Det kan förändra ditt liv! Sa den kvinnliga programledaren rakt ut i mitt vardagsrum klockan 07,00 imorse. Hennes uttalande fick det att "tjonga till" i huvudet på mig, vilket uttalande, vad kommer nu, var min första tanke. Det som drog ner min förväntan var att programmet tyvärr var från tv-shop, därför satt jag bara kvar för att höra vad det handlade om. Tv-shop hör inte till mina favoritprogram precis men uttalandet bet sig fast hos mig och satte igång en rad tankekedjor. Vad kan ett program som börjar med den frasen handla om och vad är så viktigt att det förändrar liv? Hur ofta använder jag mig av den frasen? Jag som faktiskt vet vad ett förvandlat liv handlar om. Inte särskilt ofta, var min slutsats. Har jag blivit för bekväm eller helt enkelt tappat min frimodighet? Jag hoppas att det inte är så men jag har fått mig en verklig tankeställare idag på morgonen, kanske var det därför jag inte kunde sova, Gud ville påminna mig om något.
Vad programmet handlade om? Mirakelgörande ansiktskräm......tror jag.
Önskar er en skön helg, den har just börjat!
//Marie E
lördag 27 oktober 2007
torsdag 25 oktober 2007
Adjö
Vet ni av att vårt svenska "adjö" kommer från franskan "a dieu" som betyder "åt Gud".
På spanska är det "a Dios". Att säga adjö när vi både möts och skiljs kanske kan vara ett alternativ till vårt fromma "frid".
På spanska är det "a Dios". Att säga adjö när vi både möts och skiljs kanske kan vara ett alternativ till vårt fromma "frid".
onsdag 24 oktober 2007
Ny dag, nya möjligheter
Nu bryter jag skrivtorkan. Har väntat och väntat....men det händer ju inget.
I alla fall - idag har jag återigen suttit och fått i mig morgonens nyheter via Svt. Har ingen morgontidning och tycker då att det är ett bra sätt att följa med i det som händer och höra vad som debatteras. Det är inte alltid så intressant eller aktuellt för den verklighet jag lever i, men jag förstår att det är viktigt hänga med.
Nå, idag då? Jo, då satt en representant från miljöpartiet och förfasade sig över en annonskampanj i Stockholms tunnelbana där budskapet handlade om att vi ska värna om kärnfamiljen, mamma, pappa, barn. Miljöpartisten (MP) menade att det var kränkande mot andra familjekonstellationer. Det kunde bli jobbigt för barn som inte levde med mamma och pappa att komma till tunnelbanan och se den reklamen, sa MP. Dessutom alla de som är för samkönade äktenskap, de blev oxå kränkta. Enligt damen i rutan. Till saken hör att RFSL inte har dömt ut reklamen som kränkande eller. Intressant, va?
Jag kan inte låta bli att tänka på all stötande reklam, alla stötande bilder jag har sett i tunnelbanan. Men här attackeras några som tror på kärnfamiljen och vill värna om den.
Ibland, inte alltid, kan det se ut som att det är fritt fram att tycka vad man vill, säga vad man vill om kristna. Då är det ingen som ställer sig upp och talar om kränkande behandling, diskriminering eller nåt annat av de kraftiga ord som används. Det kan se ut som att det är fritt fram att kalla oss lite av varje, eller jämföra oss med en extrem kristen höger från USA. Nu kanske nån tycker att jag tar i, men jag vill inte jämföras med extrema kristna högergrupper från USA. Jag har inte mitt hjärta där. Jag tror på att kunna leva i det här landet, med den tro jag har och i frihet. Kanske ska vi mer stå upp och försvara den friheten.
En god dag till alla/ Lotta
I alla fall - idag har jag återigen suttit och fått i mig morgonens nyheter via Svt. Har ingen morgontidning och tycker då att det är ett bra sätt att följa med i det som händer och höra vad som debatteras. Det är inte alltid så intressant eller aktuellt för den verklighet jag lever i, men jag förstår att det är viktigt hänga med.
Nå, idag då? Jo, då satt en representant från miljöpartiet och förfasade sig över en annonskampanj i Stockholms tunnelbana där budskapet handlade om att vi ska värna om kärnfamiljen, mamma, pappa, barn. Miljöpartisten (MP) menade att det var kränkande mot andra familjekonstellationer. Det kunde bli jobbigt för barn som inte levde med mamma och pappa att komma till tunnelbanan och se den reklamen, sa MP. Dessutom alla de som är för samkönade äktenskap, de blev oxå kränkta. Enligt damen i rutan. Till saken hör att RFSL inte har dömt ut reklamen som kränkande eller. Intressant, va?
Jag kan inte låta bli att tänka på all stötande reklam, alla stötande bilder jag har sett i tunnelbanan. Men här attackeras några som tror på kärnfamiljen och vill värna om den.
Ibland, inte alltid, kan det se ut som att det är fritt fram att tycka vad man vill, säga vad man vill om kristna. Då är det ingen som ställer sig upp och talar om kränkande behandling, diskriminering eller nåt annat av de kraftiga ord som används. Det kan se ut som att det är fritt fram att kalla oss lite av varje, eller jämföra oss med en extrem kristen höger från USA. Nu kanske nån tycker att jag tar i, men jag vill inte jämföras med extrema kristna högergrupper från USA. Jag har inte mitt hjärta där. Jag tror på att kunna leva i det här landet, med den tro jag har och i frihet. Kanske ska vi mer stå upp och försvara den friheten.
