mer som ett barn.
För ett barn finns inga begränsningar! Dom är fria i tankarna och fantasin flödar fritt. inget är omöjligt att genomföra ända tills jag som vuxen säger att -men det förstår du väl att det går ju inte......
Ingenstans i bibeln står det att någon vuxen kommer att komma in i himmelriket. Men däremot i Luk 18:17 Amen säger jag er er. Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer heller aldrig ditin.
Ibland kan jag känna att vara vuxen är att begränsa Guds rike för min vuxna hjärna säger vad som är möjligt och omöjligt i denna värld. Men som tur är så har jag fått lära känna han som inget är omöjligt för Jesus Kristus. Det finns inga begränsningar i löftena han har gett oss. I jesu namn kan vi flytta berg.

Annars så har jag börjat läsa Anita Barkers bok "naturligt övernaturligt"! Vilken inspiration att läsa om henne som är i stort sett blind och ändå lever som en seende på Guds löfte att han ska vara hennes ögon. Allt är möjligt om vi bara litar på Herren och har en barnslig tro utan vuxna begränsningar.

Vart ska man börja tro???? Jo, nu vet ja!!
Jag går och bygger med lego så kanske det lossnar.
Nä förresten barn får ju inte vara uppe så här sent. Jag måste nog lägga mig och sova.
Undrar om Sebastian har somnat så man kan låna nappen.

Go natt och sov gott Guds barn men håll er vakna i tron!

Bless/Simpa

Hej, nu är hösten här...

Hösten kan kännas...

Väldigt lång, mörk och dyster eller.... frisk, ljuvlig och färgrik både i naturen och på det andliga området. Jag tycker att varje dag är ett äventyr med Jesus, därmed inte sagt att jag tycker alla dagar är roliga speciellt inte måndags mornar när jag trampar iväg på min cykel till mitt arbete på "SP" kl 04.45 då kan det ibland kännas lite tungt. Men oavsett hur min vardag ser ut så är Jesus den samme och förändras inte och det är en trygghet att veta. Och vad menar jag med att "varje dag är ett äventyr med Jesus?" Om man varje morron ber att Jesus skall visa mej den väg jag skall gå och vilka beslut jag skall fatta just denna dag och man är villig att bara få överlämna "rodret" till Honom så blir livet spännande, vem vet vad som händer då, kanske får jag vittna för någon på jobbet eller också får man ett tilltal om kommande händelse som ligger lite längre fram i tiden och som man bett över och så talar Herren rakt in i hjärtat precis där man står och arbetar, det är ett äventyr för mej! Att vara en kristen är inte tråkigt utan ett underbart välsignat liv! Just nu är vi i Smyrnaförsamlingen inne i ett spännande skede, vi skall kalla en ny pastor till församlingen efter Tony, vem det än blir så tror jag det blir bra för oss, det är viktigt att vi ber mycket över pastorsfrågan. Personligen känner jag också en spänning inför framtiden och vad Gud har för planer för mej och min familj, nått är på gång tror jag det känns så i alla fall men vad det är får jag kanske återkomma till när jag vet mera..
Ett bibelord som jag ofta återvänder till är..
Ordspråksboken 3:5 Förtrösta på HERREN av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. 6 Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna.

Vårt förstånd kan säga mycket och ofta rätt bra saker men om vi enbart följer vårt förstån kommer vi i alla fall vilse, därför är det en stor trygghet och veta att jag alltid kan komma till Jesus och lägga all min förtröstan, alla mina problem, motgångar, sorger och bekymmer men även glädjeämnen hos Honom och veta att jag då alltid hittar rätt!

Bless You!

/Peter Rens

Borta bra men...

Hemma bäst! Ett gammalt ordspråk som med åren för mig blivit mer och mer sant. Eftersom jag tillhör den rastlösa typen har jag fått leva med att på något vis alltid längta bort. Men under de senare åren har det vuxit fram en stor hemlängtan då jag varit bortrest. Nu lever jag med att ofta längta bort men när jag väl är borta längtar jag hem. Jag hoppas denna utveckling fortskrider och resulterar i att jag varken längtar bort eller hem.

