Hej!
Passar på och hälsar god jul och gott nytt år från oss!
/Henrik
söndag 23 december 2007
torsdag 20 december 2007
onsdag 19 december 2007
Tomtar på Åsen
I kväll samlades en glad skara hemma hos Maria på Åsen. Det var förutom Maria L, Maria E, Lydia A, Sofie E, Jenny M m. Annie, Marianne S, Marie Å m. Linneá, Katrin E m. Sam, Malin L, Sara L, Johanna A, Camilla H & jag.
Enligt traditionen brukar ett gäng med lite varierande folk träffas varje år innan jul hemma hos någonför att umgås, äta, fika och byta julklappar. Sedan drar man lott om vem turen går till att nästkommande jul att anordna traditionen. Hur länge denna tradition har fortgått det vet inte jag. Vad jag däremot vet är att det var mycket trevligt & mysigt att få komma till Åsen, en riktig vinterkväll som denna. Det bjöds gröt, smörgås, glögg, fika och godis. Utöver det en trevlig gemenskap och julklappsbyte. Kvällens julklapp var utan konkurrens 2 st vit-svart-mönstrade snygga kaffekoppar som inte mindre än 3 personer inhandlat i kväll. 2 av dessa inköpare hade varit lite fräckare än den 3:e och handlat två olik-mönstrade..., säger inget mer! !
Som avslutning var det lotteri om vem som blir ansvarig för nästa års tillställning. Nitlotten, eller vad ska man säga :) den drog jag själv och Lydia A :) Men det blir förhoppningsvis en trevlig tillställning även nästa år!
Julkram till er alla!
Enligt traditionen brukar ett gäng med lite varierande folk träffas varje år innan jul hemma hos någonför att umgås, äta, fika och byta julklappar. Sedan drar man lott om vem turen går till att nästkommande jul att anordna traditionen. Hur länge denna tradition har fortgått det vet inte jag. Vad jag däremot vet är att det var mycket trevligt & mysigt att få komma till Åsen, en riktig vinterkväll som denna. Det bjöds gröt, smörgås, glögg, fika och godis. Utöver det en trevlig gemenskap och julklappsbyte. Kvällens julklapp var utan konkurrens 2 st vit-svart-mönstrade snygga kaffekoppar som inte mindre än 3 personer inhandlat i kväll. 2 av dessa inköpare hade varit lite fräckare än den 3:e och handlat två olik-mönstrade..., säger inget mer! !
Som avslutning var det lotteri om vem som blir ansvarig för nästa års tillställning. Nitlotten, eller vad ska man säga :) den drog jag själv och Lydia A :) Men det blir förhoppningsvis en trevlig tillställning även nästa år!
Julkram till er alla!
måndag 17 december 2007
Nedräkning till doppareda'n
Det händer inte så mycket på bloggen just nu...antar att alla har fullt upp med julstökande; koka knäck och baka pepparkakor och leta gran och pynta huset. Fick en smärre chock idag när jag insåg att det är EXAKT EN VECKA TILL JULAFTON!! *svälj*
Jag sätter mig ner och drar en djup suck, tänker på det budskap som vi talar så varmt om i dessa tider. Den riktiga orsaken till denna högtidshelg. Sett ur rätt perspektiv blir det inte fullt så viktigt ifall man inte hinner griljera skinkan förrän på julaftons morgon. Eller om julgranen har några grenar för lite, eller att julklapparna blir lika fantasilösa som förra året (det är ju tanken som räknas!)
Så slappna av du husmoder som känner dig otillräcklig! Dina barn kommer inte att få en sämre jul för att du inte hann städa i källaren och torka av skåpluckorna efter kolakoket.
Hörrni, vilken härlig söndag vi hade i helgen! Fullsatt kyrka och 10 dopkandidater! Jag vill leva med den synen för mitt inre öga, så att det blir en vision och ett mål för vår församling. Det händer stora saker nu, och det är upp till oss att öppna dörrarna till vår kyrka för det.
Är vi för bekväma? Jag vet att jag är det i för många lägen och jag ber att Gud ska ta bort det ur mitt hjärta.
Jaja, nu är det nog. =) Ska gå och handla lite julmat och annat, sen är det dags att börja städa. För det är ju trevligare att fira jul med god mat och ett rent hem =) Bara man inte tar i för mycket.
Gud välsigne er alla! //Maria E
lördag 8 december 2007
KIDZ
Vill bara påminna er om att det är KIDZ nästa lördag. Jag skulle vilja att ni ber för det.
KIDZ har visat sig vara helt rätt i tiden. Det kommer nya barn varje samling, många från icke kristna hem. Det är ett jätte bönesvar. När vi bytte ut det "gamla vanliga" konceptet på barnverksamhet så var vi spända och förväntansfulla på hur det skulle tas emot. Och det har gått över förväntan.
Det känns att det är mycket på gång i vårt barn och ungdomsarbete. Fredrag är en toppen succé som samlar över 20 barn/ungdomar varje fredag, väldigt många från icke kristna hem. Var också med och bed för ledarna som står i det arbetet.
Måste passa på att ta tillfället i akt att försöka värva lite ledare. Det skulle vara oerhört uppskattat om fler ville vara med och arbeta med våra barn/ungdomar, i både Fredrag och KIDZ. Som det är nu så är vi så många ledare som vi MINST kan vara. Så snälla, om du vill vara med och hjälpa till på något sätt, prata med någon av oss ledare så hittar vi en plats åt er innan ni hinner blinka.
Måste också skriva ett stort tack till Agneta som är med och har hand om köket under KIDZ, helt fantastiskt att du ställer upp varje gång. Tack!!!!
/Lydia
torsdag 6 december 2007
Assimilationer
Snart är det jul.
Jul som för de flesta innebär god mat; julskinka, potatis, köttbullar, rödbetssallad, sill, prinskorv och en hel massa annat gott. Också gemenskap, julklappar, och själv klart Kalle Anka. Detta innebär det även för mig. )Bortsett från god mat vill säga. Är inte helt såld på julmat om jag ska vara ärlig.) Visst är det skoj med allt detta, men det är viktigt att inte glömma varför vi firar jul. Jesus födelse. Det är ju det vi egentligen ska fira. Det kanske vi gör också. Jag slår vad om att de flesta läser julevangeliet i det mysiga skenet från levande ljus, och kanske ber en bön eller två. Great. Jag älskar det. Stämningen. Inte när jag var yngre kanske, då var allt man ville att jultomten skulle komma och ge en allt man ville ha. Nu har det en ny innebörd. En viktigare innebörd.
Vill också nämna en liten tanke.
Jul på engelska: christmas. Christ. Kristus. Trots att detta klart och tydligt står där så uttalas det inte! Kanske är det en assimilation, alla vill ju att alla ord skall vara lättare att uttala. Det är ju faktiskt lättare att säga Chrissmas än Christmas. Men vill vi ha det så? Alltså, vill vi skapa en "assimilation" på julen? Vill vi vara lata när vi tänker på julen, och bara slänga en liten tanke på Jesus på kvällningen? Kanske något att tänka på. Kanske är jag helt ute och cyklar. Analyser har aldrig varit min starka sida. Haha.
Gud välsigne er! :)
Jul som för de flesta innebär god mat; julskinka, potatis, köttbullar, rödbetssallad, sill, prinskorv och en hel massa annat gott. Också gemenskap, julklappar, och själv klart Kalle Anka. Detta innebär det även för mig. )Bortsett från god mat vill säga. Är inte helt såld på julmat om jag ska vara ärlig.) Visst är det skoj med allt detta, men det är viktigt att inte glömma varför vi firar jul. Jesus födelse. Det är ju det vi egentligen ska fira. Det kanske vi gör också. Jag slår vad om att de flesta läser julevangeliet i det mysiga skenet från levande ljus, och kanske ber en bön eller två. Great. Jag älskar det. Stämningen. Inte när jag var yngre kanske, då var allt man ville att jultomten skulle komma och ge en allt man ville ha. Nu har det en ny innebörd. En viktigare innebörd.
Vill också nämna en liten tanke.
Jul på engelska: christmas. Christ. Kristus. Trots att detta klart och tydligt står där så uttalas det inte! Kanske är det en assimilation, alla vill ju att alla ord skall vara lättare att uttala. Det är ju faktiskt lättare att säga Chrissmas än Christmas. Men vill vi ha det så? Alltså, vill vi skapa en "assimilation" på julen? Vill vi vara lata när vi tänker på julen, och bara slänga en liten tanke på Jesus på kvällningen? Kanske något att tänka på. Kanske är jag helt ute och cyklar. Analyser har aldrig varit min starka sida. Haha.
Gud välsigne er! :)
lördag 1 december 2007
Till Jesus
Hej på er alla, hoppas att ni har det bra i snö vädret. Själv håller jag på att ladda upp för att gå ut i snön med barnen och göra lite advents fint ute. Vi ska sätta upp lite belysning och tomtar mm.
Men innan vi ska göra det så kände jag, (med risk att vara tjatig) att jag måste dela med mig av ytterligare en text. Denna kom till mig för ett tag sedan och handlar om känslorna till Jesus. Tänkte att det kanske skulle passa nu i nalkande juletid.
Ha det gott/Micke.S
Angelheart
No more tears, no more lies.
I´m sorry for all the pain.
Didn´t belive in you, don´t know why.
Maybe I was afraid, don´t know why.
All the sorrow all the pain washed away.
I don´t wanna lose you.
I don´t wanna make you cry.
All I wan´t, all I need
Is your love.
Angelheart of mine
Little do I know, what future got in hold.
I been told love can make you blind.
I am blind and see clear throw your eyes.
New world open up, turned my life upside down.
I don´t wanna lose you.
I don´t wanna make you cry.
All I want, all I need.
Is is your love.
Angelheart of mine.
2007 M.Stridsberg
Men innan vi ska göra det så kände jag, (med risk att vara tjatig) att jag måste dela med mig av ytterligare en text. Denna kom till mig för ett tag sedan och handlar om känslorna till Jesus. Tänkte att det kanske skulle passa nu i nalkande juletid.
Ha det gott/Micke.S
Angelheart
No more tears, no more lies.
I´m sorry for all the pain.
Didn´t belive in you, don´t know why.
Maybe I was afraid, don´t know why.
All the sorrow all the pain washed away.
I don´t wanna lose you.
I don´t wanna make you cry.
All I wan´t, all I need
Is your love.
Angelheart of mine
Little do I know, what future got in hold.
I been told love can make you blind.
I am blind and see clear throw your eyes.
New world open up, turned my life upside down.
I don´t wanna lose you.
I don´t wanna make you cry.
All I want, all I need.
Is is your love.
Angelheart of mine.
2007 M.Stridsberg
onsdag 28 november 2007
Livet går inte alltid på räls men Jesus är med jämt!
Den här hösten har inte varit lika lätt som andra höstar...
Oftast så brukar livet rulla på bra och jag har oftast känt att jag haft kontroll över min situation.
Men den här hösten har det varit mycket, lite väl mycket för att jag ska kunna trivas och må bra. Det har varit svårt att få livet att gå ihop. Jag har haft Wilgot hemma hela dagarna, pluggat heltid,haft praktik på heltid och så har jag så klart haft församlingslivet. Alla sakerna är fantastiska var för sig, men tillsammans så blir det bara för mycket! Jag vet inte ännu om jag har lyckats få ihop det, det visar sig i januari när jag skickat in mina sista uppgifter till skolan och fått tillbaka dem.
Även om jag upplevt min jobbigaste höst hittills så har jag hela tiden känt att Jesus varit med. Om jag inte hade haft vår treeniga Gud på min sida så hade jag brytit ihop totalt. Tänk vad fantastisk han är, vår skapare. Han tar hand om oss jämt, även de gånger då vi knappt tar oss tiden att prata med honom.
I Söndags var den en bra dag. Först supergott fika hos Artings, sen en underbart härlig bönestund tillsammans med Ida och Josef. Det var ett tag sedan vi hade ett sånt bönebrus hemma hos oss. Det var helt fantastiskt. Och det mest otroliga var att Wilgot inte vaknade trots att vi befann oss precis under hans rum.
Jag tror verkligen att det ligger spännande tider framför oss. Nu gäller det att hänga på! Det fungerar inte att bara sitta och vänta in väckelsen, det står ingenstans i bibeln om att det är bra att vara lat (inte vad jag vet i alla fall), utan det står att vi ska arbeta. Väckelsen kommer knappast utan arbete, på alla plan.
Tack underbara församling för att jag får vara en del av kroppen.
Ni får gärna ha mig med i era böner, så att jag klarar uppgifterna i skolan och allt annat.
Kram / Lydia
Oftast så brukar livet rulla på bra och jag har oftast känt att jag haft kontroll över min situation.
Men den här hösten har det varit mycket, lite väl mycket för att jag ska kunna trivas och må bra. Det har varit svårt att få livet att gå ihop. Jag har haft Wilgot hemma hela dagarna, pluggat heltid,haft praktik på heltid och så har jag så klart haft församlingslivet. Alla sakerna är fantastiska var för sig, men tillsammans så blir det bara för mycket! Jag vet inte ännu om jag har lyckats få ihop det, det visar sig i januari när jag skickat in mina sista uppgifter till skolan och fått tillbaka dem.
Även om jag upplevt min jobbigaste höst hittills så har jag hela tiden känt att Jesus varit med. Om jag inte hade haft vår treeniga Gud på min sida så hade jag brytit ihop totalt. Tänk vad fantastisk han är, vår skapare. Han tar hand om oss jämt, även de gånger då vi knappt tar oss tiden att prata med honom.
I Söndags var den en bra dag. Först supergott fika hos Artings, sen en underbart härlig bönestund tillsammans med Ida och Josef. Det var ett tag sedan vi hade ett sånt bönebrus hemma hos oss. Det var helt fantastiskt. Och det mest otroliga var att Wilgot inte vaknade trots att vi befann oss precis under hans rum.
Jag tror verkligen att det ligger spännande tider framför oss. Nu gäller det att hänga på! Det fungerar inte att bara sitta och vänta in väckelsen, det står ingenstans i bibeln om att det är bra att vara lat (inte vad jag vet i alla fall), utan det står att vi ska arbeta. Väckelsen kommer knappast utan arbete, på alla plan.
Tack underbara församling för att jag får vara en del av kroppen.
Ni får gärna ha mig med i era böner, så att jag klarar uppgifterna i skolan och allt annat.
Kram / Lydia
tisdag 27 november 2007
Kan inte sova...
Har tittat på några avsnitt av that 70s show men det hjälpte inte ikväll. Har lite svårt att slappna av tror jag. Jobbigt det när man vet att man ska upp tidigt. Många dagar får jag sova men inte onsdagar =) Men jag har en massa olika lappar till barngrupperna om julavslutningar som ska ut så jag tänkte jag får väl börja pyssla med det då.
Har i alla fall en lugn vecka tycker jag. Tog mej tid att vara barnvakt till Wilgot i eftermiddag. Alltid lika roligt.
Annars är det skönt att hinna tänka lite på Israel resan. Åker om en vecka nu. Lite nervöst tycker jag. Och jag har inte börjat tvätta eller packa än heller. Jag är alltid så seg. Så kommer paniken två dagar innan när jag inte hunnit fixa ny bikini eller tvättat favorittröjan. Men jag ska försöka vara duktigare den här gången. Men vi får väl se. Det tråkiga är ju oxå att inte josef får följa. En resa till Israel har vi liksom planerat sen typ innan vi var gift så får jag erbjudande nu och åker ensam. Det är lite tråkigt och för hans skull känns det oxå jobbigt tycker jag.
Jaja jättetråkigt inlägg men jag tänkte att jag ska försöka börja skriva lite regelbundet bara för att få in det i min planering. Det är ju faktiskt jätteroligt med den här ideen.
tack för mej!!!!
// * Ida *
Har i alla fall en lugn vecka tycker jag. Tog mej tid att vara barnvakt till Wilgot i eftermiddag. Alltid lika roligt.
Annars är det skönt att hinna tänka lite på Israel resan. Åker om en vecka nu. Lite nervöst tycker jag. Och jag har inte börjat tvätta eller packa än heller. Jag är alltid så seg. Så kommer paniken två dagar innan när jag inte hunnit fixa ny bikini eller tvättat favorittröjan. Men jag ska försöka vara duktigare den här gången. Men vi får väl se. Det tråkiga är ju oxå att inte josef får följa. En resa till Israel har vi liksom planerat sen typ innan vi var gift så får jag erbjudande nu och åker ensam. Det är lite tråkigt och för hans skull känns det oxå jobbigt tycker jag.