En god dag till alla/ Lotta
torsdag 18 oktober 2007
Idé-torka - då snor man
Tänkte skriva något på bloggen men hade inget spontant. Knyckte en idé från en annan blogg och tänkte att det allafall är ett varierande inslag! Här är den snodda listan men med mina personliga svar!
1. Vad tänkte du när du såg dig själv i spegeln första gången i morse? Jag orkar inte sminka mig. (Trots att jag borde)
2. Hur mycket kontanter har du på dig? 50
3. Vilket ord rimmar på "test"? bäst
4. Favoritglass? Mövenpick, valnöt
5. Vem ligger fyra på missade samtal-listan på din mobil? brorsan
6. Vilken är din favoritringsignal på din mobil? Klassisk ericsson-signal.
7. Vad har du på dig på överkroppen just nu? Lila tröja, hundra år
8. Vad är det för märke på skorna du bar senast? ecco
9. Ett ljust eller mörkt rum? Ljust, utan bårder gärna
10. Vad tycker du om personen du fick denna enkät av/hittade denna enkät hos? Han verkar skojig och arg ibland
11. Vad står det i ditt senast mottagna SMS? ”Har inte sett något” (från tony på passet)
12. Var ligger ditt närmaste Seven Eleven? Stokkolm?
13. Vilket uttryck använder du mest? Men ursäkta… (just nu)
14. Till vem sa du "hejdå" senast? Jenny F, Edvin och Olle!
15. Vilken pälsbeklädda sak rörde du senast? Whitey vår katt
16. Vilken ålder har varit bäst hittills? Ca 27 och uppåt
17. Din värsta fiende? Delar av mig själv
18. Vad har du för skrivbordsbild på datorn just nu? Höstmotiv
19. Vad var det senaste du sa till någon? ..imse vimse spindel klättrar upp igen!
20. Gillar du någon särskild lite extra mycket just nu? Sara Falltorp som dyker upp och spontan-hälsar på precis när jag behöver sällskap!
21. Senaste låten du lyssnade på? Oj, det vet jag inte!
//Frid syskon!
1. Vad tänkte du när du såg dig själv i spegeln första gången i morse? Jag orkar inte sminka mig. (Trots att jag borde)
2. Hur mycket kontanter har du på dig? 50
3. Vilket ord rimmar på "test"? bäst
4. Favoritglass? Mövenpick, valnöt
5. Vem ligger fyra på missade samtal-listan på din mobil? brorsan
6. Vilken är din favoritringsignal på din mobil? Klassisk ericsson-signal.
7. Vad har du på dig på överkroppen just nu? Lila tröja, hundra år
8. Vad är det för märke på skorna du bar senast? ecco
9. Ett ljust eller mörkt rum? Ljust, utan bårder gärna
10. Vad tycker du om personen du fick denna enkät av/hittade denna enkät hos? Han verkar skojig och arg ibland
11. Vad står det i ditt senast mottagna SMS? ”Har inte sett något” (från tony på passet)
12. Var ligger ditt närmaste Seven Eleven? Stokkolm?
13. Vilket uttryck använder du mest? Men ursäkta… (just nu)
14. Till vem sa du "hejdå" senast? Jenny F, Edvin och Olle!
15. Vilken pälsbeklädda sak rörde du senast? Whitey vår katt
16. Vilken ålder har varit bäst hittills? Ca 27 och uppåt
17. Din värsta fiende? Delar av mig själv
18. Vad har du för skrivbordsbild på datorn just nu? Höstmotiv
19. Vad var det senaste du sa till någon? ..imse vimse spindel klättrar upp igen!
20. Gillar du någon särskild lite extra mycket just nu? Sara Falltorp som dyker upp och spontan-hälsar på precis när jag behöver sällskap!
21. Senaste låten du lyssnade på? Oj, det vet jag inte!
//Frid syskon!
onsdag 17 oktober 2007
Några tankar om TIDEN
Alla, även jag säger alltid att tiden går så fort, man hinner ju inte med, snart är det jul, sen är det sommar, barnen blir stor så fort osv. Jag tycker att det känns stressande. Varför inte gilla läget. Tiden går fort så är det bara. Stressa inte, lev nu. Din tid är just nu! Jag är en typisk planeringsmänniska. Funderar alltid ut vad jag ska göra i morgon och nästa dag. Idag tänkte jag ta dagen som den kommer och det är lite ovant för mig att bara vara hemma när Liam är på dagis och Therese och Jocke på skolan. Känns ändå lite som att tiden går långsammare när man "bara" är hemma. Men jag gillar att vara på "språng" och det känns som om jag tar vara på tiden då när jag träffar vänner och bekanta om dagarna.
Jag vill försöka sluta klaga på att tiden går så fort och försöka ta tiden som den kommer, försöka njuta av tiden jag har just nu och inte sen.
Stessa ner och njut av tiden just NU!
Kram Johanna
Jag vill försöka sluta klaga på att tiden går så fort och försöka ta tiden som den kommer, försöka njuta av tiden jag har just nu och inte sen.