Sist jag drabbades av hemlängtan var förra veckan då jag och Simon var i Kumla hos mina föräldrar. Veckan var i och för sig bra och jag hann med att träffa många vänner, mina syskon och syskonbarn. Sett ur det perspektivet är jag glad att jag var där så länge, hemlängtan till trots. Utöver umgänge med vänner blev det en hel del fotbollstittande samt cowboyfest!! Min far och bror har nämligen fyllt jämt och firade detta med en gemensam fest som gick i westerntema. Sällan har jag skådat sådana utstyrslar från topp till tå, 70 personer i en härlig mix av mexikanare med stora hattar, indianer, cowboys, cowgirls och sheriffer. Kul!!

Nu är vi hemma i byn igen och det är skönt! Vi har längtat!

Frid

hej alla glada!

Ja nu sitter man här och ska skriva en blogg.
Känns lite svårt att komma på vad man ska skriva men det ska nog gå bra.
Jag kan väl börja med att skriva att jag tycker att det var en smart idé med en bloggstafett för då kommer nog många olika personer att få skriva blogg.

Den här helgen har varit en bra helg som började med att jag var med jakob och elias.
Vi gjorde många roliga saker på fredagen.
Sen kom lördagen med ett bra möte och en rolig ungdomssamlig med karaoke på kvällen.
Söndagen började med att jag var med jakob och elias och sen åkte jag på gudstjänst kl 16.
Sen när jag kom hem gick jag upp till rens och fika lite.
Sen fick jag bloggrullen av elias.
Och nu sitter jag här och bloggar.
Imorgon är det skola igen och det känns väl inte så bra, Men det tar inte så lång tid kvar innan det är helg igen.
Så nu ska man väl skicka vidare stafettpinnen till nån annan rolig person.
Och om ni inte har nå annat för er kan ni läsa rom. 5:17-19.

God bless you
// petrus

En rolig Helg

Nu har man staffetpinnen brevid sig och

skriver in ett litet inlägg!

Under den här helgen har jag varit mycket med petrus och jakob!

Vi har varit hos Petrus och Jakob och lite hos mej.

Det har varit en rolig och bra helg! vi hade karoke kväll igår kväll med ung sen stack vi till tolvan! Idag har mamma fyllt år så jag har firat henne mycket idag! :D

(bild från stockholmsresan med Ung)

Mvh /// Elias Rens

Sjukdomstider

En blogg. Vad kul! Sist jag var inne på en blogg var när en av mina kompisar jobbade för FN nere i Afrika. Det var så spännande. Hon berättade om när hon skulle träffa Kofiannan( Hmm hur stavar han sitt namn). Hon skulle ta jeepen upp till högsätet. Som vi alla vet så är jeepar ganska höga så kjolen sprack. Vad gör man då? Jo man blir hänvisad till en hydda där en kvinna snabbt syr ihop kjolen och sedan är man på väg igen.

Ja ja jag har nu inte något så spännande att berätta om. Faktiskt så har de två senaste veckorna mest bestått av total vila efter att jag drabbats av någon slags virus förkylning.Nu mår jag mycket bättre igen så det är skönt.

Helgen har mest bestått av rättning och tittande på Solheim Cup. Visst är det fantastiskt att se hur de från flera meters håll kan putta ned bollen i hålet. Jag blir så imponerad. De är så fokuserade och har siktet rätt inställt. Tänk om vi kunde ha det så i församlingen också. Jag känner för egen del att det är alldeles för ofta som bollen rullar brevid hålet i mitt liv eftersom fokus och siktet är någon annanstans. Ja ja så är det säkert för fler än mig men viljan finns ju där.

Nej nu ska jag sluta med att sitta här och surra.

Ni får ha en skön vecka allesammans.

Maria lindh

Bland p-vågor och betablockerare...