Jaja jättetråkigt inlägg men jag tänkte att jag ska försöka börja skriva lite regelbundet bara för att få in det i min planering. Det är ju faktiskt jätteroligt med den här ideen.
tack för mej!!!!
// * Ida *
Det var inte igår!!
Hej på er alla!
Det var några uppe på Törraberget som skickade oss en stafettpinne på mail, så här är en av oss två som skriver för första gången. Chefen i huset (frun) får skriva sitt inlägg när hennes andan faller på, min anda föll på nu i kväll...Men vad ska man då skriva om , det har jag funderat på sedan vi fick mailet. Senast i dag frågade Kiki och Simpa oss om vi hade skrivit något, nä det hade vi inte.
Som sagt så har jag funderat på vad jag skulle skriva om och efter en del funderande så kom jag fram till att skriva direkt från hjärtat.
Det har varit ett mycket tufft år, med mååånga prövningar från det mörka längst ner i avgrunden. Var ute på jobb hela förra vintern i Norge, vilket inte var så kul. Det innebar att vara ifrån familjen i långa perioder, som inte är roligt. Det var också i det läget svårt att se ljuset från Jesus, efter som den onde blev allt för närgången när man redan var svag. Arbetet innebar långa dagar av slit 12-16timmar om dagen i 14-17 dagar, vilket inte är bra om man ser på det så här i efter hand. Men ibland har man kanske inte så många andra val här i livet. Nu låter jag väldigt mörk och låg i orden, allt var dock inte helt svart det fanns även ljuspunkter. Det fanns dagar då jag lyckades att genom den mörka dimman lyckas nå fram till Jesus, och tala med honom och hämta kraft. Till och med hade jag nöjet och lyckan att få vittna för några om Jesus och hur han förändrat mitt liv :-)
Det tog ett tvärt slut med jobbet i Norge nu i våras när jag inte fick ut lön för två månader. Det tog ett tag innan jag fattade att jag hade blivit lurad. Det händer inte mig är det nån som hört det? Skulle dessa prövningar aldrig ta slut....
Fördelen med detta var att jag i alla fall fick vara hemma med familjen, och trots allt så kändes livet lättare igen. Men nånstans ifrån fick vi kraft att samla ihop oss och gå vidare, vi skaffade en korvkiosk. Jobb igen.... men på helt andra villkor. Nu fick vi bestämma själva, men det har varit en utmaning vill jag lova. Vi har nu varit igång i ett halv år, och det är nog först nu som vi börjat få lite struktur på allt vad inköp, personal mm innebär. Det är jobbigt många dagar , men samtidigt så är det utmanande, roligt och givande. Det känns som om Herren är med oss i detta, för vi möter många människor i nöd som har ett stort behov av att prata. Kanske är det meningen att vi ska finnas där för dom?
OJ, det blev ett långt inlägg, ska korta ner det nästa gång :-)
Jag hoppas att tiden ska räcka till bättre i framtiden så att vi kan vara med i församlingens möten och träffar lite mer igen. Som avslutning vill jag dela med mig till er av några ord som jag skrev ner en natt i Norge.
Oh love me
I am just a sinner seeking forgivnes.
Bend my knees and surrender.
Raise my hands in glory.
Close my eyes and feel your love.
Come on love me again.
Love me now.
Oh love me
Don´t know why i´ve been livin in a lie
In the shadows of my dreams.
When I was lost you took me in
No matter what the cost.
Come on love me again.
Love me now.
Oh love me
What would I be with out you,
that full fill all my needs.
Paid for my life with love.
biggest sacrificed of all, how strong your love is.
Come on love me again.
Love me now.
Oh love me
Bless/Micke.S
Det var några uppe på Törraberget som skickade oss en stafettpinne på mail, så här är en av oss två som skriver för första gången. Chefen i huset (frun) får skriva sitt inlägg när hennes andan faller på, min anda föll på nu i kväll...Men vad ska man då skriva om , det har jag funderat på sedan vi fick mailet. Senast i dag frågade Kiki och Simpa oss om vi hade skrivit något, nä det hade vi inte.
Som sagt så har jag funderat på vad jag skulle skriva om och efter en del funderande så kom jag fram till att skriva direkt från hjärtat.
Det har varit ett mycket tufft år, med mååånga prövningar från det mörka längst ner i avgrunden. Var ute på jobb hela förra vintern i Norge, vilket inte var så kul. Det innebar att vara ifrån familjen i långa perioder, som inte är roligt. Det var också i det läget svårt att se ljuset från Jesus, efter som den onde blev allt för närgången när man redan var svag. Arbetet innebar långa dagar av slit 12-16timmar om dagen i 14-17 dagar, vilket inte är bra om man ser på det så här i efter hand. Men ibland har man kanske inte så många andra val här i livet. Nu låter jag väldigt mörk och låg i orden, allt var dock inte helt svart det fanns även ljuspunkter. Det fanns dagar då jag lyckades att genom den mörka dimman lyckas nå fram till Jesus, och tala med honom och hämta kraft. Till och med hade jag nöjet och lyckan att få vittna för några om Jesus och hur han förändrat mitt liv :-)
Det tog ett tvärt slut med jobbet i Norge nu i våras när jag inte fick ut lön för två månader. Det tog ett tag innan jag fattade att jag hade blivit lurad. Det händer inte mig är det nån som hört det? Skulle dessa prövningar aldrig ta slut....
Fördelen med detta var att jag i alla fall fick vara hemma med familjen, och trots allt så kändes livet lättare igen. Men nånstans ifrån fick vi kraft att samla ihop oss och gå vidare, vi skaffade en korvkiosk. Jobb igen.... men på helt andra villkor. Nu fick vi bestämma själva, men det har varit en utmaning vill jag lova. Vi har nu varit igång i ett halv år, och det är nog först nu som vi börjat få lite struktur på allt vad inköp, personal mm innebär. Det är jobbigt många dagar , men samtidigt så är det utmanande, roligt och givande. Det känns som om Herren är med oss i detta, för vi möter många människor i nöd som har ett stort behov av att prata. Kanske är det meningen att vi ska finnas där för dom?
OJ, det blev ett långt inlägg, ska korta ner det nästa gång :-)
Jag hoppas att tiden ska räcka till bättre i framtiden så att vi kan vara med i församlingens möten och träffar lite mer igen. Som avslutning vill jag dela med mig till er av några ord som jag skrev ner en natt i Norge.
Oh love me
I am just a sinner seeking forgivnes.
Bend my knees and surrender.
Raise my hands in glory.
Close my eyes and feel your love.
Come on love me again.
Love me now.
Oh love me
Don´t know why i´ve been livin in a lie
In the shadows of my dreams.
When I was lost you took me in
No matter what the cost.
Come on love me again.
Love me now.
Oh love me
What would I be with out you,
that full fill all my needs.
Paid for my life with love.
biggest sacrificed of all, how strong your love is.
Come on love me again.
Love me now.
Oh love me
Bless/Micke.S
Pustar ut!!
Äntligen!! Efter en lång arbetsdag slår jag mig ner och kopplar verkligen av. Det är inte ofta det ges sådana stunder numera. Dagarna känns otroligt långa, som TVÅ vanliga arbetspass ungefär. Hade aldrig föreställt mig att jag skulle vara så här trött som förälder. Därför värdesätter jag verkligen den här tiden på dygnet, när Simon somnat, oerhört högt. Det är faschinerande hur man ändrar sina värderingar utifrån vilken situation i livet man befinner sig. För tre år sedan hade jag knappast, som nu, definierat en halvtimmes tystnad för mig själv som lyx!! Nej, då hade jag större krav på tillvaron och vad som var värt att kallas lyx. Det jag då definierade som lyx har idag fått en annan definition. UTOPI!!!
Just nu har jag det oerhört lyxigt. Simon sover, Tony har cellgrupp och jag sitter för mig själv i tystnaden och mörkret och frossar i datorn!! Det är verkligen en förmån att helt ostörd surfa in på intressanta sidor och läsa i lugn och ro - samt skriva några rader på bloggen!
Nu ska jag surfa vidare på bl.a. Nerikes Allehanda och svensk damfotboll!
Blessings Marie K
Just nu har jag det oerhört lyxigt. Simon sover, Tony har cellgrupp och jag sitter för mig själv i tystnaden och mörkret och frossar i datorn!! Det är verkligen en förmån att helt ostörd surfa in på intressanta sidor och läsa i lugn och ro - samt skriva några rader på bloggen!
Nu ska jag surfa vidare på bl.a. Nerikes Allehanda och svensk damfotboll!
Blessings Marie K
Vi ber för skolungdomarna
Jag läste Sofias inlägg nu och tar mej friheten att lägga till den nystartade, kristna gruppen på Voxnadalens gymnasium, bland våra böneämnen. Jag tror också att de behöver våra förböner! Man minns ju själv hur det var i "Koinonia" och "Agape", som grupperna hette, när jag gick i högstadiet och gymnasiet. Jag tror inte att dagens kristna ungdomar har det lättare, än för ca 15 år sen, när jag gick...
/Carin
/Carin
måndag 26 november 2007
En massa surr
Jag är medveten om att det inte var alltför längesedan jag skrev ett inlägg, men i brist på annat att göra (förutom prov-pluggning, uppsats skrivning och bokanalyserande vill säga) sitter jag här och tänker skriva ett till. Hoppas ingen protesterar ;)
Som det står som underrubrik: "En plats för oss i Smyrna att dela vardagen med varandra och andra" så jag tänkte, varför inte berätta lite om min vardag och vad jag sysslar med.
Jag går alltså andra året på Voxnadalens Gymnasium, samhällsvetenskapliga linjen med inriktning språk. Språk jag läser är självklart svenska och engelska, men också tyska och spanska. Den här terminen har jag också läst "allmän språkkunskap" och har nyligen börjat med latin. Just nu hoppas jag på att få åka till Skottland eller Irland på utlandspraktik en månad den här sommaren - men många har sökt och Tyskland, Spanien och Frankrike är "förturs länder". Jag är numer också med i ULT vilket jag tycker känns bra, även om det kan bli lite stressigt att orka med allt. De senaste åren har jag haft stora problem med att hålla mig frisk och har missat mycket av skolan, men jag har klarat det och jag tror starkt på att det är Guds förtjänst. Med Guds hjälp hoppas och tror jag det här året kan bli bättre än någonsin. Inte bara i min skol-situation men också i ungdomsgruppen som verkligen blivit ett stort, härligt gäng!
Jag skulle också vilja tillägga att böner behövs för den ny-startade, kristna skolgruppen på Voxgym. Det känns riktigt bra, men det kan bli tufft och böner behövs alltid!
Och en liten parantes: skriv människor, skriv! Jag kikar in på bloggen varje dag i hopp om en maaassa nya inlägg! Det måste ju finnas en hel drös som har blogg-uppgifter! :)
Ha det bra!
/Sofia Lindh
Som det står som underrubrik: "En plats för oss i Smyrna att dela vardagen med varandra och andra" så jag tänkte, varför inte berätta lite om min vardag och vad jag sysslar med.
Jag går alltså andra året på Voxnadalens Gymnasium, samhällsvetenskapliga linjen med inriktning språk. Språk jag läser är självklart svenska och engelska, men också tyska och spanska. Den här terminen har jag också läst "allmän språkkunskap" och har nyligen börjat med latin. Just nu hoppas jag på att få åka till Skottland eller Irland på utlandspraktik en månad den här sommaren - men många har sökt och Tyskland, Spanien och Frankrike är "förturs länder". Jag är numer också med i ULT vilket jag tycker känns bra, även om det kan bli lite stressigt att orka med allt. De senaste åren har jag haft stora problem med att hålla mig frisk och har missat mycket av skolan, men jag har klarat det och jag tror starkt på att det är Guds förtjänst. Med Guds hjälp hoppas och tror jag det här året kan bli bättre än någonsin. Inte bara i min skol-situation men också i ungdomsgruppen som verkligen blivit ett stort, härligt gäng!
Jag skulle också vilja tillägga att böner behövs för den ny-startade, kristna skolgruppen på Voxgym. Det känns riktigt bra, men det kan bli tufft och böner behövs alltid!
Och en liten parantes: skriv människor, skriv! Jag kikar in på bloggen varje dag i hopp om en maaassa nya inlägg! Det måste ju finnas en hel drös som har blogg-uppgifter! :)
Ha det bra!
/Sofia Lindh
fredag 23 november 2007
Julpysslande...
Nu är c-uppsatsen äntligen klar...och innan det är dags för nästa moment blev det ett par dagar ledigt. Otroligt skönt och behövt!
Efter att ha suttit hemma och skrivit och läst en massa i 2 veckor var jag sugen på att göra något praktiskt, något "handgripligt". Så jag tog mig till Erikshjälpen och hjälpte dem att julstöka lite. Där är ju julmarknad på lördag, och jag lovar, de har HYSTERISKT mycket julsaker! Där finns allt man kan tänkas behöva.
Det är mysigt att komma dit och hjälpa till lite också. Igår kväll var ett helt gäng damer där och pysslade hela kvällen. Ändå var de inte riktigt klara tills idag. (Mera hjälp tages tacksamt emot! =) Själva julstökandet är ju klart nu, men det finns annat roligt att hålla på med också...) Några exempel på vad man kan göra: ta hem lite kläder att laga eller tvätta, baka något till caféet, gå dit och diska lite emellanåt, ge pengar till julpaket till kvinnofängelset eller matstationer, hjälpa till att lasta vid hjälpsändningar (lyfta säckar) eller komma på något själv, som man vet att man är bra på!
Hos mig börjar adventsstämning sakta krypa sig på. Sugen att plocka fram ljusstakar och stjärnor nu....Lotta L och jag kom överens om att nästa vecka är okej =) Och då är det ju faktiskt 1:a advent! Mysigt! Köpte en hyacint idag också...
Jaha, de var lite blandade tankar det...
Trevlig helg! /Maria E
Efter att ha suttit hemma och skrivit och läst en massa i 2 veckor var jag sugen på att göra något praktiskt, något "handgripligt". Så jag tog mig till Erikshjälpen och hjälpte dem att julstöka lite. Där är ju julmarknad på lördag, och jag lovar, de har HYSTERISKT mycket julsaker! Där finns allt man kan tänkas behöva.
Det är mysigt att komma dit och hjälpa till lite också. Igår kväll var ett helt gäng damer där och pysslade hela kvällen. Ändå var de inte riktigt klara tills idag. (Mera hjälp tages tacksamt emot! =) Själva julstökandet är ju klart nu, men det finns annat roligt att hålla på med också...) Några exempel på vad man kan göra: ta hem lite kläder att laga eller tvätta, baka något till caféet, gå dit och diska lite emellanåt, ge pengar till julpaket till kvinnofängelset eller matstationer, hjälpa till att lasta vid hjälpsändningar (lyfta säckar) eller komma på något själv, som man vet att man är bra på!
Hos mig börjar adventsstämning sakta krypa sig på. Sugen att plocka fram ljusstakar och stjärnor nu....Lotta L och jag kom överens om att nästa vecka är okej =) Och då är det ju faktiskt 1:a advent! Mysigt! Köpte en hyacint idag också...
Jaha, de var lite blandade tankar det...
Trevlig helg! /Maria E
måndag 19 november 2007
Ännu en helg har gått...
Sitter här med mitt glas precis uppdruckna treo, en helg har kommit och gått. En intensiv och en lyckad helg. Det visar glaset som står här bredvid.
Mamma fyllde 44 år i fredags så jag började helgen med att ta ledigt från fredrag och fira henne istället. Men josef kommer och hämtar upp mig där i vängsbo vid kvart över åtta och det bär av mot kyrkan. Bön & lovsång står på schemat och jag känner mig dålig som inte är mer förberedd än såhär.