Stessa ner och njut av tiden just NU!
Kram Johanna
tisdag 16 oktober 2007
Goa ungar
Jag har också hittat hit. Är inte så duktig att skriva fina tänkvärda saker men jag är välkommen ändå :). Försöker få en lucka att skriva lite men just nu är det lite rörigt får komma tillbaka senare när dom små sover sött.
Hälsningar Johanna Arting
Hälsningar Johanna Arting
fredag 12 oktober 2007
Påverkad...
...av Marie E´s lyrik? Jag vet inte men följande kom till mig i natt när jag låg vaken.
Herre -
inför dig,
är jag mindre,
men också
mer,
sedan jag blev
barn,
barn av ditt ljus.
Amen!
//Marie K
Herre -
inför dig,
är jag mindre,
men också
mer,
sedan jag blev
barn,
barn av ditt ljus.
Amen!
//Marie K
torsdag 11 oktober 2007
Jag har blivit lyrikskadad.
Första aftonen i det nya hemmet.
Jag vet en hälsning mera kär
än, värld, vad du kan ge:
den heter frid, - Guds frid det är,
och därom vill jag be.
Dröj då, o frid, dröj i mitt tjäll!
Bliv bästa gästen min!
Ty dagen skrider, - det blir kväll,
och natten bryter in.
Guds frid kan få bli "bästa gästen min" och din, naturligtvis! Den har vi fått som gåva den dag vi bjöd in Gud i vårt liv. I vårt vardagliga liv tror jag vi har mer och mindre fridfyllda dagar och att vi mer än en gång önskat friden som vår bästa gäst ;-) Nu tror jag ändå att den frid som världen ej kan ge, är något som bor i dig och mig. Friden inom oss får vara det som bär oss igenom vad vi än möter,det som bär oss igenom de dagar som inte känns fulla av frid.
Här, från mitt just nu fridfulla vardagsrum, där jag sitter och bloggar och pluggar med en sprakande brasa i kaminen (ni hör väl vad fridfullt jag har det) önskar jag er GUDS FRID!
//Marie E
Jag vet en hälsning mera kär
än, värld, vad du kan ge:
den heter frid, - Guds frid det är,
och därom vill jag be.
Dröj då, o frid, dröj i mitt tjäll!
Bliv bästa gästen min!
Ty dagen skrider, - det blir kväll,
och natten bryter in.
Guds frid kan få bli "bästa gästen min" och din, naturligtvis! Den har vi fått som gåva den dag vi bjöd in Gud i vårt liv. I vårt vardagliga liv tror jag vi har mer och mindre fridfyllda dagar och att vi mer än en gång önskat friden som vår bästa gäst ;-) Nu tror jag ändå att den frid som världen ej kan ge, är något som bor i dig och mig. Friden inom oss får vara det som bär oss igenom vad vi än möter,det som bär oss igenom de dagar som inte känns fulla av frid.
Här, från mitt just nu fridfulla vardagsrum, där jag sitter och bloggar och pluggar med en sprakande brasa i kaminen (ni hör väl vad fridfullt jag har det) önskar jag er GUDS FRID!
//Marie E
onsdag 10 oktober 2007
I brist på annat
Klockan är 17.18. Förkyld och eländig som jag är gör jag inte många knop denna dag. Det skrivbord jag sitter vid är placerat så jag kan ha koll på förbipasserande fotgängare, bilar, cyklar, katter...etc. Får för mig att jag ska räkna antalet förbipasserande under en kvart. Återkommer med resultatet 17.33.
17.33 Färre än jag trodde
tisdag 9 oktober 2007
Hur gör vi?
Sitter uppe i norra norrlands kustland och fascineras över all klokhet, andlighet och goda ord, som finns att läsa på den här bloggen och på Henriks blogg oxå. Det gör jag verkligen! Säkert finns det ännu fler bloggar med ännu mer av goda ord och vettiga tankar. Jag gillar att läsa allt sånt. MEN så kommer nästa tanke - hur gör vi för att det här ska bli praktisk handling? Tanken om att bejaka varandra och varandras gåvor, hur gör vi det? Konkret! Hur ska vi bli en församling som tillåter varandra att sjunga lovsång på det sätt som känns rätt för just det tillfälle som är nu? Jag har inget bra svar och jag vill inte enbart provocera, men jag önskar att allt det här som vi tycker, oxå får bli nåt konkret. En praktisk verklighet av våra ord.
Kanske är det enklare än vad jag gör det just nu. Vi börjar, du i ditt hörn och jag i mitt, och så blir det ringar på vattnet och till slut är vi en församling som kännetecknas av att det inte finns nåt glapp mellan ord och handling. Då tror jag nämligen att vi blir trovärdiga utåt. Jag säger inte att det är enkelt, men........
Om Jesu ord i missionsbefallningen hade stannat vid att människor tyckte det var vackra ord, då hade vi fortfarande varit hedningar och i andra delar av världen hade man ätit upp varandra. Men det fanns nån som tog orden på allvar och......ja, vi vet en del av resultatet, eller hur??!!!