Så har jag även fått chansen att delta i stafetten. Fick pinnen av Carin igårkväll. Hade inte ens hunnit höra om den, men vilket kul initiativ!
Var förövrigt med och sjöng på KIDZ igår. Det var SÅ häftigt! Ledarna: ni gjorde ett kanonbra jobb! I den djungelinredda kyrksalen rådde en riktig feststäming, en eloge till vuxna som vågar skämma ut sig lite och "latja" med barnen! Tipsa era vänner och grannar om detta happening (nästa KIDZ är lördag 13 okt kl. 18.00).

Som många av er vet håller jag på att utbilda mig till sjuksköterska. Är nu inne på sista terminen, och har för tillfället praktik på hjärtavdelningen och kirurgavdelningen i Bollnäs. Otroligt intressant, men även tröttande. Man lär sig och lär sig och försöker lära sig lite till. Känns lite nervöst, men även spännande att snart gå ut och få eget ansvar.
På hjärtavdelningen har jag fått se ultraljudsbilder på hjärtan, både sjuka och mindre sjuka.
Man förundras över hur detaljrikt Gud har skapat oss, det är så mycket som behöver fungera för att det ska fortsätta att pulsera, i rätt takt, i rätt ordning och med rätt kraft. Vi är så beroende av att vår skapare uppehåller oss. Visst har vetenskap och forskning kommit långt, och det går att göra väldigt mycket, men inte allt.
Det får mig att tänka vilken oerhörd skatt vi har i att vara Guds barn, vilket hopp vi äger i Gud. Hos honom finns tröst, läkedom, stöd och Hjälparen.

Jag vill också tacka alla för att ni tar så bra hand om mig i församlingen, och får mig att känna mig som hemma! Smyrna är en jättebra och härlig församling, ursäkta om jag säger det, men ibland tror jag ni blir lite "hemmablinda" =) Det finns så många gåvor och så mycket längtan. Och längtan väcker saker! Jag är övertygad om att vi har en spännande tid framför oss, och Gud har en plan. Vänta och se!

Guds välsignelse vill jag önska alla och en skön helg!

//Maria (Jerkers) =)

Ett ord på vägen som tagit mig igenom veckan:
"Frukta inte, ty jag är med dig, se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, Jag hjälper dig, Jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand." Jes 41:10

Euroshoppers grillkorv och förbön

Hur gör man sånt här…”Bloggar” alltså?? Vill tacka Lotta som gav mig den mailbaserade stafettpinnen till denna Smyrnablogg. Annars hade jag nog aldrig skrivit på en blogg, men nu kanske jag blir en riktig hejare på detta?!

Jag råkade köpa Euroshoppers grillkorv ikväll, hur kan man göra något sådant??!! Annars är det bara bra. Har varit på KIDZ ikväll. Alltså den nya Barnsatsningen i Smyrna, istället för Magneten. Trevligt, trevligt! Kan det bli annat när man får sjunga ”Drag i lokalen” och ”Adam gav namn…”? När sedan samlingen avrundas med en lovsångsstund där barnen sjunger ”…välkommen in i mitt öppna hjärta” och vågar gå fram för att få förbön blir det en ”sanslös höjdare”(som en av våra väldigt forna ungdomsledare skulle sagt)

Vi borde lära oss mer av barnen! När vi vuxna erbjuds förbön lyser vi med vår frånvaro(inte alltid men ändå). Är det inte så att egentligen skulle vi springa fram varje gång? Men vi är väl för stolta och präktiga, eller är det verkligen så att vi inte har några som helst behov av förbön? Jag har det iaf, typ hela tiden!! Men jag är ju lika trög som alla andra och står kvar där i bänken fast jag egentligen skulle vilja går fram och ta tillvara på den oerhörda möjlighet vi har, och jag tror att fler känner igen sig. Eller?? Vad säger ni? Ska vi våga visa för varandra och Gud att vi faktiskt är i behov av att ständigt få möta Herren, inte bara en gång i livet och sen är det klart utan gång på gång dra oss nära Guds tron! Ja, jag kommer säkert att stå kvar i bänken även i helgen om det bjuds fram till förbön, men detta tåls att tänkas på!!