Vi tar oss igenom kvällen, men det går faktiskt väldigt segt. Det märks vi har något emot oss. Lördag kommer och KIDZ tar upp hela dagen. Jag brukar vara jättepeppad för KIDZ med inte idag, även här märks det att något är på mig liksom. Klockan blir tio i sex och i foajen som i det här fallet brukar vara helt full med barn som springer runt, finns bara kring 10 barn och paniken kommer igen. VART ÄR BARNEN! tänk om inte några barn kommer. Jag blir ofokuserad och nervös. Helt i onödan...vad tänkte jag på? Det är väl klart att inte KIDZ slutar här. När vi barnledare sedan springer in (som ett bandylag den här gången) sitter ett 50 tal barn och vuxna och skrattar med oss. Kvällen blir jättelyckad och många ger beröm. Nu har klockan blivit 19.30 och ungdomarna är vid det här laget redan på US hos Tobbe & Carin. Några har stannat och väntat på mig så jag får åka med till dem också. Det är så trevligt att få komma hem till någon såhär och det märks att ungdomarna tycker det också för de flesta är med. Ca 20 stycken. Vi kör samling och lovsången blir jättehärlig. Både jag och Perola tycker att en ungdomskör är på tiden =) vi har många duktiga sångare med nu. Jag nämner lite över den här segheten som är över oss när vi har kul tillsammans och när vi ber tillsammans. Flera hakar på och berättar om olika upplevelser de är med om i vardagen. Det är verkligen något på G nu. Satan jobbar verkligen för full rulle. Det känner vi alla av. Vi fortsätter umgås och ha roligt och turen går sedan ner till "Tolvan". Milkshake för några. En kopp te och en chokladbit för mig. Kommer i säng vid 02.00 men utan huvudvärk. Kliver upp vid 11.30 på söndag känner sig som en tonåring efter att ha sovit längre än till 11.00. Vi åker till Ragnar och Eva och får i oss en rejäl lunch. Härligt för nu ska vi igång med förberedellserna inför gudstjänsten vi ansvarar för. Jag är ofokuserad men de övriga är positiva och har jätteroligt när vi övar tillsammans. Det är väl huvudsaken antar jag. Gudstjänsten går över smärtfritt och alla är nöjda med sin insatts. Jag står som en stolt mor och bara ler mot dem när föräldrar och församling kommer och berömmer. Det här är mina barn det. Vad har jag gjort för att förtjäna denna glädje?
Några av oss äldre drar vidare till MAX för en hamburgare och sedan hem till Pettson. Ja helgen går mot sitt slut och jag mår bra. Ingen huvudvärk alls.
Det var ju dumt av mig att tro jag skulle kunna slippa denna huvudvärk både söndag och måndag. Men inget tar ifrån mig glädjen över att ha lyckats fullt ut med en helg. Inget tar ifrån mig glädjen över att satan är på som aldrig förr. Det kommer snart! Förstår ni det? Väckelsen som vi väntar på. Satan har fattat det. Han har fattat att det kommer snart, precis som jag och mina ungdomar har fattat det.
Satan jag vet att du läser det här och du kan inget göra. Du kommer inte åt mig och mina ungdomar!
Mamma fyllde 44 år i fredags så jag började helgen med att ta ledigt från fredrag och fira henne istället. Men josef kommer och hämtar upp mig där i vängsbo vid kvart över åtta och det bär av mot kyrkan. Bön & lovsång står på schemat och jag känner mig dålig som inte är mer förberedd än såhär.
Vi tar oss igenom kvällen, men det går faktiskt väldigt segt. Det märks vi har något emot oss. Lördag kommer och KIDZ tar upp hela dagen. Jag brukar vara jättepeppad för KIDZ med inte idag, även här märks det att något är på mig liksom. Klockan blir tio i sex och i foajen som i det här fallet brukar vara helt full med barn som springer runt, finns bara kring 10 barn och paniken kommer igen. VART ÄR BARNEN! tänk om inte några barn kommer. Jag blir ofokuserad och nervös. Helt i onödan...vad tänkte jag på? Det är väl klart att inte KIDZ slutar här. När vi barnledare sedan springer in (som ett bandylag den här gången) sitter ett 50 tal barn och vuxna och skrattar med oss. Kvällen blir jättelyckad och många ger beröm. Nu har klockan blivit 19.30 och ungdomarna är vid det här laget redan på US hos Tobbe & Carin. Några har stannat och väntat på mig så jag får åka med till dem också. Det är så trevligt att få komma hem till någon såhär och det märks att ungdomarna tycker det också för de flesta är med. Ca 20 stycken. Vi kör samling och lovsången blir jättehärlig. Både jag och Perola tycker att en ungdomskör är på tiden =) vi har många duktiga sångare med nu. Jag nämner lite över den här segheten som är över oss när vi har kul tillsammans och när vi ber tillsammans. Flera hakar på och berättar om olika upplevelser de är med om i vardagen. Det är verkligen något på G nu. Satan jobbar verkligen för full rulle. Det känner vi alla av. Vi fortsätter umgås och ha roligt och turen går sedan ner till "Tolvan". Milkshake för några. En kopp te och en chokladbit för mig. Kommer i säng vid 02.00 men utan huvudvärk. Kliver upp vid 11.30 på söndag känner sig som en tonåring efter att ha sovit längre än till 11.00. Vi åker till Ragnar och Eva och får i oss en rejäl lunch. Härligt för nu ska vi igång med förberedellserna inför gudstjänsten vi ansvarar för. Jag är ofokuserad men de övriga är positiva och har jätteroligt när vi övar tillsammans. Det är väl huvudsaken antar jag. Gudstjänsten går över smärtfritt och alla är nöjda med sin insatts. Jag står som en stolt mor och bara ler mot dem när föräldrar och församling kommer och berömmer. Det här är mina barn det. Vad har jag gjort för att förtjäna denna glädje?
Några av oss äldre drar vidare till MAX för en hamburgare och sedan hem till Pettson. Ja helgen går mot sitt slut och jag mår bra. Ingen huvudvärk alls.
Det var ju dumt av mig att tro jag skulle kunna slippa denna huvudvärk både söndag och måndag. Men inget tar ifrån mig glädjen över att ha lyckats fullt ut med en helg. Inget tar ifrån mig glädjen över att satan är på som aldrig förr. Det kommer snart! Förstår ni det? Väckelsen som vi väntar på. Satan har fattat det. Han har fattat att det kommer snart, precis som jag och mina ungdomar har fattat det.
Satan jag vet att du läser det här och du kan inget göra. Du kommer inte åt mig och mina ungdomar!
Gud i vardagen...
Hejsan igen!
Så har jag varit på den årliga besiktningen av min lilla "pärla" i förra veckan.
Det är så fascinerande att se vilken omsorg Gud har om oss även i det.
Förra året när jag skulle besiktiga bilen var jag helt säker på att det skulle vara stora och dyra fel på bilen och det sa jag till Kikki och Petra när vi var ute och åkte samma dag som jag hade besiktning.
Det här låter kanske naivt men vi bad för bilen och välsignade den, så for jag då iväg och den gick helt felfri igenom...
Så i år gjorde Petra och jag samma sak och det var bara några små saker som inte var som de skulle...
Jag vet inte men så många mil som jag kört och Lasse brukar säga att jag kör bättre än han men inte tekniskt för är det en enda grop så ska jag i den och det ligger mycket i det för det är många gropar där jag åker...!!
Så min tacksamhet går till Honom för Hans omsorg om mig och även min lilla Toyota.
För mig är det här ett exempel på Gud i vardagen och hur stor och mäktig Han är och hur Han är med oss i allt stort som smått.
Kram Maria H
Så har jag varit på den årliga besiktningen av min lilla "pärla" i förra veckan.
Det är så fascinerande att se vilken omsorg Gud har om oss även i det.
Förra året när jag skulle besiktiga bilen var jag helt säker på att det skulle vara stora och dyra fel på bilen och det sa jag till Kikki och Petra när vi var ute och åkte samma dag som jag hade besiktning.
Det här låter kanske naivt men vi bad för bilen och välsignade den, så for jag då iväg och den gick helt felfri igenom...
Så i år gjorde Petra och jag samma sak och det var bara några små saker som inte var som de skulle...
Jag vet inte men så många mil som jag kört och Lasse brukar säga att jag kör bättre än han men inte tekniskt för är det en enda grop så ska jag i den och det ligger mycket i det för det är många gropar där jag åker...!!
Så min tacksamhet går till Honom för Hans omsorg om mig och även min lilla Toyota.
För mig är det här ett exempel på Gud i vardagen och hur stor och mäktig Han är och hur Han är med oss i allt stort som smått.
Kram Maria H
torsdag 15 november 2007
Dagens andakt
Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. Rom. 8:16Att vi är Guds barn och kan tro, att vi är det, är den Helige Andes förtjänst. Ty det är den som tvärt emot vår känsla av ovärdighet vittnar om vårt barnaskap och gör oss vissa om det. Detta går så till, att vi känner den Helige Andes kraft, då den genom ordet verkar i oss, och vår erfarenhet överensstämmer med ordet. Ty det vet du väl, om du i ångest och nöd får tröst av evangelium och därigenom övervinner tvivel och förskräckelse, så att du kan tro, att du har en nådig Gud, och inte mer flyr för honom utan glatt kan be till honom och av honom vänta hjälp.
Detta är det rätta inre vittnesbördet, varav du kan veta, att den Helige Ande verkar i dig. Därtill ges det även ett yttre vittnesbörd, då han ger dig särskilda gåvor, andligt förstånd, nåd och framgång i din kallelse osv. Att du har lust och kärlek till hans ord, och t.o.m. med fara för ditt liv vågar bekänna det, är Andens verk. Detta sker visserligen i stor svaghet hos de heliga, men det är ändå ett visst vittnesbörd om att Herrens Ande regerar dem.
Därför bör vi inte döma efter vårt mänskliga förnuft och tycke, utan endast enligt Guds ord. Visserligen ser detta ord ringa och fattigt ut, men det är ändå lika oföränderligt och fast som Gud själv. Och då vi håller oss till detta ord, så finns ingenting, som kan anklaga, förskräcka eller binda vårt samvete.
(Ur Resekost, betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter.)
onsdag 14 november 2007
Mammor & Barn
I dag hade vi förmånen att hålla mamma/barn-träff här på Vintervägen. Det var ett glatt gäng som kom., Jennie Forsblom & Olle, Marie Å & Linnea, Linn Å & Tim, Jenny M & Annie och Simon och jag förstås. Vi fikade och pratade om lite allt möjligt. Några sov och några var på allerten. Simon var mäkta stolt som idag var den äldsta i skaran. Detta till skillnad mot när han träffar Lydia P och Wilgot A.
Nästa träff bli hemma hos Linn!
Ha det så bra tills dess!
tisdag 13 november 2007
Bonaden har satt sina spår
"Mogonstund har guld i mun". Så talade en av de bonader som prydde min farmor och farfars vägg. De var inte precis unika i det att pryda väggarna med broderier. Hemma hos den generationen var det nog snarare en regel än ett undantag att bonader av det slaget återfanns i varje hus och hem. En annan bonad som fanns hos min farmor och farfar hängde på köksväggen och bar budskapet "Var dag är en sällsam gåva". Dessa ord har ätsat sig fast i mig och jag minns när jag var liten och satt vid köksbordet deras. Jag studerade texten, läste den så gott jag kunde och funderade ofta och länge på vad "sällsam" kunde betyda. Det övriga i texten kunde jag greppa, som att "var" nog betyder "varje" och "dag" och "gåva" det var ju lätt som en plätt även för en som just lärt sig läsa. Just då, i den åldern, kanske inte bonadens budskap nådde riktigt fram till mig. Idag, när jag vet vad "sällsam" betyder, då är bonaden för mig ofta en återkommande uppmuntran och bön.
I skrivande stund undrar jag var barn av denna tid får möjlighet att så in såna här underbara budskap. I dagens minimalistiska mode och trender finns inte någon plats för min farmors bonader. De är de första som åker ut när en tavla eller ett tyg från från IKEA ska in!
Jag hyser mitt hopp till Erikshjälpen! Där pryder säkert flera farmödrars bonader väggarna och får tala till barn av denna tid som är där och lördagshandlar med mor och far.
I skrivande stund undrar jag var barn av denna tid får möjlighet att så in såna här underbara budskap. I dagens minimalistiska mode och trender finns inte någon plats för min farmors bonader. De är de första som åker ut när en tavla eller ett tyg från från IKEA ska in!
Jag hyser mitt hopp till Erikshjälpen! Där pryder säkert flera farmödrars bonader väggarna och får tala till barn av denna tid som är där och lördagshandlar med mor och far.
Var dag är en sällsam gåva en skimrande möjlighet.
Var dag är en nåd dig given från himlen, besinna det!
Var morgon är nåd och ansvar med löften och nya krav.
Var afton står klara stjärnor och frågar dig vad du gav.
Var afton står fjärran stjärnor i glans över dag som flytt.
Var morgon dig Herren kallar och väcker din vilja på nytt.
(Psalm 180)
//Marie K
måndag 12 november 2007
Har vi tid med Jesu återkomst???
Kära bloggare!
Osså har turen kommit till mig, faktiskt så har den varit hos mig alltför länge så jag får börja med att be om ursäkt för det.
När min man, allias "Simpa" fick chansen att skriva på bloggen så kände jag att jag blev litet som ett barn, "men jag då,jag vill oxå...." Nu när jag fick chansen gjorde sig plötsligt nerverna påminda. Hjärnan började gå på högvarv men ingenting hände, jag kom inte på någonting som jag kunde skriva om. Hjälp...men så kom jag på , jag kan be om vad jag ska skriva!!! Jag vände mig till Jesus och frågade "vad vill Du ha sagt, led mig. Tala om för mig vad jag ska skriva".Jag fick det klart för mig när jag stod där med hammaren i högsta hugg. Tidigare under dagen hade jag bestämt att ikväll ska det ske, ikväll ska jag skriva på bloggen. Men jag skulle bara först, sen skriver jag. Osså fortsatte det hela kvällen liksom kvällarna tidigare. "Jag ska bara, vänta lite, jag måste först, det här är viktigare osv",Det slog mig när jag stod där med en hammare och en sne spik att jag gör samma sak med Jesus. Han gör sig ständigt påminnd att han älskar mig, ber mig lyssna men jag ska bara... Jag ber ofta; Herre använd mig, gör vad du vill med mitt liv,låt mig få vara ditt redskap. Herre varför händer det ingenting med mitt liv? Herre hör mig, varför lyssnar du inte?Men när skall han få chansen att svara mig, jag e ju alltid upptagen. Jag fyller min tillvaro med städning, trädgårdsarbete, vardagsrummet tapetseras, dåligt samvete för att jag inte ger mina underbara barn mer tid, fritidssysselsättning osv. Det är aldrig tyst. Radion skriker ut bäst musik just nu och hur vi borde tänka mer på oss själva. Tv kanalerna är fyllda av människor som talar med andar o demoner tom barnens program handlar om drakar, häxor och tecknad lieman. När ger jag min Herre tid för att tala med mig, lyssnar jag? Jag har en "förmåga" att vara i ständig rörelse, tom när fam. ska äta hoppar jag upp o ner.Jag träffar en Terapeut 1ggr/v. Hon tror att jag försöker fly från mig själv. Är det egentligen inte så att fiende gör allt och skapar måsten för att hålla mig från Gud? Jesus väntar tålmodigt, men vi får inte glömma att snart är Han här för att hämta oss eller har vi tid att följa med" för jag ska bara... "Ja men visst då är det annorlunda då lyssnar jag när Han ropar mitt namn, det kan jag ju inte missa." Chansen är stor att vi inte stannar upp då heller för vi är för upptagen med oss själva och våra liv på jorden. Jesus kommer inte att knacka för evigt på vår dörr om vi inte ger oss tid för att öppna. Vi vill ha med oss alla till himlen men hur ska vi nå fram till dem när vi inte har tid?Jesus längtar efter oss, längtar efter att få vara den viktigaste i våra liv, att vi lyssnar, stannar upp och ser på Honom. Vi måste lägga ner alla måsten, ska bara. JESUS BEHÖVER OSS NU. Tiden är kort. Om vi vill bli använd av vår Herra måste vi stå till förfogande, vara lyhörd och redo. Kanske dom efterlängtade bönesvaren kommer fortare om vi lyssnar. STANNA UPP!OJ! Det blev en lång predikan det!
Simpa frågade vad jag skulle skriva och när jag berättade så säger han att han har haft samma sak på sitt hjärta Jag tror att Jesus fick vår uppmärksamhet och att lade ner dessa ord i våra hjärtan.
Guds välsignelse till er alla/ Kikki Simonsson
Osså har turen kommit till mig, faktiskt så har den varit hos mig alltför länge så jag får börja med att be om ursäkt för det.