Lev väl/
Lotta
Kanske är det enklare än vad jag gör det just nu. Vi börjar, du i ditt hörn och jag i mitt, och så blir det ringar på vattnet och till slut är vi en församling som kännetecknas av att det inte finns nåt glapp mellan ord och handling. Då tror jag nämligen att vi blir trovärdiga utåt. Jag säger inte att det är enkelt, men........
Om Jesu ord i missionsbefallningen hade stannat vid att människor tyckte det var vackra ord, då hade vi fortfarande varit hedningar och i andra delar av världen hade man ätit upp varandra. Men det fanns nån som tog orden på allvar och......ja, vi vet en del av resultatet, eller hur??!!!
Lev väl/
Lotta
måndag 8 oktober 2007
Välsignad läsning igen!
Länkar ännu en gång till http://busy-being-born.blogspot.com/ och inlägget idag (8 okt).
Tankar från Falun
Detta skrev Johan Å som kommentar till ett av mina inlägg (bekännelsen vid bulldegen) Fick tillåtelse att lägga det som inlägg för jag tyckte det var bra.
Vad komiskt, jag hade samma upplevelse som dig Marie angående den sången! Jag tyckte inte alls om den i början, men nu är den en väl besjungen sång bland mina vardagsrepertoarer.
Angående sång och musik i kyrkan, så är det en krutdurk som kan vara väldigt känsligt att diskutera. I våran cellgrupp här i Falun så läser vi boken ”Leva med mål och mening” – där författaren Rick Warren poängterar att tillbedjan är till för Gud och inte för oss, varav han menar att musikstil och utformning i kyrkorna inte är primärt utan sekundärt. Så i princip spelar det ingen roll vilken typ av musikgenre det är – segertoner eller lovsång – vi skall tillbe Gud lika mycket oavsett vilket! Vilket jag tycker låter som en sund tanke.
Frågan är bara till vilken grad vi är villig att göra detta? Segertoner är en skatt rent innehållsmässigt, men om musikstil inte betydde någonting – utan bara texten och andan den framförs i – så skall vi som sanna tillbedjare vara beredd att eventuellt rappa ”O store Gud” i ackompanjemang med hiphop beats. Eller varför inte de tyngsta av tyngsta hårdrocksriff till ”Det finns en källa”? Tänk er ett Smyrnamöte där musikinslagen framförs genom hårdrock, hiphop, jazz, techno-house – och där den gemensamma nämnaren är segertonertexter?! Hur skulle församlingsmedlemmarna reagera? :)
I tanken är det helt rätt, en äkta tillbedjan i form av hiphop är lika mycket en gudstjänst som segertoner och stränginstrument - men hur villiga är vi att acceptera andra musikformer som inte tillhör våra egna smakreferenser? För om ingen musik är helig sig själv, så är heller inte de gamla psalmerna, segertoner eller lovsång heliga i sig självt heller. Då är varken segertoner eller lovsång bättre eller sämre än varandra!
Jag slänger bara ut en tanke – för ni som känner mig vet att jag avskyr allt vad rapp och hiphop heter och jag skulle sannolikt inta ett inre motstånd gentemot att rappa O store Gud (till en början). För även om tillbedjan handlar främst om Gud, så är vi människor med referenspunkter från vår omvärld och kultur - varav det kan bli problem för många att rappa O store Gud – för vi känner inte igen oss i den kulturen.
Svaret på det problemet är att vi som mogna kristna då skall ”förnya våra sinnen” och inse att detta är ett sätt att tillbe Gud på, och att även om vi inte förstår det fullt ut, så skall vi inte fördöma det – utan helst skall vi vara beredd att tillbe Gud på detta nya, konstiga sätt. Klart en utmaning!Så mitt ”budskap” är: vi behöver alla former av musikala genrer och stilar! Och vi behöver människor som anammar och är beredd att tillbe i alla olika former. Unga som sjunger med i segertoner (som jag i denna kategorisering tillskriver den äldre generationen) och gamla som sjunger med i lovsånger (egentligen är inte dessa kategoriseringar korrekta, ex. att lovsång tillhör de unga – men det är så den upplevs i församlingar, som någonting ”ungt” – varav jag benämner den som ung).
Skall jag vara en smula självkritisk som församlingsmedlem och sticka ut hakan lite– så tycker jag mig se att de äldre har svårare att anamma andra musikgenren, exempelvis lovsången, än vad ungdomar har. Ibland står de äldre där och tittar på väggen med lovsångstext, men sjunger inte med (kanske ber dom istället?, eller så kan de inte melodin?), varför inte sjunga med ändå, till trots? Lovsången är ju inte de ungas musik, utan Guds och hans församling – liksom de övriga delarna av musikala inslag, som segertoner – vilket jag för min del gapar och tar i för full hals då de sjungs! :)
Vad komiskt, jag hade samma upplevelse som dig Marie angående den sången! Jag tyckte inte alls om den i början, men nu är den en väl besjungen sång bland mina vardagsrepertoarer.
Angående sång och musik i kyrkan, så är det en krutdurk som kan vara väldigt känsligt att diskutera. I våran cellgrupp här i Falun så läser vi boken ”Leva med mål och mening” – där författaren Rick Warren poängterar att tillbedjan är till för Gud och inte för oss, varav han menar att musikstil och utformning i kyrkorna inte är primärt utan sekundärt. Så i princip spelar det ingen roll vilken typ av musikgenre det är – segertoner eller lovsång – vi skall tillbe Gud lika mycket oavsett vilket! Vilket jag tycker låter som en sund tanke.