Nej nu ska jag lägga mig... Det är en dag imorgon också! Hoppas nån förstod mina funderingar denna sena aftontimma, är inte alltid så lätt att uttrycka sig.

Hörde en väldigt bra sån där ”Två bagare och en smet”-historia i förrgår: ”Det var två Siberian Husky och en drog…” Haha, grymt kul!!

Tack för mig!

Bless Per-Ola

I väntan på VM

Idag går startsignalen för det efterlängtade fotbolls-VM för damer och inleds med matchen Tyskland-Argentina. Svenskorna spelar första matchen i morgon (tisdag) mot Nigeria. Matcherna sänds i TV 4 och kommer att följas av denna bloggare med spänning. Sverige har i övrigt i sin grupp USA och Nordkorea, en grupp som kräver mycket av svenskorna för att gå vidare. Laget har sedan förra VM genomgått en föryngring av laget. Gamla rutinerade har lämnat plats åt yngre och kanske/förhoppningsvis hungrigare spelare. Vi får väl se!

Bless Marie

Friidrotts-VM.

Jaha, hur bra gick det här? Fick stafettpinnen av Henry och skrev, som jag trodde, på rätt ställe. Men tydligen inte, så mitt inlägg ligger och svävar nånstans. Så kan det gå när man inte läser instruktionerna ordentligt. Så nu får jag skriva om det.

Jag har tittat mycket på VM i friidrott de senaste veckorna. Natt och dag, faktiskt. Nåt av det mest spännande är stafetterna. Från att vara riktiga individualister ska de tävlande fungera som ett lag. Jag kan inte mycket om stafett, men vet i alla fall att det är enormt viktigt att växlingarna fungerar. Även om ett lag består att fyra tävlande, som i en final på 100 meter tar de fyra första platserna, så kan laget ändå sluta på sista plats. Det beror på, tror jag, att de inte tänker som ett lag, de är enbart fokuserade på sin egen sträcka och tänker inte på att göra det lätt och gynnsamt för den som tar nästa sträcka.

Tänk, jag tycker att det finns en del som går att tillämpa på oss i en församling. Vi måste lära oss att tänka på laget, att vi har ett uppdrag att utföra och att vi ska göra det tillsammans. Inte som resultatinriktade individualister, utan som ett lag, där helheten är viktigare än delarna.

Det här blev kanske för filosofiskt, men det får du ha överseende med. Du får själv tänka vidare på om det här betyder nåt för dig. Men jag tror det är sant att "tillsammans är vi starka"!

God bless!
Lotta

Smygstart

Hej syskon!

Hjälp... nu är jag en bloggare också! Jag hade precis fått tips om denna blogg av Tony, när jag fick en snygg stafettpinne i min hand, av min man, som inte var intresserad av att blogga. Det trodde han att jag var/är...! Han hade fått stafettpinnen av Josef L. Det har gått några dagar sen dess och jag känner "pressen" att logga in mej och skriva nåt.

Nu gör jag bara ett kort inlägg och visar att jag "är på"! Ska alldeles strax skjutsa Jonas på fotbollsträning på Ön. Tobbe ska till kyrkan på bönesamling. Jag hinner inte ens göra en presentation av mej själv, just nu.