När min man, allias "Simpa" fick chansen att skriva på bloggen så kände jag att jag blev litet som ett barn, "men jag då,jag vill oxå...." Nu när jag fick chansen gjorde sig plötsligt nerverna påminda. Hjärnan började gå på högvarv men ingenting hände, jag kom inte på någonting som jag kunde skriva om. Hjälp...men så kom jag på , jag kan be om vad jag ska skriva!!! Jag vände mig till Jesus och frågade "vad vill Du ha sagt, led mig. Tala om för mig vad jag ska skriva".Jag fick det klart för mig när jag stod där med hammaren i högsta hugg. Tidigare under dagen hade jag bestämt att ikväll ska det ske, ikväll ska jag skriva på bloggen. Men jag skulle bara först, sen skriver jag. Osså fortsatte det hela kvällen liksom kvällarna tidigare. "Jag ska bara, vänta lite, jag måste först, det här är viktigare osv",Det slog mig när jag stod där med en hammare och en sne spik att jag gör samma sak med Jesus. Han gör sig ständigt påminnd att han älskar mig, ber mig lyssna men jag ska bara... Jag ber ofta; Herre använd mig, gör vad du vill med mitt liv,låt mig få vara ditt redskap. Herre varför händer det ingenting med mitt liv? Herre hör mig, varför lyssnar du inte?Men när skall han få chansen att svara mig, jag e ju alltid upptagen. Jag fyller min tillvaro med städning, trädgårdsarbete, vardagsrummet tapetseras, dåligt samvete för att jag inte ger mina underbara barn mer tid, fritidssysselsättning osv. Det är aldrig tyst. Radion skriker ut bäst musik just nu och hur vi borde tänka mer på oss själva. Tv kanalerna är fyllda av människor som talar med andar o demoner tom barnens program handlar om drakar, häxor och tecknad lieman. När ger jag min Herre tid för att tala med mig, lyssnar jag? Jag har en "förmåga" att vara i ständig rörelse, tom när fam. ska äta hoppar jag upp o ner.Jag träffar en Terapeut 1ggr/v. Hon tror att jag försöker fly från mig själv. Är det egentligen inte så att fiende gör allt och skapar måsten för att hålla mig från Gud? Jesus väntar tålmodigt, men vi får inte glömma att snart är Han här för att hämta oss eller har vi tid att följa med" för jag ska bara... "Ja men visst då är det annorlunda då lyssnar jag när Han ropar mitt namn, det kan jag ju inte missa." Chansen är stor att vi inte stannar upp då heller för vi är för upptagen med oss själva och våra liv på jorden. Jesus kommer inte att knacka för evigt på vår dörr om vi inte ger oss tid för att öppna. Vi vill ha med oss alla till himlen men hur ska vi nå fram till dem när vi inte har tid?Jesus längtar efter oss, längtar efter att få vara den viktigaste i våra liv, att vi lyssnar, stannar upp och ser på Honom. Vi måste lägga ner alla måsten, ska bara. JESUS BEHÖVER OSS NU. Tiden är kort. Om vi vill bli använd av vår Herra måste vi stå till förfogande, vara lyhörd och redo. Kanske dom efterlängtade bönesvaren kommer fortare om vi lyssnar. STANNA UPP!OJ! Det blev en lång predikan det!
Simpa frågade vad jag skulle skriva och när jag berättade så säger han att han har haft samma sak på sitt hjärta Jag tror att Jesus fick vår uppmärksamhet och att lade ner dessa ord i våra hjärtan.
Guds välsignelse till er alla/ Kikki Simonsson
fredag 9 november 2007
Jesus eller Jessica?
Egentligen borde det finnas ett inlägg här från Axel, men han skickade vidare stafettpinnen utan att skriva något. Han bad mig ge den till pappa (Börje), vilket jag gjorde - och nu har pinne legat uppe på databordet i över en vecka, utan att ha blivit öppnad. Han gjorde det klart att han "inte kan" skriva. Så nu lessnade jag, frågade mamma om hon ville skriva, fick svaret nej, och bestämde mig för att skriva något så att pinnen kan skickas vidare någon gång!
Jag har egentligen ingen aning om vad jag ska skriva. Jag kan dock berätta om en liten lustig händelse som inträffade när vi i Ungdomsledarteamet for till Örebro på en konferens för barn och ungdomsledare. Ta det som ni vill, men jag tror fortfarande att det var ett tecken ;)
Som de flesta vet tar en resa ner till Örebro i vanliga fall inte mer än 4 timmar, men på grund av en massa olika orsaker tog vår resa 10 timmar. Och som den stora stad Örebro är så finns det många bilar som vill parkera - speciellt när det är en pågående konferens på gång där. Vi letade, och letade och letade parkering, men vi kunde inte hitta en! Då ser jag en bil med reg. GOD (gud på engelska) och vid just den bilen fanns det parkering - men det var onödigt långt ifrån Elim kyrkan så vi åkte närmare. Då hamnar vi bakom en bil med reg. JES och jag utbrast att "Jesus! Kan vi inte följa efter den bilen?" och det gjorde vi. Efter några minuter svänger bilen in på en parkering! Vi hittade en parkering, och Jes-bilen var spårlöst borta från parkeringen! Grabbarna trodde (och tror säkert fortfarande) att Jes stod för Jessica - så tro vad ni vill. Jesus eller Jessica. Kan Jesus göra stora saker som att väcka döda tillbaka till livet - kan han lika gärna plantera en bil med reg. Jes framför oss och leda oss till en parkering. Det väljer jag hellre att tro på. :P
Oj, det blev ett långt inlägg,
men flödar det så flödar det! ;)
Sugen på Taco förresten?
Dyk upp på kyrkan mellan 21 och 1! ;)
/Sofia
Jag har egentligen ingen aning om vad jag ska skriva. Jag kan dock berätta om en liten lustig händelse som inträffade när vi i Ungdomsledarteamet for till Örebro på en konferens för barn och ungdomsledare. Ta det som ni vill, men jag tror fortfarande att det var ett tecken ;)
Som de flesta vet tar en resa ner till Örebro i vanliga fall inte mer än 4 timmar, men på grund av en massa olika orsaker tog vår resa 10 timmar. Och som den stora stad Örebro är så finns det många bilar som vill parkera - speciellt när det är en pågående konferens på gång där. Vi letade, och letade och letade parkering, men vi kunde inte hitta en! Då ser jag en bil med reg. GOD (gud på engelska) och vid just den bilen fanns det parkering - men det var onödigt långt ifrån Elim kyrkan så vi åkte närmare. Då hamnar vi bakom en bil med reg. JES och jag utbrast att "Jesus! Kan vi inte följa efter den bilen?" och det gjorde vi. Efter några minuter svänger bilen in på en parkering! Vi hittade en parkering, och Jes-bilen var spårlöst borta från parkeringen! Grabbarna trodde (och tror säkert fortfarande) att Jes stod för Jessica - så tro vad ni vill. Jesus eller Jessica. Kan Jesus göra stora saker som att väcka döda tillbaka till livet - kan han lika gärna plantera en bil med reg. Jes framför oss och leda oss till en parkering. Det väljer jag hellre att tro på. :P
Oj, det blev ett långt inlägg,
men flödar det så flödar det! ;)
Sugen på Taco förresten?
Dyk upp på kyrkan mellan 21 och 1! ;)
/Sofia
onsdag 7 november 2007
Dagens reflektioner
I dag har jag inte mycket att komma med.., men här är några plus och minus beträffande dagens händelser:
Dagens plus: Konstaterade att frid inte per automtik hänger ihop med ordning och reda. Inre frid är något annat som vi vet. .. Återkom till Marie E:s inlägg om frid och kände att mitt konstaterande håller. Frid även för oss "ostädade" alltså.
Dagens minus: Skolmassakern i Finland! Usch, jag ska be för alla sörjande och inblandade och för att det inte ska hända igen. Sjuk värld!
Dagen i-landsproblem: Vi har för liten varmvattenberedare. Vattnet håller ej önskvärd temperatur under hela duschningen. Och nu får jag dåligt samvete som klagar över det när det inte ens finns vatten på ex Töraberget!! Förlåt!
Dagens plus: Konstaterade att frid inte per automtik hänger ihop med ordning och reda. Inre frid är något annat som vi vet. .. Återkom till Marie E:s inlägg om frid och kände att mitt konstaterande håller. Frid även för oss "ostädade" alltså.
Dagens minus: Skolmassakern i Finland! Usch, jag ska be för alla sörjande och inblandade och för att det inte ska hända igen. Sjuk värld!
Dagen i-landsproblem: Vi har för liten varmvattenberedare. Vattnet håller ej önskvärd temperatur under hela duschningen. Och nu får jag dåligt samvete som klagar över det när det inte ens finns vatten på ex Töraberget!! Förlåt!
Tovig hundsvans och bönesvar!!!
Hejsan.
Har just suttit och rett ut en jätte tovig hundsvans i 1 1/2 tim på Lassie pust pust..
Kom då och tänka på bön och bönesvar och hur man kanske kan dra paralleller mellan de helt olika sakerna!
Tror nog att jag inte är ensam om att fundera på varför det inte kommer bönesvar på saker som jag ber och ber och ber om när det ibland händer på engång, el hur?
Hundsvansen:
Svansen var som sagt jätte tovig och ett tag med kammen gjorde inte nån större skillnad, det redde bara upp en liten liten del av svansen, utan det var bara till att kamma och kamma och kamma (var nära att ge upp flera ggr) tills hela svansen blev tovfri och fin igen, precis som jag tänkt och önskat från början när jag satte mig med vovven och kammen.
Nu till bön och bönesvar:
Kan det vara så att det ibland är många "tover" på vägen som måste redas ut innan vi kan få det svar vi bett om och att varje gång vi ber om samma sak så reds en "tova" ut för att till sist bli det svar vi så enträget bett om?
Det är ju olika på hundsvansar en del är korthåriga(som Dilba) och behöver bara borstas lite för att glänsa och se fin ut och en del är långhåriga(som Lassie) och behöver låååång tid och myyyycket jobb för att bli fin.
En del böner är kanske...oj det här blev svårt att förklara men ni förstår kanske hur jag menar och vart jag vill komma med liknelsen!?
Vet inte men blev själv uppmuntrad och sporrad av den här tanken att inte ge upp och misströsta, det kan ju vara så att det är många "tover" som ska redas ut på vägen, men rätt var det är så är det inga "tovor" mer och då....denna gång fick jag en tovfri hundsvans undar vad som sker härnäst!!!
Kram på er Maria H
Har just suttit och rett ut en jätte tovig hundsvans i 1 1/2 tim på Lassie pust pust..
Kom då och tänka på bön och bönesvar och hur man kanske kan dra paralleller mellan de helt olika sakerna!
Tror nog att jag inte är ensam om att fundera på varför det inte kommer bönesvar på saker som jag ber och ber och ber om när det ibland händer på engång, el hur?
Hundsvansen:
Svansen var som sagt jätte tovig och ett tag med kammen gjorde inte nån större skillnad, det redde bara upp en liten liten del av svansen, utan det var bara till att kamma och kamma och kamma (var nära att ge upp flera ggr) tills hela svansen blev tovfri och fin igen, precis som jag tänkt och önskat från början när jag satte mig med vovven och kammen.
Nu till bön och bönesvar:
Kan det vara så att det ibland är många "tover" på vägen som måste redas ut innan vi kan få det svar vi bett om och att varje gång vi ber om samma sak så reds en "tova" ut för att till sist bli det svar vi så enträget bett om?
Det är ju olika på hundsvansar en del är korthåriga(som Dilba) och behöver bara borstas lite för att glänsa och se fin ut och en del är långhåriga(som Lassie) och behöver låååång tid och myyyycket jobb för att bli fin.
En del böner är kanske...oj det här blev svårt att förklara men ni förstår kanske hur jag menar och vart jag vill komma med liknelsen!?
Vet inte men blev själv uppmuntrad och sporrad av den här tanken att inte ge upp och misströsta, det kan ju vara så att det är många "tover" som ska redas ut på vägen, men rätt var det är så är det inga "tovor" mer och då....denna gång fick jag en tovfri hundsvans undar vad som sker härnäst!!!
Kram på er Maria H
tisdag 6 november 2007
En helt vanlig dag
Så har åter en dag passerat i mitt liv. En helt vanlig dag - en dag i mängden. I skrivande stund tänker jag spontant att de flesta dagar är varandra lika. ., men vid närmare eftertanke slår det mig - tvärtom - att varje dag faktiskt är UNIK! Det var en bra reflektion för det får mig att inse ännu mer var dags värde! Bra Marie!
Denna dag har sett ut ungefär så här:
07.15 Simon väcker oss och vägrar somna om trots tappra försök att låtsas om att det är natt!
07.30 Har släpat oss ner, bryggt kaffe, släppt in katter. Tony sover ännu! Ger Simon ett skrovmål gröt!
07.45 Äter frukost stående och gående eftersom Simon inte tar någon hänsyn och sitter stilla när jag ska äta!
08.15 Tony kommer ner!
08.30 Sätter på Teletubbies åt Simon och lägger mig på soffan och slöar!
09.15 Sms:ar Sara F och hör om hon vill med på en utflykt!
09.20-10.20 Flyttar runt nyplanterade krukväxter för att hitta deras rätta plats. Går inget vidare!
10.25 Sara ringer och vill med på utflykt. Efter många om och men ska vi ses på Pinkan 11.30 och äta lunch, jag, Sara & Lotta. Sedan ska vi med min bil åka till Alfta!! på Shopping!!
11.30 Ändrade planer eftersom Simon somnat och Tony är i Alfta med bilnyckeln...
12.00 Sara, Lotta, Robert R kommer hit och har köpt med lunch från Pelles! Trevligt! Jag får favoritmaten, pommes med räksallad! Tony dyker upp!
13.30 ca åker vi till Alfta. Vi gör blomstergården eller vad det heter, Ekmans & ICA! Lotta shoppade en filt, Sara ett par lyktor och en glödlampa och jag fyra kuddfodral! Hejdundrande shoppingpalats det här Alfta!
16.00 ca åter i byn!
16.30 Sover en stund
17.30 Äter middag alla tre! Simon jag och Tony alltså!
19.00 Tony går på bön och lovsång - jag och Simon leker!
19.30 Ger Simon gröt
19.45 Simon somnar & jag pustar ut
Summa summarum: En fin dag med gott sällskap!
Dagens lärdomar: Alfta är inget vidare shoppingställe. Har lärt mig att en traktor som Robban åker runt i kostar typ 800.000! Lotta är superbra på korsord! Varje dag är unik - ta vara på den!
Guds Frid!
Denna dag har sett ut ungefär så här:
07.15 Simon väcker oss och vägrar somna om trots tappra försök att låtsas om att det är natt!
07.30 Har släpat oss ner, bryggt kaffe, släppt in katter. Tony sover ännu! Ger Simon ett skrovmål gröt!
07.45 Äter frukost stående och gående eftersom Simon inte tar någon hänsyn och sitter stilla när jag ska äta!
08.15 Tony kommer ner!
08.30 Sätter på Teletubbies åt Simon och lägger mig på soffan och slöar!
09.15 Sms:ar Sara F och hör om hon vill med på en utflykt!
09.20-10.20 Flyttar runt nyplanterade krukväxter för att hitta deras rätta plats. Går inget vidare!
10.25 Sara ringer och vill med på utflykt. Efter många om och men ska vi ses på Pinkan 11.30 och äta lunch, jag, Sara & Lotta. Sedan ska vi med min bil åka till Alfta!! på Shopping!!
11.30 Ändrade planer eftersom Simon somnat och Tony är i Alfta med bilnyckeln...
12.00 Sara, Lotta, Robert R kommer hit och har köpt med lunch från Pelles! Trevligt! Jag får favoritmaten, pommes med räksallad! Tony dyker upp!
13.30 ca åker vi till Alfta. Vi gör blomstergården eller vad det heter, Ekmans & ICA! Lotta shoppade en filt, Sara ett par lyktor och en glödlampa och jag fyra kuddfodral! Hejdundrande shoppingpalats det här Alfta!
16.00 ca åter i byn!
16.30 Sover en stund
17.30 Äter middag alla tre! Simon jag och Tony alltså!
19.00 Tony går på bön och lovsång - jag och Simon leker!
19.30 Ger Simon gröt
19.45 Simon somnar & jag pustar ut
Summa summarum: En fin dag med gott sällskap!
Dagens lärdomar: Alfta är inget vidare shoppingställe. Har lärt mig att en traktor som Robban åker runt i kostar typ 800.000! Lotta är superbra på korsord! Varje dag är unik - ta vara på den!
Guds Frid!
En mops
Vi har köpt en mops!
Den högra mopsen hämtade vi i lördags i Småland, han heter James. Han är en charmerande och busig liten krabat.
Här provade vi James outfit till jul/nyår. Han gillar sitt nithalsband bättre än den röda flugan. :)
/Emma, Johan & James
Den högra mopsen hämtade vi i lördags i Småland, han heter James. Han är en charmerande och busig liten krabat.