Frågan är bara till vilken grad vi är villig att göra detta? Segertoner är en skatt rent innehållsmässigt, men om musikstil inte betydde någonting – utan bara texten och andan den framförs i – så skall vi som sanna tillbedjare vara beredd att eventuellt rappa ”O store Gud” i ackompanjemang med hiphop beats. Eller varför inte de tyngsta av tyngsta hårdrocksriff till ”Det finns en källa”? Tänk er ett Smyrnamöte där musikinslagen framförs genom hårdrock, hiphop, jazz, techno-house – och där den gemensamma nämnaren är segertonertexter?! Hur skulle församlingsmedlemmarna reagera? :)
I tanken är det helt rätt, en äkta tillbedjan i form av hiphop är lika mycket en gudstjänst som segertoner och stränginstrument - men hur villiga är vi att acceptera andra musikformer som inte tillhör våra egna smakreferenser? För om ingen musik är helig sig själv, så är heller inte de gamla psalmerna, segertoner eller lovsång heliga i sig självt heller. Då är varken segertoner eller lovsång bättre eller sämre än varandra!
Jag slänger bara ut en tanke – för ni som känner mig vet att jag avskyr allt vad rapp och hiphop heter och jag skulle sannolikt inta ett inre motstånd gentemot att rappa O store Gud (till en början). För även om tillbedjan handlar främst om Gud, så är vi människor med referenspunkter från vår omvärld och kultur - varav det kan bli problem för många att rappa O store Gud – för vi känner inte igen oss i den kulturen.
Svaret på det problemet är att vi som mogna kristna då skall ”förnya våra sinnen” och inse att detta är ett sätt att tillbe Gud på, och att även om vi inte förstår det fullt ut, så skall vi inte fördöma det – utan helst skall vi vara beredd att tillbe Gud på detta nya, konstiga sätt. Klart en utmaning!Så mitt ”budskap” är: vi behöver alla former av musikala genrer och stilar! Och vi behöver människor som anammar och är beredd att tillbe i alla olika former. Unga som sjunger med i segertoner (som jag i denna kategorisering tillskriver den äldre generationen) och gamla som sjunger med i lovsånger (egentligen är inte dessa kategoriseringar korrekta, ex. att lovsång tillhör de unga – men det är så den upplevs i församlingar, som någonting ”ungt” – varav jag benämner den som ung).
Skall jag vara en smula självkritisk som församlingsmedlem och sticka ut hakan lite– så tycker jag mig se att de äldre har svårare att anamma andra musikgenren, exempelvis lovsången, än vad ungdomar har. Ibland står de äldre där och tittar på väggen med lovsångstext, men sjunger inte med (kanske ber dom istället?, eller så kan de inte melodin?), varför inte sjunga med ändå, till trots? Lovsången är ju inte de ungas musik, utan Guds och hans församling – liksom de övriga delarna av musikala inslag, som segertoner – vilket jag för min del gapar och tar i för full hals då de sjungs! :)
Bloggarna på ovanåkersmål
Bloggrarna! Det var ett kul "påhitt" av Marie E. Men ska det vara helt i ovanåkersmål-anda så bör det nog heta "bloggrane", med E på slutet. Naturligtvis uttalas det med tjockt L! Tänk att vi är Smyrna-bloggrane! ;-)
Hälsningar från Carin på Solsidan
Hälsningar från Carin på Solsidan
Äntligen!
Det är vad jag skämtsamt sagt till några av mina vänner (varav en är denna bloggs grundare) att jag ska ha som rubrik på min första blogg här. Jag har nämligen läst denna blogg sedan dag ett och tycker att det är ett utomordentligt bra initiativ. Det känns jätteroligt att få vara en av bloggarna, eller bloggrarna kanske ;-) om jag sen har så mycket att tillföra bloggen är en annan femma, ivrig är jag i alla fall, haha....
Jag tillbringar mycket av min tid framför datorn, som är mitt viktigaste arbetsredskap, eftersom jag läser på distans. Då är det enkelt och roligt att kolla in bloggen då och då. Typ några gånger om dan......;-)
Just nu läser jag lyrik, vilket är intressant men svårt, nu är jag snurrigare än vad jag varit nån gång tidigare! Jamber, trokéer och hexametrar snurrar runt för fullt inuti mitt huvud. Hur som helst så får vi också läsa många dikter, dock inte min favoritdikt som jag tänkte återge här. Det är en dikt av Bo Setterlind som heter Mästaren.
Jag tillbringar mycket av min tid framför datorn, som är mitt viktigaste arbetsredskap, eftersom jag läser på distans. Då är det enkelt och roligt att kolla in bloggen då och då. Typ några gånger om dan......;-)
Just nu läser jag lyrik, vilket är intressant men svårt, nu är jag snurrigare än vad jag varit nån gång tidigare! Jamber, trokéer och hexametrar snurrar runt för fullt inuti mitt huvud. Hur som helst så får vi också läsa många dikter, dock inte min favoritdikt som jag tänkte återge här. Det är en dikt av Bo Setterlind som heter Mästaren.
Mästaren
Aldrig mer ett ont ord om
trasiga fioler!