Vi "hörs" mer! /Carin Lindh

Tack för bloggen Marie! Skulle ha skrivit mitt inlägg för någon dag sedan men det har inte passat. Jag trodde inte heller att jag skulle skriva i en blogg nån gång. Men det är ju en otroligt bra idé. Vi ”religiösa” kan väl finnas i bloggvärlden också. Det är ju på elektronisk väg via MSN och liknande program som dagens ungdomar umgås. Jag har fått stafettpinnen av Johan Åström.
Min vardag tillbringar jag på kontoret på Edsbyverken. Jag får väl kalla det mitt missionsfält. Jag träffar en del människor som jag försöker vara ett föredöme inför. Jag har gjort några tappra försök att byta arbetsplats, men har av någon anledning blivit kvar. Jag ser det som att Gud har en mening med det. Jag försöker leva ett ”gudfruktigt” liv. Vet inte hur väl jag lyckas. Andra måste bedöma det.
De senaste 7-8 åren har jag upplevt en ny välsignelse och inspiration i mitt liv. Vet egentligen inte vad det beror på men det känns som att hitta hem igen. Har aldrig lämnat tron någon gång sedan jag blev frälst för 32 år sedan. Men nu känner jag Guds kärlek och välsignelse strömma emot mig på ett sätt som jag inte upplevt sedan jag var nyfrälst. Ändå är det på ett nytt sätt. Det är ingen upprepning. Jag önskar att denna välsignelse ska fortsätta och även växa. Jag önskar också att jag på ett bättre sätt skulle kunna förmedla denna välsignelse till mina medmänniskor.
Återkommer med fler bidrag i bloggen senare.

Hälsningar Henry

Sheraton, Falun

Tack Emma och Johan för ännu en härlig vistelse hos Er i ett fina, varma hem. Vi känner oss så välsignade i "era händer". Ha en bra helg med Anette och Henry!

Tony, Marie & Simon

Några tankar från Falun

Under de två första veckorna på denna termin så har jag läst vetenskapsfilosofi. Vetenskapsfilosofi är studiet av vetenskapliga aktiviteter och kunskaper, och det är från vetenskapsfilosofin som ”vetenskapen” – som vi vardagligt uttrycker det – hämtar sina modeller och tankar om vad metoder, kunskap och sanning är.

Det som gör vetenskapsfilosofin så intressant, är att när allting dras mot sin spets, när filosofin och vetenskapen skall försöka hitta en rimlig utgångspunkt för sina studier att beskriva den yttersta verkligheten, så hamnar man alltid i trons domäner! Oavsett vilken vetenskaplig gren forskaren väljer – om de är positivister eller relativister - så går fysiken, logiken och mattematiken till korta när de väl skall beskriva ”verkligheten”. Istället hamnar man inom TRONS område – där man tar hjälp av diverse hjälphypoteser som bara är teoretiska i sitt slag, det vill säga att VETENSKAPEN – den som skall observera världen med de fem sinnena och som är hårda i sina krav på upprepbarhet – nu använder metoder såsom gissningar och antaganden då man skall försöka förklara universums tillblivelse. Vilket egentligen är ytterst ovetenskapligt och vars metoder egentligen skall benämnas som TRO, eftersom vetenskapsmännen gör ett aktivt val då de sätter sin tilltro till dessa teorier!

Så när allting kommer till kritan så är det på människans lott att VÄLJA vad man VILL TRO på.

När vi under den första veckan hade föreläsningar och våra lärare hade gått igenom vetenskapens grunder, så var det otroligt roligt – på gränsen till skadeglädje – att tala med mina klasskompisar om detta! För många av dem var detta något nytt - att vetenskapen ytterst sätt är ett ställningstagande som baserar på tro. De hade nämligen tidigare antagit att vetenskapen/vetenskaperna var absoluta sanningar med få brister, men nu såg de att den inte alls är en stadig klippa att bygga sitt hus på!

En av mina klasskompisar uttryckte detta förträffligt bra då hon menade att ”läraren höll på att förstöra hennes världsbild”!

Förtydligande: Jag är inte emot vetenskap, tvärtom, vetenskap är något bra! Men det gäller att veta av dess begränsningar – att den inte kan mäta allting och att dess yttersta antaganden handlar i stor grad om TRO.