Här provade vi James outfit till jul/nyår. Han gillar sitt nithalsband bättre än den röda flugan. :)
/Emma, Johan & James
Hälsningar från Björklunds
Det var länge sen det hände nåt här nu...tappade bort lösenord och sånt så det har inte blivit av att skriva något mer. Men Lotta hjälpte mig : )
Sitter och försöker analysera artiklar till C-uppsatsen som är i full gång. Skriver tillsammans med en klasskompis om vård av för tidigt födda barn. Intressant ämne. Men som så mycket annat i den akademiska världen ska det krånglas till så mycket. Det är inte bara att skriva uppsats! Riktlinjer, redovisning, trovärdighet, opponentskap...suck! Inget får man göra som man tycker själv. En morot är dock att det här är det sista riktiga arbetet vi gör på utbildningen!
Igår var jag till gävle, hade några lektioner på förmiddagen. Sedan passade jag på att hälsa på hos Niklas, Linnea o Noa Björklund. De har ju nyligen fått tillskott i familjen och jag ville gärna träffa den lille Joel, född 26/10. Han mådde bra och övriga familjen också. De hälsade till alla de känner så ta åt dej om du vill! : ) Tyvärr hade jag ingen tjänlig kamera med så jag har inga bilder...
Idag har jag inget djupt att komma med, ville bara skriva nåt så ni inte tror att jag dissat stafetten. Tvärtom! : )
Ska väl fortsätta med min forskning. Guds frid, kanske ses ikväll på bön o lovsång!
/Maria (Jerkers)
Sitter och försöker analysera artiklar till C-uppsatsen som är i full gång. Skriver tillsammans med en klasskompis om vård av för tidigt födda barn. Intressant ämne. Men som så mycket annat i den akademiska världen ska det krånglas till så mycket. Det är inte bara att skriva uppsats! Riktlinjer, redovisning, trovärdighet, opponentskap...suck! Inget får man göra som man tycker själv. En morot är dock att det här är det sista riktiga arbetet vi gör på utbildningen!
Igår var jag till gävle, hade några lektioner på förmiddagen. Sedan passade jag på att hälsa på hos Niklas, Linnea o Noa Björklund. De har ju nyligen fått tillskott i familjen och jag ville gärna träffa den lille Joel, född 26/10. Han mådde bra och övriga familjen också. De hälsade till alla de känner så ta åt dej om du vill! : ) Tyvärr hade jag ingen tjänlig kamera med så jag har inga bilder...
Idag har jag inget djupt att komma med, ville bara skriva nåt så ni inte tror att jag dissat stafetten. Tvärtom! : )
Ska väl fortsätta med min forskning. Guds frid, kanske ses ikväll på bön o lovsång!
/Maria (Jerkers)
lördag 27 oktober 2007
Det här kan vara det viktigaste programmet du någonsin sett!
Det kan förändra ditt liv! Sa den kvinnliga programledaren rakt ut i mitt vardagsrum klockan 07,00 imorse. Hennes uttalande fick det att "tjonga till" i huvudet på mig, vilket uttalande, vad kommer nu, var min första tanke. Det som drog ner min förväntan var att programmet tyvärr var från tv-shop, därför satt jag bara kvar för att höra vad det handlade om. Tv-shop hör inte till mina favoritprogram precis men uttalandet bet sig fast hos mig och satte igång en rad tankekedjor. Vad kan ett program som börjar med den frasen handla om och vad är så viktigt att det förändrar liv? Hur ofta använder jag mig av den frasen? Jag som faktiskt vet vad ett förvandlat liv handlar om. Inte särskilt ofta, var min slutsats. Har jag blivit för bekväm eller helt enkelt tappat min frimodighet? Jag hoppas att det inte är så men jag har fått mig en verklig tankeställare idag på morgonen, kanske var det därför jag inte kunde sova, Gud ville påminna mig om något.
Vad programmet handlade om? Mirakelgörande ansiktskräm......tror jag.
Önskar er en skön helg, den har just börjat!
//Marie E
Vad programmet handlade om? Mirakelgörande ansiktskräm......tror jag.
Önskar er en skön helg, den har just börjat!
//Marie E
torsdag 25 oktober 2007
Adjö
Vet ni av att vårt svenska "adjö" kommer från franskan "a dieu" som betyder "åt Gud".
På spanska är det "a Dios". Att säga adjö när vi både möts och skiljs kanske kan vara ett alternativ till vårt fromma "frid".
På spanska är det "a Dios". Att säga adjö när vi både möts och skiljs kanske kan vara ett alternativ till vårt fromma "frid".
onsdag 24 oktober 2007
Ny dag, nya möjligheter
Nu bryter jag skrivtorkan. Har väntat och väntat....men det händer ju inget.
I alla fall - idag har jag återigen suttit och fått i mig morgonens nyheter via Svt. Har ingen morgontidning och tycker då att det är ett bra sätt att följa med i det som händer och höra vad som debatteras. Det är inte alltid så intressant eller aktuellt för den verklighet jag lever i, men jag förstår att det är viktigt hänga med.
Nå, idag då? Jo, då satt en representant från miljöpartiet och förfasade sig över en annonskampanj i Stockholms tunnelbana där budskapet handlade om att vi ska värna om kärnfamiljen, mamma, pappa, barn. Miljöpartisten (MP) menade att det var kränkande mot andra familjekonstellationer. Det kunde bli jobbigt för barn som inte levde med mamma och pappa att komma till tunnelbanan och se den reklamen, sa MP. Dessutom alla de som är för samkönade äktenskap, de blev oxå kränkta. Enligt damen i rutan. Till saken hör att RFSL inte har dömt ut reklamen som kränkande eller. Intressant, va?
Jag kan inte låta bli att tänka på all stötande reklam, alla stötande bilder jag har sett i tunnelbanan. Men här attackeras några som tror på kärnfamiljen och vill värna om den.
Ibland, inte alltid, kan det se ut som att det är fritt fram att tycka vad man vill, säga vad man vill om kristna. Då är det ingen som ställer sig upp och talar om kränkande behandling, diskriminering eller nåt annat av de kraftiga ord som används. Det kan se ut som att det är fritt fram att kalla oss lite av varje, eller jämföra oss med en extrem kristen höger från USA. Nu kanske nån tycker att jag tar i, men jag vill inte jämföras med extrema kristna högergrupper från USA. Jag har inte mitt hjärta där. Jag tror på att kunna leva i det här landet, med den tro jag har och i frihet. Kanske ska vi mer stå upp och försvara den friheten.
En god dag till alla/ Lotta
I alla fall - idag har jag återigen suttit och fått i mig morgonens nyheter via Svt. Har ingen morgontidning och tycker då att det är ett bra sätt att följa med i det som händer och höra vad som debatteras. Det är inte alltid så intressant eller aktuellt för den verklighet jag lever i, men jag förstår att det är viktigt hänga med.
Nå, idag då? Jo, då satt en representant från miljöpartiet och förfasade sig över en annonskampanj i Stockholms tunnelbana där budskapet handlade om att vi ska värna om kärnfamiljen, mamma, pappa, barn. Miljöpartisten (MP) menade att det var kränkande mot andra familjekonstellationer. Det kunde bli jobbigt för barn som inte levde med mamma och pappa att komma till tunnelbanan och se den reklamen, sa MP. Dessutom alla de som är för samkönade äktenskap, de blev oxå kränkta. Enligt damen i rutan. Till saken hör att RFSL inte har dömt ut reklamen som kränkande eller. Intressant, va?
Jag kan inte låta bli att tänka på all stötande reklam, alla stötande bilder jag har sett i tunnelbanan. Men här attackeras några som tror på kärnfamiljen och vill värna om den.
Ibland, inte alltid, kan det se ut som att det är fritt fram att tycka vad man vill, säga vad man vill om kristna. Då är det ingen som ställer sig upp och talar om kränkande behandling, diskriminering eller nåt annat av de kraftiga ord som används. Det kan se ut som att det är fritt fram att kalla oss lite av varje, eller jämföra oss med en extrem kristen höger från USA. Nu kanske nån tycker att jag tar i, men jag vill inte jämföras med extrema kristna högergrupper från USA. Jag har inte mitt hjärta där. Jag tror på att kunna leva i det här landet, med den tro jag har och i frihet. Kanske ska vi mer stå upp och försvara den friheten.
En god dag till alla/ Lotta
torsdag 18 oktober 2007
Idé-torka - då snor man
Tänkte skriva något på bloggen men hade inget spontant. Knyckte en idé från en annan blogg och tänkte att det allafall är ett varierande inslag! Här är den snodda listan men med mina personliga svar!
1. Vad tänkte du när du såg dig själv i spegeln första gången i morse? Jag orkar inte sminka mig. (Trots att jag borde)
2. Hur mycket kontanter har du på dig? 50
3. Vilket ord rimmar på "test"? bäst
4. Favoritglass? Mövenpick, valnöt
5. Vem ligger fyra på missade samtal-listan på din mobil? brorsan
6. Vilken är din favoritringsignal på din mobil? Klassisk ericsson-signal.
7. Vad har du på dig på överkroppen just nu? Lila tröja, hundra år
8. Vad är det för märke på skorna du bar senast? ecco
9. Ett ljust eller mörkt rum? Ljust, utan bårder gärna
10. Vad tycker du om personen du fick denna enkät av/hittade denna enkät hos? Han verkar skojig och arg ibland
11. Vad står det i ditt senast mottagna SMS? ”Har inte sett något” (från tony på passet)
12. Var ligger ditt närmaste Seven Eleven? Stokkolm?
13. Vilket uttryck använder du mest? Men ursäkta… (just nu)
14. Till vem sa du "hejdå" senast? Jenny F, Edvin och Olle!
15. Vilken pälsbeklädda sak rörde du senast? Whitey vår katt
16. Vilken ålder har varit bäst hittills? Ca 27 och uppåt
17. Din värsta fiende? Delar av mig själv
18. Vad har du för skrivbordsbild på datorn just nu? Höstmotiv
19. Vad var det senaste du sa till någon? ..imse vimse spindel klättrar upp igen!
20. Gillar du någon särskild lite extra mycket just nu? Sara Falltorp som dyker upp och spontan-hälsar på precis när jag behöver sällskap!
21. Senaste låten du lyssnade på? Oj, det vet jag inte!
//Frid syskon!
1. Vad tänkte du när du såg dig själv i spegeln första gången i morse? Jag orkar inte sminka mig. (Trots att jag borde)
2. Hur mycket kontanter har du på dig? 50
3. Vilket ord rimmar på "test"? bäst
4. Favoritglass? Mövenpick, valnöt
5. Vem ligger fyra på missade samtal-listan på din mobil? brorsan
6. Vilken är din favoritringsignal på din mobil? Klassisk ericsson-signal.
7. Vad har du på dig på överkroppen just nu? Lila tröja, hundra år
8. Vad är det för märke på skorna du bar senast? ecco
9. Ett ljust eller mörkt rum? Ljust, utan bårder gärna
10. Vad tycker du om personen du fick denna enkät av/hittade denna enkät hos? Han verkar skojig och arg ibland
11. Vad står det i ditt senast mottagna SMS? ”Har inte sett något” (från tony på passet)
12. Var ligger ditt närmaste Seven Eleven? Stokkolm?
13. Vilket uttryck använder du mest? Men ursäkta… (just nu)
14. Till vem sa du "hejdå" senast? Jenny F, Edvin och Olle!
15. Vilken pälsbeklädda sak rörde du senast? Whitey vår katt
16. Vilken ålder har varit bäst hittills? Ca 27 och uppåt
17. Din värsta fiende? Delar av mig själv
18. Vad har du för skrivbordsbild på datorn just nu? Höstmotiv
19. Vad var det senaste du sa till någon? ..imse vimse spindel klättrar upp igen!
20. Gillar du någon särskild lite extra mycket just nu? Sara Falltorp som dyker upp och spontan-hälsar på precis när jag behöver sällskap!
21. Senaste låten du lyssnade på? Oj, det vet jag inte!
//Frid syskon!
onsdag 17 oktober 2007
Några tankar om TIDEN
Alla, även jag säger alltid att tiden går så fort, man hinner ju inte med, snart är det jul, sen är det sommar, barnen blir stor så fort osv. Jag tycker att det känns stressande. Varför inte gilla läget. Tiden går fort så är det bara. Stressa inte, lev nu. Din tid är just nu! Jag är en typisk planeringsmänniska. Funderar alltid ut vad jag ska göra i morgon och nästa dag. Idag tänkte jag ta dagen som den kommer och det är lite ovant för mig att bara vara hemma när Liam är på dagis och Therese och Jocke på skolan. Känns ändå lite som att tiden går långsammare när man "bara" är hemma. Men jag gillar att vara på "språng" och det känns som om jag tar vara på tiden då när jag träffar vänner och bekanta om dagarna.
Jag vill försöka sluta klaga på att tiden går så fort och försöka ta tiden som den kommer, försöka njuta av tiden jag har just nu och inte sen.
Stessa ner och njut av tiden just NU!
Kram Johanna
Jag vill försöka sluta klaga på att tiden går så fort och försöka ta tiden som den kommer, försöka njuta av tiden jag har just nu och inte sen.
Stessa ner och njut av tiden just NU!
Kram Johanna
tisdag 16 oktober 2007
Goa ungar
Jag har också hittat hit. Är inte så duktig att skriva fina tänkvärda saker men jag är välkommen ändå :). Försöker få en lucka att skriva lite men just nu är det lite rörigt får komma tillbaka senare när dom små sover sött.
Hälsningar Johanna Arting
Hälsningar Johanna Arting
fredag 12 oktober 2007
Påverkad...
...av Marie E´s lyrik? Jag vet inte men följande kom till mig i natt när jag låg vaken.
Herre -
inför dig,
är jag mindre,
men också
mer,
sedan jag blev
barn,
barn av ditt ljus.
Amen!
//Marie K
Herre -
inför dig,
är jag mindre,
men också
mer,
sedan jag blev
barn,
barn av ditt ljus.
Amen!
//Marie K
torsdag 11 oktober 2007
Jag har blivit lyrikskadad.
Första aftonen i det nya hemmet.
Jag vet en hälsning mera kär
än, värld, vad du kan ge:
den heter frid, - Guds frid det är,
och därom vill jag be.
Dröj då, o frid, dröj i mitt tjäll!
Bliv bästa gästen min!
Ty dagen skrider, - det blir kväll,
och natten bryter in.
Guds frid kan få bli "bästa gästen min" och din, naturligtvis! Den har vi fått som gåva den dag vi bjöd in Gud i vårt liv. I vårt vardagliga liv tror jag vi har mer och mindre fridfyllda dagar och att vi mer än en gång önskat friden som vår bästa gäst ;-) Nu tror jag ändå att den frid som världen ej kan ge, är något som bor i dig och mig. Friden inom oss får vara det som bär oss igenom vad vi än möter,det som bär oss igenom de dagar som inte känns fulla av frid.
Här, från mitt just nu fridfulla vardagsrum, där jag sitter och bloggar och pluggar med en sprakande brasa i kaminen (ni hör väl vad fridfullt jag har det) önskar jag er GUDS FRID!
//Marie E
Jag vet en hälsning mera kär
än, värld, vad du kan ge:
den heter frid, - Guds frid det är,
och därom vill jag be.
Dröj då, o frid, dröj i mitt tjäll!
Bliv bästa gästen min!
Ty dagen skrider, - det blir kväll,
och natten bryter in.
Guds frid kan få bli "bästa gästen min" och din, naturligtvis! Den har vi fått som gåva den dag vi bjöd in Gud i vårt liv. I vårt vardagliga liv tror jag vi har mer och mindre fridfyllda dagar och att vi mer än en gång önskat friden som vår bästa gäst ;-) Nu tror jag ändå att den frid som världen ej kan ge, är något som bor i dig och mig. Friden inom oss får vara det som bär oss igenom vad vi än möter,det som bär oss igenom de dagar som inte känns fulla av frid.
Här, från mitt just nu fridfulla vardagsrum, där jag sitter och bloggar och pluggar med en sprakande brasa i kaminen (ni hör väl vad fridfullt jag har det) önskar jag er GUDS FRID!
//Marie E
onsdag 10 oktober 2007
I brist på annat
Klockan är 17.18. Förkyld och eländig som jag är gör jag inte många knop denna dag. Det skrivbord jag sitter vid är placerat så jag kan ha koll på förbipasserande fotgängare, bilar, cyklar, katter...etc. Får för mig att jag ska räkna antalet förbipasserande under en kvart. Återkommer med resultatet 17.33.