En gång hörde jag mästaren
spela på bara två strängar.
Han stod bland träden
och spelade på sitt älsklingsinstrument.
Hymn efter hymn, visa efter visa,
utkristalliserad smärta
och jag visste:
fiolen den var jag!
Andra skulle inte ansett mig värd
att spela på
men i hans händer dög jag!
Det känns inte som att jag behöver säga så mycket mer än att du och jag duger i Mästarens händer!
Nej, nu måste jag återgå till mina dikter och hexametrar......
Önskar er en skön och välsignad måndag!
Marie Einarsson
söndag 7 oktober 2007
Utsikt från ett bussfönster
Vår cell-grupp, minus några plus andra, har varit i Sundsvall i helgen. Det här var fjärde gången och, som vanligt har vi haft det bra. Vad vi gör? Det är inga gubbar med, så vad gör då 7 damer på utflykt en helg? Vi äter gott, shoppar lite eller mycket, vi äter igen, vi bastar och kletar på ansiktsmask, äter frukt och nötter och känner oss. för en stund, hälsosamma och mjuka i ansiktet. Vi skrattar, ibland gråter vi, vi sover, en del mycket, andra lite mindre. Men alldeles oavsett allt det här mysiga och trevliga är gemenskapen det primära. Att vara tillsammans, att ge varandra en del av ens tid, att ge utrymme för andra i mitt liv. Det här har blivit viktigt för oss och jag kan säga att de som jag varit tillsammans med i helgen är viktiga i mitt liv. De är alla en del av församlingen och de ger av sig själva till mig. Jag tror att det är så det ska vara.
Nu sitter jag på en buss som ska ta mig från Sundsvall till Råneå. Ska hem till pappa några dagar och det känns bra. Utanför bussfönstret är det mest skog, men det ger oxå utrymme för att tänka, och det är bra. Att tänka, alltså. Men det var sorgligt att lämna mina vänner och åka iväg ensam. Kan nån förstå det?
Det här var lite strödda tankar och jag hoppas att du som läser är berikad med en gemenskap som är villig att släppa in dig i sina liv. Du är värd det!
Bless/ Lotta
Nu sitter jag på en buss som ska ta mig från Sundsvall till Råneå. Ska hem till pappa några dagar och det känns bra. Utanför bussfönstret är det mest skog, men det ger oxå utrymme för att tänka, och det är bra. Att tänka, alltså. Men det var sorgligt att lämna mina vänner och åka iväg ensam. Kan nån förstå det?
Det här var lite strödda tankar och jag hoppas att du som läser är berikad med en gemenskap som är villig att släppa in dig i sina liv. Du är värd det!
Bless/ Lotta
Ett nytt sätt att se på sig själv
Ja, det var ett välsignat lästips. Något som jag funderat på är att man inte vågar tro att Gud kan göra nåt genom "lilla" mig. Idag går många omkring med dåligt självförtroende. Inte minst tonårstjejer. Man tycker själv att man inte duger. "Vad spelar det för roll vad jag gör? Ingen bryr sig." Tanken som Henrik tog upp i sin blogg blir ett botemedel mot det. När vi inser/förstår/fattar/får upp ögonen/ för att vi är skapade av Gud och skapade för gemenskap med Gud, kan vi se på oss själva i ett annat perspektiv. Det är inte ytterst vi själva som har ansvaret för hur vi ser ut eller hur vi är funtade. Gud skapade mej på detta sättet. Visst, man kanske till en början blir arg på Gud för att han inte skapade mig med Tony Karsbos utseende och Ulf Ekmans förmåga att predika. Men när jag bejakar, okej Gud, så här blev jag. Om det är din vilja, får du hjälpa mig att göra det bästa av det. Då tror jag att man vågar vara sig själv på ett nytt sätt. Då vågar man göra det man kan efter sin förmåga och sedan får Gud välsigna det efter sin förmåga. Enligt Bibeln har alla fått gåvor efter sin förmåga. Det viktiga är att vi vågar ta till oss den "lilla" gåvan och börja använda den. Ytterst är det Gud som har ansvaret för mitt liv, men jag bör/måste också göra vad jag kan. Det blir ett samspel mellan Gud och hans skapelse.
Hälsningar Henry
Hälsningar Henry
lördag 6 oktober 2007
Välsignade etiketter
Nu ska jag gå och göra något som ni borde testa allihopa! Jag ska klistra namn-/adressetiketter på Smyrnanyttt. En oansenlig syssla kan tyckas, men vet ni? Då har man tidernas chans att be för/välsigna ALLA syskon i församlingen! Jag brukar ha det som vana. Och man behöver inte glömma en enda! Alla namn bara dyker upp framför en...
Sen kan man självklart be för hela församlingen ändå. Gud är ju inte beroende av att vi namnger allihopa. Men en bra påminnelse är det allt, att sitta där med etiketterna...
Gud välsigne dej... och dej... och dej...!
Hälsningar Carin
Sen kan man självklart be för hela församlingen ändå. Gud är ju inte beroende av att vi namnger allihopa. Men en bra påminnelse är det allt, att sitta där med etiketterna...
Gud välsigne dej... och dej... och dej...!