/Johan Å, Falun
Fotot är på våran studentlya, skrivbordet där vi gnuggar våra geniknölar! :)

En andakt

Som strömmande regn är min lära,som daggen faller mina ord,

som skurar över grönska,som duggregn över gräs.
(5 mos 32:2)

Morgondimman hade just lättat. Kvar låg daggen som ett spräckligt täcke över marken. Jag stannade upp ett slag och funderade över naturens skönhet och gång. Försökte föreviga stunden med min kamera. Förgäves. Resultatet (bilden ovan) gjorde inte den verkliga stunden någon rättvisa. En bild betraktas endast med ögats sinne, en naturupplevelse med alla - så genomgripande. Inte förrän jag läste bibelordet kom upplevelsen tillbaka till mig, mäktig och sann. "Som strömmande regn är min lära, som daggen faller mina ord"... Såsom molnen den morgonen stigit ner från himlen, fallit tung som dagg, lättat och blivit till vatten för marken. På så sätt tar även Guds ord boning i mig, verkar och ger liv som en frisk vattenkälla.

//Marie K

Ja, nu sitter man här, inloggad på en blogg och ska skriva ett inlägg...

Jag har alltid förundrats över de som bloggar, hur kan de skriva så mycket och hur orkar de skriva så mycket?! Jag hade lovat mig själv att aldrig skaffa mig en blogg och aldrig skriva ett inlägg men nu sitter jag här... Men får man en sån fin stafettpinne av Marie så läre man väl göra ett försök:)

Det var en pinne som jag till en början lite smått ogillade men när jag läste mig till att jag bara behöver skriva ETT inlägg och sedan lämna pinnen vidare så mjuknade jag lite och nu tycker jag faktiskt att det är en fantaskiskt bra och rolig idé!

För er som undrar så har jag just börjat första året i gymnasiet, läser El-programmet i Bollnäs vilket innebär att jag läre kliva upp kl 06.00 på morgon för att hinna med bussen. Ni som känner mig vet ju att jag inte är den där som passar på att kliva upp tidigt om mornarna för att ta vara på dagen, utan jag sover gärna fram till lunch innan jag hasar mig upp mot en tallrik gröt. Så mina vardagsmornar är numera en pina! Men man vänjer väl sig, man kan ju alltid söva på bussen;)

Vintern närmar sig med stora steg och i Smyrna Ung har vi denna helg haft en upptakt inför höstterminen. Det var i fredags som vi inledde ungdomsarbetet med flaggleken i öjeparken och innan klockan slog 03 så hade vi hunnit med en härlig samling, varma mackor, karaoke och kladdkaka-tävling. Tävlingen vanns av Lag Rösten som innehåller "Rösten" (Jonatan Lindh), "Poolvärmarn" (Joel Lindberg), "Kojken" (Elias Rens) och Annag (Anna Göransson). Bra att veta för er som själv inte är så duktig i köket - dom ställer gärna upp!

Vi var sammanlagt 26 ungdomar denna kväll så vi står inför en spännande höst! En höst där Ida står som ansvarig för ca 20 pers varje samling, så kom ihåg henne i era böner för hon gör ett imponerande jobb!

Eftersom jag inte äger någon kamera så har jag inte så mycket bilder på mig själv men jag hittade en som jag tyckte passade:D

Det var väl allt från mig. Ta hand om er!

Bless /Josef Lindberg

Klara, färdiga gå!

Ja, då påbörjar jag det första inlägget i bloggstafetten. Det är med blandade känslor jag gör det här, startar bloggen alltså. Det känns pirrigt, roligt och spännande, särskilt eftersom jag aldrig bloggat tidigare. Jag hoppas att många vill vara delaktiga i bloggen, dela med sig och följa dess utveckling. Min bön är att den en tid ska få vara ett forum där vi i församlingen lite enkelt kan få större inblick i varandras vardag, ta tillfället i akt att kommunicera lite med dem som vi inte pratar med så ofta annars. Det är självklart också kul om det kommer inlägg från andra utanför församlingen. Bloggen är tillgänglig för alla som vill kommentera, debattera etc. Vi får se hur det blir.

I övrigt ser jag fram emot hösten, en årstid som alltid varit min favorit. Den friska luften, frostiga gräsmattor, dimmiga morgnar och färgsprakande träd gör mig extra påmind om Skaparens storhet. Att tända ljus i höstmörkret är också för mig en konkret symbol för det ljus jag fick ta emot en mörk höst för tre år sedan.

Guds frid!

//Marie