17.33 Färre än jag trodde
tisdag 9 oktober 2007
Hur gör vi?
Sitter uppe i norra norrlands kustland och fascineras över all klokhet, andlighet och goda ord, som finns att läsa på den här bloggen och på Henriks blogg oxå. Det gör jag verkligen! Säkert finns det ännu fler bloggar med ännu mer av goda ord och vettiga tankar. Jag gillar att läsa allt sånt. MEN så kommer nästa tanke - hur gör vi för att det här ska bli praktisk handling? Tanken om att bejaka varandra och varandras gåvor, hur gör vi det? Konkret! Hur ska vi bli en församling som tillåter varandra att sjunga lovsång på det sätt som känns rätt för just det tillfälle som är nu? Jag har inget bra svar och jag vill inte enbart provocera, men jag önskar att allt det här som vi tycker, oxå får bli nåt konkret. En praktisk verklighet av våra ord.
Kanske är det enklare än vad jag gör det just nu. Vi börjar, du i ditt hörn och jag i mitt, och så blir det ringar på vattnet och till slut är vi en församling som kännetecknas av att det inte finns nåt glapp mellan ord och handling. Då tror jag nämligen att vi blir trovärdiga utåt. Jag säger inte att det är enkelt, men........
Om Jesu ord i missionsbefallningen hade stannat vid att människor tyckte det var vackra ord, då hade vi fortfarande varit hedningar och i andra delar av världen hade man ätit upp varandra. Men det fanns nån som tog orden på allvar och......ja, vi vet en del av resultatet, eller hur??!!!
Lev väl/
Lotta
Kanske är det enklare än vad jag gör det just nu. Vi börjar, du i ditt hörn och jag i mitt, och så blir det ringar på vattnet och till slut är vi en församling som kännetecknas av att det inte finns nåt glapp mellan ord och handling. Då tror jag nämligen att vi blir trovärdiga utåt. Jag säger inte att det är enkelt, men........
Om Jesu ord i missionsbefallningen hade stannat vid att människor tyckte det var vackra ord, då hade vi fortfarande varit hedningar och i andra delar av världen hade man ätit upp varandra. Men det fanns nån som tog orden på allvar och......ja, vi vet en del av resultatet, eller hur??!!!
Lev väl/
Lotta
måndag 8 oktober 2007
Välsignad läsning igen!
Länkar ännu en gång till http://busy-being-born.blogspot.com/ och inlägget idag (8 okt).
Tankar från Falun
Detta skrev Johan Å som kommentar till ett av mina inlägg (bekännelsen vid bulldegen) Fick tillåtelse att lägga det som inlägg för jag tyckte det var bra.
Vad komiskt, jag hade samma upplevelse som dig Marie angående den sången! Jag tyckte inte alls om den i början, men nu är den en väl besjungen sång bland mina vardagsrepertoarer.
Angående sång och musik i kyrkan, så är det en krutdurk som kan vara väldigt känsligt att diskutera. I våran cellgrupp här i Falun så läser vi boken ”Leva med mål och mening” – där författaren Rick Warren poängterar att tillbedjan är till för Gud och inte för oss, varav han menar att musikstil och utformning i kyrkorna inte är primärt utan sekundärt. Så i princip spelar det ingen roll vilken typ av musikgenre det är – segertoner eller lovsång – vi skall tillbe Gud lika mycket oavsett vilket! Vilket jag tycker låter som en sund tanke.
Frågan är bara till vilken grad vi är villig att göra detta? Segertoner är en skatt rent innehållsmässigt, men om musikstil inte betydde någonting – utan bara texten och andan den framförs i – så skall vi som sanna tillbedjare vara beredd att eventuellt rappa ”O store Gud” i ackompanjemang med hiphop beats. Eller varför inte de tyngsta av tyngsta hårdrocksriff till ”Det finns en källa”? Tänk er ett Smyrnamöte där musikinslagen framförs genom hårdrock, hiphop, jazz, techno-house – och där den gemensamma nämnaren är segertonertexter?! Hur skulle församlingsmedlemmarna reagera? :)
I tanken är det helt rätt, en äkta tillbedjan i form av hiphop är lika mycket en gudstjänst som segertoner och stränginstrument - men hur villiga är vi att acceptera andra musikformer som inte tillhör våra egna smakreferenser? För om ingen musik är helig sig själv, så är heller inte de gamla psalmerna, segertoner eller lovsång heliga i sig självt heller. Då är varken segertoner eller lovsång bättre eller sämre än varandra!
Jag slänger bara ut en tanke – för ni som känner mig vet att jag avskyr allt vad rapp och hiphop heter och jag skulle sannolikt inta ett inre motstånd gentemot att rappa O store Gud (till en början). För även om tillbedjan handlar främst om Gud, så är vi människor med referenspunkter från vår omvärld och kultur - varav det kan bli problem för många att rappa O store Gud – för vi känner inte igen oss i den kulturen.
Svaret på det problemet är att vi som mogna kristna då skall ”förnya våra sinnen” och inse att detta är ett sätt att tillbe Gud på, och att även om vi inte förstår det fullt ut, så skall vi inte fördöma det – utan helst skall vi vara beredd att tillbe Gud på detta nya, konstiga sätt. Klart en utmaning!Så mitt ”budskap” är: vi behöver alla former av musikala genrer och stilar! Och vi behöver människor som anammar och är beredd att tillbe i alla olika former. Unga som sjunger med i segertoner (som jag i denna kategorisering tillskriver den äldre generationen) och gamla som sjunger med i lovsånger (egentligen är inte dessa kategoriseringar korrekta, ex. att lovsång tillhör de unga – men det är så den upplevs i församlingar, som någonting ”ungt” – varav jag benämner den som ung).
Skall jag vara en smula självkritisk som församlingsmedlem och sticka ut hakan lite– så tycker jag mig se att de äldre har svårare att anamma andra musikgenren, exempelvis lovsången, än vad ungdomar har. Ibland står de äldre där och tittar på väggen med lovsångstext, men sjunger inte med (kanske ber dom istället?, eller så kan de inte melodin?), varför inte sjunga med ändå, till trots? Lovsången är ju inte de ungas musik, utan Guds och hans församling – liksom de övriga delarna av musikala inslag, som segertoner – vilket jag för min del gapar och tar i för full hals då de sjungs! :)
Vad komiskt, jag hade samma upplevelse som dig Marie angående den sången! Jag tyckte inte alls om den i början, men nu är den en väl besjungen sång bland mina vardagsrepertoarer.
Angående sång och musik i kyrkan, så är det en krutdurk som kan vara väldigt känsligt att diskutera. I våran cellgrupp här i Falun så läser vi boken ”Leva med mål och mening” – där författaren Rick Warren poängterar att tillbedjan är till för Gud och inte för oss, varav han menar att musikstil och utformning i kyrkorna inte är primärt utan sekundärt. Så i princip spelar det ingen roll vilken typ av musikgenre det är – segertoner eller lovsång – vi skall tillbe Gud lika mycket oavsett vilket! Vilket jag tycker låter som en sund tanke.
Frågan är bara till vilken grad vi är villig att göra detta? Segertoner är en skatt rent innehållsmässigt, men om musikstil inte betydde någonting – utan bara texten och andan den framförs i – så skall vi som sanna tillbedjare vara beredd att eventuellt rappa ”O store Gud” i ackompanjemang med hiphop beats. Eller varför inte de tyngsta av tyngsta hårdrocksriff till ”Det finns en källa”? Tänk er ett Smyrnamöte där musikinslagen framförs genom hårdrock, hiphop, jazz, techno-house – och där den gemensamma nämnaren är segertonertexter?! Hur skulle församlingsmedlemmarna reagera? :)
I tanken är det helt rätt, en äkta tillbedjan i form av hiphop är lika mycket en gudstjänst som segertoner och stränginstrument - men hur villiga är vi att acceptera andra musikformer som inte tillhör våra egna smakreferenser? För om ingen musik är helig sig själv, så är heller inte de gamla psalmerna, segertoner eller lovsång heliga i sig självt heller. Då är varken segertoner eller lovsång bättre eller sämre än varandra!
Jag slänger bara ut en tanke – för ni som känner mig vet att jag avskyr allt vad rapp och hiphop heter och jag skulle sannolikt inta ett inre motstånd gentemot att rappa O store Gud (till en början). För även om tillbedjan handlar främst om Gud, så är vi människor med referenspunkter från vår omvärld och kultur - varav det kan bli problem för många att rappa O store Gud – för vi känner inte igen oss i den kulturen.
Svaret på det problemet är att vi som mogna kristna då skall ”förnya våra sinnen” och inse att detta är ett sätt att tillbe Gud på, och att även om vi inte förstår det fullt ut, så skall vi inte fördöma det – utan helst skall vi vara beredd att tillbe Gud på detta nya, konstiga sätt. Klart en utmaning!Så mitt ”budskap” är: vi behöver alla former av musikala genrer och stilar! Och vi behöver människor som anammar och är beredd att tillbe i alla olika former. Unga som sjunger med i segertoner (som jag i denna kategorisering tillskriver den äldre generationen) och gamla som sjunger med i lovsånger (egentligen är inte dessa kategoriseringar korrekta, ex. att lovsång tillhör de unga – men det är så den upplevs i församlingar, som någonting ”ungt” – varav jag benämner den som ung).
Skall jag vara en smula självkritisk som församlingsmedlem och sticka ut hakan lite– så tycker jag mig se att de äldre har svårare att anamma andra musikgenren, exempelvis lovsången, än vad ungdomar har. Ibland står de äldre där och tittar på väggen med lovsångstext, men sjunger inte med (kanske ber dom istället?, eller så kan de inte melodin?), varför inte sjunga med ändå, till trots? Lovsången är ju inte de ungas musik, utan Guds och hans församling – liksom de övriga delarna av musikala inslag, som segertoner – vilket jag för min del gapar och tar i för full hals då de sjungs! :)
Bloggarna på ovanåkersmål
Bloggrarna! Det var ett kul "påhitt" av Marie E. Men ska det vara helt i ovanåkersmål-anda så bör det nog heta "bloggrane", med E på slutet. Naturligtvis uttalas det med tjockt L! Tänk att vi är Smyrna-bloggrane! ;-)
Hälsningar från Carin på Solsidan
Hälsningar från Carin på Solsidan
Äntligen!
Det är vad jag skämtsamt sagt till några av mina vänner (varav en är denna bloggs grundare) att jag ska ha som rubrik på min första blogg här. Jag har nämligen läst denna blogg sedan dag ett och tycker att det är ett utomordentligt bra initiativ. Det känns jätteroligt att få vara en av bloggarna, eller bloggrarna kanske ;-) om jag sen har så mycket att tillföra bloggen är en annan femma, ivrig är jag i alla fall, haha....
Jag tillbringar mycket av min tid framför datorn, som är mitt viktigaste arbetsredskap, eftersom jag läser på distans. Då är det enkelt och roligt att kolla in bloggen då och då. Typ några gånger om dan......;-)
Just nu läser jag lyrik, vilket är intressant men svårt, nu är jag snurrigare än vad jag varit nån gång tidigare! Jamber, trokéer och hexametrar snurrar runt för fullt inuti mitt huvud. Hur som helst så får vi också läsa många dikter, dock inte min favoritdikt som jag tänkte återge här. Det är en dikt av Bo Setterlind som heter Mästaren.
Jag tillbringar mycket av min tid framför datorn, som är mitt viktigaste arbetsredskap, eftersom jag läser på distans. Då är det enkelt och roligt att kolla in bloggen då och då. Typ några gånger om dan......;-)
Just nu läser jag lyrik, vilket är intressant men svårt, nu är jag snurrigare än vad jag varit nån gång tidigare! Jamber, trokéer och hexametrar snurrar runt för fullt inuti mitt huvud. Hur som helst så får vi också läsa många dikter, dock inte min favoritdikt som jag tänkte återge här. Det är en dikt av Bo Setterlind som heter Mästaren.
Mästaren
Aldrig mer ett ont ord om
trasiga fioler!
En gång hörde jag mästaren
spela på bara två strängar.
Han stod bland träden
och spelade på sitt älsklingsinstrument.
Hymn efter hymn, visa efter visa,
utkristalliserad smärta
och jag visste:
fiolen den var jag!
Andra skulle inte ansett mig värd
att spela på
men i hans händer dög jag!
Det känns inte som att jag behöver säga så mycket mer än att du och jag duger i Mästarens händer!
Nej, nu måste jag återgå till mina dikter och hexametrar......
Önskar er en skön och välsignad måndag!
Marie Einarsson
söndag 7 oktober 2007
Utsikt från ett bussfönster
Vår cell-grupp, minus några plus andra, har varit i Sundsvall i helgen. Det här var fjärde gången och, som vanligt har vi haft det bra. Vad vi gör? Det är inga gubbar med, så vad gör då 7 damer på utflykt en helg? Vi äter gott, shoppar lite eller mycket, vi äter igen, vi bastar och kletar på ansiktsmask, äter frukt och nötter och känner oss. för en stund, hälsosamma och mjuka i ansiktet. Vi skrattar, ibland gråter vi, vi sover, en del mycket, andra lite mindre. Men alldeles oavsett allt det här mysiga och trevliga är gemenskapen det primära. Att vara tillsammans, att ge varandra en del av ens tid, att ge utrymme för andra i mitt liv. Det här har blivit viktigt för oss och jag kan säga att de som jag varit tillsammans med i helgen är viktiga i mitt liv. De är alla en del av församlingen och de ger av sig själva till mig. Jag tror att det är så det ska vara.
Nu sitter jag på en buss som ska ta mig från Sundsvall till Råneå. Ska hem till pappa några dagar och det känns bra. Utanför bussfönstret är det mest skog, men det ger oxå utrymme för att tänka, och det är bra. Att tänka, alltså. Men det var sorgligt att lämna mina vänner och åka iväg ensam. Kan nån förstå det?
Det här var lite strödda tankar och jag hoppas att du som läser är berikad med en gemenskap som är villig att släppa in dig i sina liv. Du är värd det!
Bless/ Lotta
Nu sitter jag på en buss som ska ta mig från Sundsvall till Råneå. Ska hem till pappa några dagar och det känns bra. Utanför bussfönstret är det mest skog, men det ger oxå utrymme för att tänka, och det är bra. Att tänka, alltså. Men det var sorgligt att lämna mina vänner och åka iväg ensam. Kan nån förstå det?
Det här var lite strödda tankar och jag hoppas att du som läser är berikad med en gemenskap som är villig att släppa in dig i sina liv. Du är värd det!
Bless/ Lotta
Ett nytt sätt att se på sig själv
Ja, det var ett välsignat lästips. Något som jag funderat på är att man inte vågar tro att Gud kan göra nåt genom "lilla" mig. Idag går många omkring med dåligt självförtroende. Inte minst tonårstjejer. Man tycker själv att man inte duger. "Vad spelar det för roll vad jag gör? Ingen bryr sig." Tanken som Henrik tog upp i sin blogg blir ett botemedel mot det. När vi inser/förstår/fattar/får upp ögonen/ för att vi är skapade av Gud och skapade för gemenskap med Gud, kan vi se på oss själva i ett annat perspektiv. Det är inte ytterst vi själva som har ansvaret för hur vi ser ut eller hur vi är funtade. Gud skapade mej på detta sättet. Visst, man kanske till en början blir arg på Gud för att han inte skapade mig med Tony Karsbos utseende och Ulf Ekmans förmåga att predika. Men när jag bejakar, okej Gud, så här blev jag. Om det är din vilja, får du hjälpa mig att göra det bästa av det. Då tror jag att man vågar vara sig själv på ett nytt sätt. Då vågar man göra det man kan efter sin förmåga och sedan får Gud välsigna det efter sin förmåga. Enligt Bibeln har alla fått gåvor efter sin förmåga. Det viktiga är att vi vågar ta till oss den "lilla" gåvan och börja använda den. Ytterst är det Gud som har ansvaret för mitt liv, men jag bör/måste också göra vad jag kan. Det blir ett samspel mellan Gud och hans skapelse.
Hälsningar Henry
Hälsningar Henry
lördag 6 oktober 2007
Välsignade etiketter
Nu ska jag gå och göra något som ni borde testa allihopa! Jag ska klistra namn-/adressetiketter på Smyrnanyttt. En oansenlig syssla kan tyckas, men vet ni? Då har man tidernas chans att be för/välsigna ALLA syskon i församlingen! Jag brukar ha det som vana. Och man behöver inte glömma en enda! Alla namn bara dyker upp framför en...