Hälsningar Carin
fredag 5 oktober 2007
Bekännelsen vid bulldegen
Det finns några saker jag ibland har lite svårt för, som exempel vissa sånger ur segertoner. De får mig att tappa koncentrationen. Inte sällan när de sjungs kommer jag på mig själv att mina tankar inte alls är vid korset utan 25 år bakåt i tiden - en tid när jag högt och ofta sjöng kampsånger med mitt flicklag IFK Kumla. En del segertonersånger är nämligen så väldigt "kampsångiga". Byt ut Jesus mot boll eller Bajjen så har du det!! Det är inte fel att kampsjunga om Jesus, men jag vill vara närvarande på gudstjänsten, inte tappa fokus p g a musikstilen. Men nu har Gud övertygat mig - igen - med sin mäktiga list. I går på självaste kanelbullens dag slog han till! Jag stod i köket och knådade bulldegen som allra bäst då jag ertappade mig själv som högt och ljudligt sjöng ut kampsångernas sång: "Jesus har makt, han har all makt, han vunnit seger på Golgata. .." Gång på gång sjöng jag den - en sång jag varken gillade eller visste att jag kunde. Jag blev förvånad själv och tvingades stanna upp och fundera. Varför sjunger jag den här sången som jag inte tycker om? Varför är jag så glad? Jag hade inga bra svar men visste att sången hade talat starkt till mig. Vilken seger han vunnit. En seger som inte går att jämföra med någon av mina egna segrar, en sång som inte alls kan jämföras med någon kampsång från 1983. En sång som mister allt om texten byts ut till "Bajjen har makt, de har all makt, de vunnit seger.."
Jag fick en rejäl tankeställare där vid bulldegen när jag insåg hur sången påverkat mig positivt- trots att Jag inte gillat den. Och vem vet, snart tillhör den kanske favoriterna!
Jag fick en rejäl tankeställare där vid bulldegen när jag insåg hur sången påverkat mig positivt- trots att Jag inte gillat den. Och vem vet, snart tillhör den kanske favoriterna!
torsdag 4 oktober 2007
Pass på
Här kommer bildbevis!
Efter en del grubblande över vilka förberedelser som är nödvändiga på älgpasset (se inlägg 070930) beslöt jag mig för att följa med och studera detta. Och det var flitigt arbete må jag säga. Det sågades och hamrades och jobbades oavbrutet i drygt en timme för att iordningsställa ett helt nytt jakttorn! Sen var det klart! Tornet placerades mitt emellan två kalhyggen för att ha det perfekta utgångsläget för lyckad jakt. Återstår att se om älgen låter sig luras!
Fruarna till de hårt arbetande tog allt fika själva!
tisdag 2 oktober 2007
allas bojor lossnade och föll av!!
När man tittar på titlarna i bloggarkivet för oktober månad så blir man lite orolig att någon sitter och skakar galler.
Eller vad sägs om "För sakens skull" och sen "Från cellen".
Det fick i alla fall mig att tänka på när Paulus och Silas hamnar i fängelse för sakens skull eller rättare sagt för sin tro på Jesus Kristus och för att dom drev ut en ond ande ur en slavflickas kropp. Apg 16:16-24.
När vi sen läser vidare så blir vi glada och lättade att det finns en frälsare som löser allas bojor!!
Apg 16:25 Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och sjöng lovsånger till Gud, och de andra fångarna lyssnade på dem. Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv, så att fängelset skakades i sina grundvalar. I samma ögonblick öppnades alla dörrar, och allas bojor lossnade och föll av.
Fortsätter vi att läsa Apg 16:27-31 så ser vi att fångvaktaren och hela hans familj också blir befriade och frälsta. Halleluja!! Det är bara att instämma på Paulus och Silas svar till fångvaktaren när han frågar vad han ska göra för att bli frälst.
Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj.
Tänk att Herren via två bloggtitlar kan leda oss till ett bibelord som talar så klart! Det är så härligt att läsa alla bloggar som skrivs på smyrnabloggen och också att konstatera att Herren vill vara med och blogga han också!
Bless/Simpa
Eller vad sägs om "För sakens skull" och sen "Från cellen".
Det fick i alla fall mig att tänka på när Paulus och Silas hamnar i fängelse för sakens skull eller rättare sagt för sin tro på Jesus Kristus och för att dom drev ut en ond ande ur en slavflickas kropp. Apg 16:16-24.
När vi sen läser vidare så blir vi glada och lättade att det finns en frälsare som löser allas bojor!!
Apg 16:25 Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och sjöng lovsånger till Gud, och de andra fångarna lyssnade på dem. Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv, så att fängelset skakades i sina grundvalar. I samma ögonblick öppnades alla dörrar, och allas bojor lossnade och föll av.
Fortsätter vi att läsa Apg 16:27-31 så ser vi att fångvaktaren och hela hans familj också blir befriade och frälsta. Halleluja!! Det är bara att instämma på Paulus och Silas svar till fångvaktaren när han frågar vad han ska göra för att bli frälst.
Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj.
Tänk att Herren via två bloggtitlar kan leda oss till ett bibelord som talar så klart! Det är så härligt att läsa alla bloggar som skrivs på smyrnabloggen och också att konstatera att Herren vill vara med och blogga han också!