Sen kan man självklart be för hela församlingen ändå. Gud är ju inte beroende av att vi namnger allihopa. Men en bra påminnelse är det allt, att sitta där med etiketterna...
Gud välsigne dej... och dej... och dej...!
Hälsningar Carin
Sen kan man självklart be för hela församlingen ändå. Gud är ju inte beroende av att vi namnger allihopa. Men en bra påminnelse är det allt, att sitta där med etiketterna...
Gud välsigne dej... och dej... och dej...!
Hälsningar Carin
fredag 5 oktober 2007
Bekännelsen vid bulldegen
Det finns några saker jag ibland har lite svårt för, som exempel vissa sånger ur segertoner. De får mig att tappa koncentrationen. Inte sällan när de sjungs kommer jag på mig själv att mina tankar inte alls är vid korset utan 25 år bakåt i tiden - en tid när jag högt och ofta sjöng kampsånger med mitt flicklag IFK Kumla. En del segertonersånger är nämligen så väldigt "kampsångiga". Byt ut Jesus mot boll eller Bajjen så har du det!! Det är inte fel att kampsjunga om Jesus, men jag vill vara närvarande på gudstjänsten, inte tappa fokus p g a musikstilen. Men nu har Gud övertygat mig - igen - med sin mäktiga list. I går på självaste kanelbullens dag slog han till! Jag stod i köket och knådade bulldegen som allra bäst då jag ertappade mig själv som högt och ljudligt sjöng ut kampsångernas sång: "Jesus har makt, han har all makt, han vunnit seger på Golgata. .." Gång på gång sjöng jag den - en sång jag varken gillade eller visste att jag kunde. Jag blev förvånad själv och tvingades stanna upp och fundera. Varför sjunger jag den här sången som jag inte tycker om? Varför är jag så glad? Jag hade inga bra svar men visste att sången hade talat starkt till mig. Vilken seger han vunnit. En seger som inte går att jämföra med någon av mina egna segrar, en sång som inte alls kan jämföras med någon kampsång från 1983. En sång som mister allt om texten byts ut till "Bajjen har makt, de har all makt, de vunnit seger.."
Jag fick en rejäl tankeställare där vid bulldegen när jag insåg hur sången påverkat mig positivt- trots att Jag inte gillat den. Och vem vet, snart tillhör den kanske favoriterna!
Jag fick en rejäl tankeställare där vid bulldegen när jag insåg hur sången påverkat mig positivt- trots att Jag inte gillat den. Och vem vet, snart tillhör den kanske favoriterna!
torsdag 4 oktober 2007
Pass på
Här kommer bildbevis!
Efter en del grubblande över vilka förberedelser som är nödvändiga på älgpasset (se inlägg 070930) beslöt jag mig för att följa med och studera detta. Och det var flitigt arbete må jag säga. Det sågades och hamrades och jobbades oavbrutet i drygt en timme för att iordningsställa ett helt nytt jakttorn! Sen var det klart! Tornet placerades mitt emellan två kalhyggen för att ha det perfekta utgångsläget för lyckad jakt. Återstår att se om älgen låter sig luras!
Fruarna till de hårt arbetande tog allt fika själva!
tisdag 2 oktober 2007
allas bojor lossnade och föll av!!
När man tittar på titlarna i bloggarkivet för oktober månad så blir man lite orolig att någon sitter och skakar galler.
Eller vad sägs om "För sakens skull" och sen "Från cellen".
Det fick i alla fall mig att tänka på när Paulus och Silas hamnar i fängelse för sakens skull eller rättare sagt för sin tro på Jesus Kristus och för att dom drev ut en ond ande ur en slavflickas kropp. Apg 16:16-24.
När vi sen läser vidare så blir vi glada och lättade att det finns en frälsare som löser allas bojor!!
Apg 16:25 Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och sjöng lovsånger till Gud, och de andra fångarna lyssnade på dem. Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv, så att fängelset skakades i sina grundvalar. I samma ögonblick öppnades alla dörrar, och allas bojor lossnade och föll av.
Fortsätter vi att läsa Apg 16:27-31 så ser vi att fångvaktaren och hela hans familj också blir befriade och frälsta. Halleluja!! Det är bara att instämma på Paulus och Silas svar till fångvaktaren när han frågar vad han ska göra för att bli frälst.
Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj.
Tänk att Herren via två bloggtitlar kan leda oss till ett bibelord som talar så klart! Det är så härligt att läsa alla bloggar som skrivs på smyrnabloggen och också att konstatera att Herren vill vara med och blogga han också!
Bless/Simpa
Eller vad sägs om "För sakens skull" och sen "Från cellen".
Det fick i alla fall mig att tänka på när Paulus och Silas hamnar i fängelse för sakens skull eller rättare sagt för sin tro på Jesus Kristus och för att dom drev ut en ond ande ur en slavflickas kropp. Apg 16:16-24.
När vi sen läser vidare så blir vi glada och lättade att det finns en frälsare som löser allas bojor!!
Apg 16:25 Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och sjöng lovsånger till Gud, och de andra fångarna lyssnade på dem. Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv, så att fängelset skakades i sina grundvalar. I samma ögonblick öppnades alla dörrar, och allas bojor lossnade och föll av.
Fortsätter vi att läsa Apg 16:27-31 så ser vi att fångvaktaren och hela hans familj också blir befriade och frälsta. Halleluja!! Det är bara att instämma på Paulus och Silas svar till fångvaktaren när han frågar vad han ska göra för att bli frälst.
Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj.
Tänk att Herren via två bloggtitlar kan leda oss till ett bibelord som talar så klart! Det är så härligt att läsa alla bloggar som skrivs på smyrnabloggen och också att konstatera att Herren vill vara med och blogga han också!
Bless/Simpa
måndag 1 oktober 2007
Från cellen
I ett annat sammanhang kunde en sån rubrik betyda nåt helt annat än det jag menar. Men nu betyder det inget annat än att jag har varit på cell-möte ikväll. Vilka konstiga ord vi skapar - cell-möte t ex, vad är det för ord egentligen. Celler som möts? Ja, varför inte?!
Församlingen liknas vid en kropp och kroppen består av massvis med celler och de möts alltså i kroppen. Cell-möte! Utan att vara teologisk bevandrad så tror jag att vår lilla grupp som träffades ikväll kan vara en cell i kroppen, men jag tror oxå att var och en av oss är en cell i kroppen, församlingen. Det är hur viktigt som helst att varje cell är där den ska vara och utför det som den är ämnad för. Alla celler i kroppen finns där med ett speciellt syfte och då spelar det inte så stor roll var man är, men ATT man är! Har lärt mig att människokroppens celler är så små som 20-30 my och 1 my=1/1000 mm. Hur smått är inte det? Då förstår till och med jag att det gäller att hålla ihop. Det är då vi blir starka. Vi är alla så viktiga för att kroppen, alltså församlingen, ska fungera. Ingen kan slå sig ro och mena att nu har jag gjort mitt, nu får andra "steppa" in. Hur skulle det se ut i människokroppen? Helt plötsligt får ett gäng celler i foten för sig att det inte vill vara med längre. De vill gärna starta-eget, men jag säger bara: Lycka till! Det ligger i sakens natur att det inte går att fungera som cell utanför kroppen.
Nej, Enade vi stå, söndrade vi falla!
Alltså, en cell-grupp är inget nyss påfunnet begrepp, men en livsform mitt i kroppen, församlingen.
Det här är mina tankar, mitt-i-natten.
Bless och go´natt från Lotta
Församlingen liknas vid en kropp och kroppen består av massvis med celler och de möts alltså i kroppen. Cell-möte! Utan att vara teologisk bevandrad så tror jag att vår lilla grupp som träffades ikväll kan vara en cell i kroppen, men jag tror oxå att var och en av oss är en cell i kroppen, församlingen. Det är hur viktigt som helst att varje cell är där den ska vara och utför det som den är ämnad för. Alla celler i kroppen finns där med ett speciellt syfte och då spelar det inte så stor roll var man är, men ATT man är! Har lärt mig att människokroppens celler är så små som 20-30 my och 1 my=1/1000 mm. Hur smått är inte det? Då förstår till och med jag att det gäller att hålla ihop. Det är då vi blir starka. Vi är alla så viktiga för att kroppen, alltså församlingen, ska fungera. Ingen kan slå sig ro och mena att nu har jag gjort mitt, nu får andra "steppa" in. Hur skulle det se ut i människokroppen? Helt plötsligt får ett gäng celler i foten för sig att det inte vill vara med längre. De vill gärna starta-eget, men jag säger bara: Lycka till! Det ligger i sakens natur att det inte går att fungera som cell utanför kroppen.
Nej, Enade vi stå, söndrade vi falla!
Alltså, en cell-grupp är inget nyss påfunnet begrepp, men en livsform mitt i kroppen, församlingen.
Det här är mina tankar, mitt-i-natten.
Bless och go´natt från Lotta
För sakens skull
Tänkte att det skulle bra ut i bloggregistret om det fanns ett inlägg från den första dagen i oktober. Dessvärre kändes skallen tom på bloggämne. Men anden var med mig och jag kom på att ett bibelord - det går ju alltid hem. Bestämde mig för, av okänd anledning, att ta en tumvärs!! Jag greppade Tonys slimbibel, slöt ögonen och skulle precis öppna bibeln. I det ögonblicket slog det mig att jag inte gjorde "tumversandet" någon rättvisa eftersom jag visste hur jag höll bibeln och därför ur vilket testament jag skulle tumma. Löste rättvisekonflikten genom att snurra bibeln ganska många varv, ja, tills jag tappat bort mig själv och inte visste vilket som var upp och ner, bak eller fram. Jag öppnade bibeln och tryckte dit tummen. Smack!! Spänd av förväntan läste jag bibelordet som till min besvikelse var alltför krångligt och krävde att man läste typ en hel sida för att få ett sammanhang. Bestämde mig då för att dela med mig av en fin psalm som min farmor gav mig när jag konfirmerades. Här är den.
"Någon du känner är din bäste vän, är beredd att ge dig allt utan att begära någonting igen. Någon du känner har för dig idag lagt ett ord av guld och har, trogen i sin kärlek, trätt till ditt försvar. Någon du känner vill dig alltid väl, vill i nöd och glädje gå hemlig vid din sida, aktsam om din själ." (psalm 357)
Tack Jesus för det!
PS! Om någon är nyfiekn på tumversen går det bra att höra av sig!
"Någon du känner är din bäste vän, är beredd att ge dig allt utan att begära någonting igen. Någon du känner har för dig idag lagt ett ord av guld och har, trogen i sin kärlek, trätt till ditt försvar. Någon du känner vill dig alltid väl, vill i nöd och glädje gå hemlig vid din sida, aktsam om din själ." (psalm 357)
Tack Jesus för det!
PS! Om någon är nyfiekn på tumversen går det bra att höra av sig!
söndag 30 september 2007
Stafetten fortsätter
Ja så har jag fått "pinnen" då, nåt helt nytt för min årgång, men kul iallafall.
Vad skriver man då? Alla ni föregående bloggare har uttryckt er så bra och det är
intressant att läsa. Du är klurig du Marie. De vackra höstlöven börjar ju falla nu och
det blir avskalat och litet tristare ute men varmt och gött inne, kanske vid brasan med
en god bok att läsa, men så är det ju det här med lill-vovven. Hon måste ut precis då
min tid får anpassas efter denna lilla jycke. Det är ju väldigt poppis med hund just nu.
Är det nåt smittsamt månne? Det är ju bara fööör lätt att falla för de små liven, trevligt
sällskap är det oxå. Hur som haver, som Dinah säger: Jesus är bäst, ingen protest.
Bless på er alla önskar Harriet
Vad skriver man då? Alla ni föregående bloggare har uttryckt er så bra och det är
intressant att läsa. Du är klurig du Marie. De vackra höstlöven börjar ju falla nu och
det blir avskalat och litet tristare ute men varmt och gött inne, kanske vid brasan med
en god bok att läsa, men så är det ju det här med lill-vovven. Hon måste ut precis då
min tid får anpassas efter denna lilla jycke. Det är ju väldigt poppis med hund just nu.
Är det nåt smittsamt månne? Det är ju bara fööör lätt att falla för de små liven, trevligt
sällskap är det oxå. Hur som haver, som Dinah säger: Jesus är bäst, ingen protest.
Bless på er alla önskar Harriet
Sätter sina spår..
Och så börjar det dra ihop sig för älgjakt, den vetskapen går inte att undgå. Det provskjuts, pratas, tilldelas älgpass, planeras dagar etc. Och det ska börjas tidigt - jakttraditionen måste överföras på kommande generationer. Därför tog Tony och farfar Bertil med sig Simon ut i skogen idag för att "förbereda passet"! Undrar just vad man gör då? Förbereda passet? Jag smakar på orden och försöker sätta mig in i vad det finns att förbereda på ett älgpass. Älgen den är ju redan i skogen och skogen den står där den står. Passet, ja så vitt jag vet brukar det bestå av något ihopsnickrat tornliknade som står från år till år. Det skulle vara om spikarna rostat eller plankorna ruttnat och måste restaureras en aning? Eller ska de göra fint runtomkring, attraktivt för älgen? Lägga ut lockbeten, bilder på fräscha älg-damer för att locka till sig den där tolv- eller fjortontaggar´n? Nej jag har ingen aning. Får nog ge upp mitt gissande och ta ett snack med min man när han kommer hem.
Tur för Simon att det börjas i tid så han slipper sitta och blogga om såna här funderingar när han är giftasvuxen.
Frid
lördag 29 september 2007
Bokföring, lovsång och Israel
Det är lördag förmiddag. Sitter och gör bokföring åt Smyrna. Det är "grovjobbet" inför styrelsemötet på onsdag som måste göras. Känns ibland lite tungt att sätta sig med en massa papper på ledig tid. Men när jag väl fått igång musikspelaren Winamp och lyssnar på Carola, Paul Potts, Mozart och diverse lovsång i en "salig blandning" blir det några välsignade timmar. Välsignelsen ligger kanske inte i musiken, utan i vetskapen att jag inte gör det för mig själv. Jag är med i ett större sammanhang. Det är stort att vara med i Guds verk. På eftermiddagen idag ska jag till Pingstkyrkan i Edsbyn och lyssna på Göran Duveskog. Det är samling för Israels Vänner i södra Hälsingland. Nationen Israel behöver allt vårt stöd.
Ha en välsignad dag.
Hälsningar Henry
Ha en välsignad dag.
Hälsningar Henry
torsdag 27 september 2007
Bland tossor och mössor
En djungel av mössor för stora och små, och trångt ibland fölket som vill passa på. Att shoppa för vintern av bra kvalité, för billi´t de varé gå dit få´ru se.
//Jag blev en väst rikare...
onsdag 26 september 2007
Schwarzwald och bibelord
I dag har vi (Tony, Marie & Simon) varit och gratulerat Lotta L. Det var en trevlig tillställning med fint sällskap som Marie E, Eva G, Klara E och Sara F. Jag (Marie) hade aldrig tidigare varit hemma hos Lotta och om det inte varit för att vi hade en tid att passa så hade jag kunnat stanna där i flera dagar. Inte enbart för att Lotta är en trevlig prick och för att det bjöds på gott fika, utan även för att hinna läsa alla klokord, bibelord, visdomar etc som pryder väggar, kylskåp och bordsytor. Så mycket bra att läsa som min kropp, själ och ande skulle behöva. Som tur var är hon, Lotta alltså, en klurig en. Hon hade nämligen prytt var och ens kaffekopp med ett litet manna - typ ett visitkort med klokord på - som vi fick ta med oss hem. Mitt löd så här "The lord will fulfill his purpose for me" (psalm 138:8) och Tonys: "He gives strength to the weary and increases the power of the weak" (is 40:29). Dessa fina små visitkort ska nu sättas upp någonstans där vi ser dem ofta så att budskapet kan tränga in.
Tack Lotta för trevlig stund som mättade både magen och anden!
Marie, Tony, Simon!
måndag 24 september 2007
söndag 23 september 2007
Klara, färdiga, gå!
Nej, jag är inte snurrig. Jag vet att det är en rubrik som nån annan använt, men jag tycker att det är OK att använda den nu oxå. Ska berätta varför. Jag har förmånen att få sitta med i Smyrnas missionsråd och det trivs jag med. En del av mitt engagemang och min längtan är oxå att få vara med och skicka ut yngre människor till andra delar av världen. Jag tror nämligen att vi har ett ansvar för ett större område än den här kommunen, eller det här länet, eller t o m det här landet. "Gå ut i hela världen....."! Det var de orden han lämnade till oss som en sorts programförklaring för tider som skulle komma efter det att han lämnat oss. Vi kan aldrig kompromissa bort det uppdraget, det finns där, oavsett allt vi har att göra "hemma".
Därför tycker jag att det var högtid idag när vi fick be för Anna och hennes resa till Colombia. Vi har ingen aning vad det kommer att betyda, men det viktiga är att hon går.......du vet...........klara, färdiga, gå! Jag är oxå säker på att det finns fler med samma längtan att få åka ut nånstans och känna att det jag uträttar har betydelse för andra.
Nu kan vi lägga till Anna på bönelistan - hon behöver få känna vårt stöd.
Med dom här tankarna vill jag önska dig go´natt! Läser du under dagen, får jag väl säga go´morgon. Kanske.. goddag....?
Bless
Lotta
Därför tycker jag att det var högtid idag när vi fick be för Anna och hennes resa till Colombia. Vi har ingen aning vad det kommer att betyda, men det viktiga är att hon går.......du vet...........klara, färdiga, gå! Jag är oxå säker på att det finns fler med samma längtan att få åka ut nånstans och känna att det jag uträttar har betydelse för andra.
Nu kan vi lägga till Anna på bönelistan - hon behöver få känna vårt stöd.
Med dom här tankarna vill jag önska dig go´natt! Läser du under dagen, får jag väl säga go´morgon. Kanske.. goddag....?
Bless
Lotta
lördag 22 september 2007
Veckorna går fort!
Hej.
Helg igen :D veckorna går så fort!
Under veckan har det varit bara nästan samma. Först vakna tidigt , äta frukost , Cykla till bussen , Arbeta i skolan , åkt på frisbee träning nästan så hela veckan!
Men skönt att det blir helg så fort :D
Under den här veckan ahr jag varit på 2 kalas! :D firat 3 personer. (4 med mamma men det var i söndags)
Så man kan ju ha roligt fast man går i skolan.
Men det är ju skönast när det är helg igen.
I Onsdags och Igår var kalasen. så ett kalas kan man ju kalla att det var på helgen.
Nog med det nu. Nu ska man vila upp sig lite till skolan.
( Bild på Sessan , Vår katt )
Bles///
Elias
Helg igen :D veckorna går så fort!
Under veckan har det varit bara nästan samma. Först vakna tidigt , äta frukost , Cykla till bussen , Arbeta i skolan , åkt på frisbee träning nästan så hela veckan!
Men skönt att det blir helg så fort :D
Under den här veckan ahr jag varit på 2 kalas! :D firat 3 personer. (4 med mamma men det var i söndags)
Så man kan ju ha roligt fast man går i skolan.
Men det är ju skönast när det är helg igen.
I Onsdags och Igår var kalasen. så ett kalas kan man ju kalla att det var på helgen.
Nog med det nu. Nu ska man vila upp sig lite till skolan.
( Bild på Sessan , Vår katt )
Bles///
Elias
Ja, vilka härliga höstfärger
Anette och jag har just varit ute med hunden och gått en bit efter "Töschpa-rundan" och Morabo-vägen. Otroligt vackra färger. Det är så att den här årstiden i sina bästa stunder nästan slår våren och sommaren. Mycket björn-skit efter Morabovägen.
Per-Ola, jag vill också lära mig att skriva in "Simpa sa".
Hälsningar Henry.
Per-Ola, jag vill också lära mig att skriva in "Simpa sa".
Hälsningar Henry.
fredag 21 september 2007
Höstfärger
Åhhh...vad härligt...vad vackert...
Ja så känner jag när jag ser alla vackra färger i Gudsnatur nu.
Hösten är den tid då allt sprakar å glöder av gult, orange å rött och luften är så där härligt frisk.
Tänk att det är nu som våren egentligen börjar...det sitter små små knoppar på buskar å träd som ligger och vilar under vintern för att sedan knoppas riktigt och slå ut till våren och sommaren.
Visst är det helt fantastiskt hur allt är ordnat!?
Hur gärna vi än vill och hur vi än försöker så kan vi aldrig åstadkomma något så helt fantastiskt och så väl ordnat som ens det enklaste lilla obetydliga ogräs.
Allt är så genom tänkt och så helt oberoende av tex. vad det är för veckodag, om Byn vinner bandyn, om vad vi tycker om det el om vi över huvudtaget ser det el inte...
Det bara finns där liksom allt annat i skapelsen.
Inget är lämnat åt slumpen utan allt är så välordnat som det bara kan bli.
Hur skulle slumpen och evolutionen kunna göra något sådant...?
Inte ens Linne trodde det, han sa visst något om att- det måste finnas en skapare!!
Hmm.. nu har jag svamlat färdigt.
Jag vill bara uppmana er att gå ut och njuta av allt det sköna som finns utanför ytterdörren och som är alldeles gratis och kan man av någon orsak inte gå ut så kan man ta en stund vid fönstret för att se årstidernas olika skiftningar.
öNSKAR ER ALLA EN VÄLSIGNAD HÖST
Kram Maria
Ja så känner jag när jag ser alla vackra färger i Gudsnatur nu.
Hösten är den tid då allt sprakar å glöder av gult, orange å rött och luften är så där härligt frisk.
Tänk att det är nu som våren egentligen börjar...det sitter små små knoppar på buskar å träd som ligger och vilar under vintern för att sedan knoppas riktigt och slå ut till våren och sommaren.
Visst är det helt fantastiskt hur allt är ordnat!?
Hur gärna vi än vill och hur vi än försöker så kan vi aldrig åstadkomma något så helt fantastiskt och så väl ordnat som ens det enklaste lilla obetydliga ogräs.
Allt är så genom tänkt och så helt oberoende av tex. vad det är för veckodag, om Byn vinner bandyn, om vad vi tycker om det el om vi över huvudtaget ser det el inte...
Det bara finns där liksom allt annat i skapelsen.
Inget är lämnat åt slumpen utan allt är så välordnat som det bara kan bli.
Hur skulle slumpen och evolutionen kunna göra något sådant...?
Inte ens Linne trodde det, han sa visst något om att- det måste finnas en skapare!!
Hmm.. nu har jag svamlat färdigt.
Jag vill bara uppmana er att gå ut och njuta av allt det sköna som finns utanför ytterdörren och som är alldeles gratis och kan man av någon orsak inte gå ut så kan man ta en stund vid fönstret för att se årstidernas olika skiftningar.
öNSKAR ER ALLA EN VÄLSIGNAD HÖST
Kram Maria
torsdag 20 september 2007
Tre års observerande av "bynn"
Här är resultatet i form av listade karakteristiska drag:
Jesus
Bandy
Pizza
Bilåkning
speler, prater, baker, jobber....
Erikshjälpen
Släktprat
Foppa-kopia
Stokkólm
ICA-möten
Frisörer
Tack´å tack
Verken
Tacos
Voxnadalsnytt
Raska promenader
Bonden
Påsk-angling
Har jag glömt nå´t?
(Obs! Listan är naturligtvis subjektiv utan sanningsanspråk).
Jesus
Bandy
Pizza
Bilåkning
speler, prater, baker, jobber....
Erikshjälpen
Släktprat
Foppa-kopia
Stokkólm
ICA-möten
Frisörer
Tack´å tack
Verken
Tacos
Voxnadalsnytt
Raska promenader
Bonden
Påsk-angling
Har jag glömt nå´t?
(Obs! Listan är naturligtvis subjektiv utan sanningsanspråk).
onsdag 19 september 2007
Nyckeln till ordning och reda...
Är det någon som har den? Hur bär sig folk åt? För att hålla ordning alltså? Jag har ställt mig frågan så många gånger men svaret, det verkar jag aldrig få fatt. Mina tappra försök till planering, struktur och rutiner mynnar ut i ett fiasko. Vilken pajas jag är, försöker så mycket och lyckas så lite. Var går det fel egentligen? Är det idealen, strävan och tron om att ordning ger frid? Eller är det så att ordning kräver mer tid och planering än jag någonsin kunnat föreställa mig? Säg nå´t någon!! Hur gör du?
Stöka Stöka!! Gissa vem?
tisdag 18 september 2007
stapplande steg i en okänd värld
Hejsan!
Jaha, bloggar det gör man ju man ju varenda dag!!!
Dom första tankarna man får är när man för drygt fyra år sedan satte sig i frälsningsstolen på Alphan och tog emot Jesus som sin frälsare. Dagarna som följde sen var att som ett barn ta de första stapplande stegen i en okänd värld!
Ungefär så känner jag mig nu när jag stapplar in i bloggvärlden men om man litar på Herren så kan man väl känna sig trygg i bloggvärlden också!
Det som är aktuellt för mig just nu och som jag har funderat runt de senaste dagarna är att vi är Guds barn. Tänk om man kunde vara lite mindre vuxen ibland och mer som ett barn.
För ett barn finns inga begränsningar! Dom är fria i tankarna och fantasin flödar fritt. inget är omöjligt att genomföra ända tills jag som vuxen säger att -men det förstår du väl att det går ju inte......
Ingenstans i bibeln står det att någon vuxen kommer att komma in i himmelriket. Men däremot i Luk 18:17 Amen säger jag er er. Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer heller aldrig ditin.
Ibland kan jag känna att vara vuxen är att begränsa Guds rike för min vuxna hjärna säger vad som är möjligt och omöjligt i denna värld. Men som tur är så har jag fått lära känna han som inget är omöjligt för Jesus Kristus. Det finns inga begränsningar i löftena han har gett oss. I jesu namn kan vi flytta berg.
Annars så har jag börjat läsa Anita Barkers bok "naturligt övernaturligt"! Vilken inspiration att läsa om henne som är i stort sett blind och ändå lever som en seende på Guds löfte att han ska vara hennes ögon. Allt är möjligt om vi bara litar på Herren och har en barnslig tro utan vuxna begränsningar.
Vart ska man börja tro???? Jo, nu vet ja!!
Jag går och bygger med lego så kanske det lossnar.
Nä förresten barn får ju inte vara uppe så här sent. Jag måste nog lägga mig och sova.
Undrar om Sebastian har somnat så man kan låna nappen.
Go natt och sov gott Guds barn men håll er vakna i tron!
Bless/Simpa
Jaha, bloggar det gör man ju man ju varenda dag!!!
Dom första tankarna man får är när man för drygt fyra år sedan satte sig i frälsningsstolen på Alphan och tog emot Jesus som sin frälsare. Dagarna som följde sen var att som ett barn ta de första stapplande stegen i en okänd värld!
Ungefär så känner jag mig nu när jag stapplar in i bloggvärlden men om man litar på Herren så kan man väl känna sig trygg i bloggvärlden också!
Det som är aktuellt för mig just nu och som jag har funderat runt de senaste dagarna är att vi är Guds barn. Tänk om man kunde vara lite mindre vuxen ibland och mer som ett barn.
För ett barn finns inga begränsningar! Dom är fria i tankarna och fantasin flödar fritt. inget är omöjligt att genomföra ända tills jag som vuxen säger att -men det förstår du väl att det går ju inte......
Ingenstans i bibeln står det att någon vuxen kommer att komma in i himmelriket. Men däremot i Luk 18:17 Amen säger jag er er. Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer heller aldrig ditin.
Ibland kan jag känna att vara vuxen är att begränsa Guds rike för min vuxna hjärna säger vad som är möjligt och omöjligt i denna värld. Men som tur är så har jag fått lära känna han som inget är omöjligt för Jesus Kristus. Det finns inga begränsningar i löftena han har gett oss. I jesu namn kan vi flytta berg.
Annars så har jag börjat läsa Anita Barkers bok "naturligt övernaturligt"! Vilken inspiration att läsa om henne som är i stort sett blind och ändå lever som en seende på Guds löfte att han ska vara hennes ögon. Allt är möjligt om vi bara litar på Herren och har en barnslig tro utan vuxna begränsningar.
Vart ska man börja tro???? Jo, nu vet ja!!
Jag går och bygger med lego så kanske det lossnar.
Nä förresten barn får ju inte vara uppe så här sent. Jag måste nog lägga mig och sova.
Undrar om Sebastian har somnat så man kan låna nappen.
Go natt och sov gott Guds barn men håll er vakna i tron!
Bless/Simpa
måndag 17 september 2007
Hej, nu är hösten här...
Hösten kan kännas...
Väldigt lång, mörk och dyster eller.... frisk, ljuvlig och färgrik både i naturen och på det andliga området. Jag tycker att varje dag är ett äventyr med Jesus, därmed inte sagt att jag tycker alla dagar är roliga speciellt inte måndags mornar när jag trampar iväg på min cykel till mitt arbete på "SP" kl 04.45 då kan det ibland kännas lite tungt. Men oavsett hur min vardag ser ut så är Jesus den samme och förändras inte och det är en trygghet att veta. Och vad menar jag med att "varje dag är ett äventyr med Jesus?" Om man varje morron ber att Jesus skall visa mej den väg jag skall gå och vilka beslut jag skall fatta just denna dag och man är villig att bara få överlämna "rodret" till Honom så blir livet spännande, vem vet vad som händer då, kanske får jag vittna för någon på jobbet eller också får man ett tilltal om kommande händelse som ligger lite längre fram i tiden och som man bett över och så talar Herren rakt in i hjärtat precis där man står och arbetar, det är ett äventyr för mej! Att vara en kristen är inte tråkigt utan ett underbart välsignat liv! Just nu är vi i Smyrnaförsamlingen inne i ett spännande skede, vi skall kalla en ny pastor till församlingen efter Tony, vem det än blir så tror jag det blir bra för oss, det är viktigt att vi ber mycket över pastorsfrågan. Personligen känner jag också en spänning inför framtiden och vad Gud har för planer för mej och min familj, nått är på gång tror jag det känns så i alla fall men vad det är får jag kanske återkomma till när jag vet mera..
Ett bibelord som jag ofta återvänder till är..
Ordspråksboken 3:5 Förtrösta på HERREN av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. 6 Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna.
Vårt förstånd kan säga mycket och ofta rätt bra saker men om vi enbart följer vårt förstån kommer vi i alla fall vilse, därför är det en stor trygghet och veta att jag alltid kan komma till Jesus och lägga all min förtröstan, alla mina problem, motgångar, sorger och bekymmer men även glädjeämnen hos Honom och veta att jag då alltid hittar rätt!
Bless You!
/Peter Rens
Väldigt lång, mörk och dyster eller.... frisk, ljuvlig och färgrik både i naturen och på det andliga området. Jag tycker att varje dag är ett äventyr med Jesus, därmed inte sagt att jag tycker alla dagar är roliga speciellt inte måndags mornar när jag trampar iväg på min cykel till mitt arbete på "SP" kl 04.45 då kan det ibland kännas lite tungt. Men oavsett hur min vardag ser ut så är Jesus den samme och förändras inte och det är en trygghet att veta. Och vad menar jag med att "varje dag är ett äventyr med Jesus?" Om man varje morron ber att Jesus skall visa mej den väg jag skall gå och vilka beslut jag skall fatta just denna dag och man är villig att bara få överlämna "rodret" till Honom så blir livet spännande, vem vet vad som händer då, kanske får jag vittna för någon på jobbet eller också får man ett tilltal om kommande händelse som ligger lite längre fram i tiden och som man bett över och så talar Herren rakt in i hjärtat precis där man står och arbetar, det är ett äventyr för mej! Att vara en kristen är inte tråkigt utan ett underbart välsignat liv! Just nu är vi i Smyrnaförsamlingen inne i ett spännande skede, vi skall kalla en ny pastor till församlingen efter Tony, vem det än blir så tror jag det blir bra för oss, det är viktigt att vi ber mycket över pastorsfrågan. Personligen känner jag också en spänning inför framtiden och vad Gud har för planer för mej och min familj, nått är på gång tror jag det känns så i alla fall men vad det är får jag kanske återkomma till när jag vet mera..
Ett bibelord som jag ofta återvänder till är..
Ordspråksboken 3:5 Förtrösta på HERREN av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. 6 Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna.
Vårt förstånd kan säga mycket och ofta rätt bra saker men om vi enbart följer vårt förstån kommer vi i alla fall vilse, därför är det en stor trygghet och veta att jag alltid kan komma till Jesus och lägga all min förtröstan, alla mina problem, motgångar, sorger och bekymmer men även glädjeämnen hos Honom och veta att jag då alltid hittar rätt!
Bless You!
/Peter Rens
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