Bless/Simpa
måndag 1 oktober 2007
Från cellen
I ett annat sammanhang kunde en sån rubrik betyda nåt helt annat än det jag menar. Men nu betyder det inget annat än att jag har varit på cell-möte ikväll. Vilka konstiga ord vi skapar - cell-möte t ex, vad är det för ord egentligen. Celler som möts? Ja, varför inte?!
Församlingen liknas vid en kropp och kroppen består av massvis med celler och de möts alltså i kroppen. Cell-möte! Utan att vara teologisk bevandrad så tror jag att vår lilla grupp som träffades ikväll kan vara en cell i kroppen, men jag tror oxå att var och en av oss är en cell i kroppen, församlingen. Det är hur viktigt som helst att varje cell är där den ska vara och utför det som den är ämnad för. Alla celler i kroppen finns där med ett speciellt syfte och då spelar det inte så stor roll var man är, men ATT man är! Har lärt mig att människokroppens celler är så små som 20-30 my och 1 my=1/1000 mm. Hur smått är inte det? Då förstår till och med jag att det gäller att hålla ihop. Det är då vi blir starka. Vi är alla så viktiga för att kroppen, alltså församlingen, ska fungera. Ingen kan slå sig ro och mena att nu har jag gjort mitt, nu får andra "steppa" in. Hur skulle det se ut i människokroppen? Helt plötsligt får ett gäng celler i foten för sig att det inte vill vara med längre. De vill gärna starta-eget, men jag säger bara: Lycka till! Det ligger i sakens natur att det inte går att fungera som cell utanför kroppen.
Nej, Enade vi stå, söndrade vi falla!
Alltså, en cell-grupp är inget nyss påfunnet begrepp, men en livsform mitt i kroppen, församlingen.
Det här är mina tankar, mitt-i-natten.
Bless och go´natt från Lotta
Församlingen liknas vid en kropp och kroppen består av massvis med celler och de möts alltså i kroppen. Cell-möte! Utan att vara teologisk bevandrad så tror jag att vår lilla grupp som träffades ikväll kan vara en cell i kroppen, men jag tror oxå att var och en av oss är en cell i kroppen, församlingen. Det är hur viktigt som helst att varje cell är där den ska vara och utför det som den är ämnad för. Alla celler i kroppen finns där med ett speciellt syfte och då spelar det inte så stor roll var man är, men ATT man är! Har lärt mig att människokroppens celler är så små som 20-30 my och 1 my=1/1000 mm. Hur smått är inte det? Då förstår till och med jag att det gäller att hålla ihop. Det är då vi blir starka. Vi är alla så viktiga för att kroppen, alltså församlingen, ska fungera. Ingen kan slå sig ro och mena att nu har jag gjort mitt, nu får andra "steppa" in. Hur skulle det se ut i människokroppen? Helt plötsligt får ett gäng celler i foten för sig att det inte vill vara med längre. De vill gärna starta-eget, men jag säger bara: Lycka till! Det ligger i sakens natur att det inte går att fungera som cell utanför kroppen.
Nej, Enade vi stå, söndrade vi falla!
Alltså, en cell-grupp är inget nyss påfunnet begrepp, men en livsform mitt i kroppen, församlingen.
Det här är mina tankar, mitt-i-natten.
Bless och go´natt från Lotta
För sakens skull
Tänkte att det skulle bra ut i bloggregistret om det fanns ett inlägg från den första dagen i oktober. Dessvärre kändes skallen tom på bloggämne. Men anden var med mig och jag kom på att ett bibelord - det går ju alltid hem. Bestämde mig för, av okänd anledning, att ta en tumvärs!! Jag greppade Tonys slimbibel, slöt ögonen och skulle precis öppna bibeln. I det ögonblicket slog det mig att jag inte gjorde "tumversandet" någon rättvisa eftersom jag visste hur jag höll bibeln och därför ur vilket testament jag skulle tumma. Löste rättvisekonflikten genom att snurra bibeln ganska många varv, ja, tills jag tappat bort mig själv och inte visste vilket som var upp och ner, bak eller fram. Jag öppnade bibeln och tryckte dit tummen. Smack!! Spänd av förväntan läste jag bibelordet som till min besvikelse var alltför krångligt och krävde att man läste typ en hel sida för att få ett sammanhang. Bestämde mig då för att dela med mig av en fin psalm som min farmor gav mig när jag konfirmerades. Här är den.
"Någon du känner är din bäste vän, är beredd att ge dig allt utan att begära någonting igen. Någon du känner har för dig idag lagt ett ord av guld och har, trogen i sin kärlek, trätt till ditt försvar. Någon du känner vill dig alltid väl, vill i nöd och glädje gå hemlig vid din sida, aktsam om din själ." (psalm 357)
Tack Jesus för det!
PS! Om någon är nyfiekn på tumversen går det bra att höra av sig!
"Någon du känner är din bäste vän, är beredd att ge dig allt utan att begära någonting igen. Någon du känner har för dig idag lagt ett ord av guld och har, trogen i sin kärlek, trätt till ditt försvar. Någon du känner vill dig alltid väl, vill i nöd och glädje gå hemlig vid din sida, aktsam om din själ." (psalm 357)
Tack Jesus för det!
PS! Om någon är nyfiekn på tumversen går det bra att höra av sig!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
