onsdag 28 maj 2008

Socialantropologi

När jag sist var i Edsbyn och träffade några vänner från Smyrna började vi prata om min utbildning och jag kom då att tänka på att det kanske inte är så många som vet varför jag pluggar socialantropologi. Så jag tänkte nu berätta lite vad socialantropologi är och varför jag läser det.


Ämnet socialantropologi är ett jämförande studie av mänskliga samhällen och kulturer.
Socialantropologer studerar både traditionella och moderna samhällsformer i ett jämförande perspektiv, som syftar till att skapa kännedom om kulturella variationer och likheter, vil
ket bidrar till ökad förståelse i viktiga samhällsfrågor t ex. globaliseringens sociala och kulturella aspekter, migration och kulturmöten.

Socialantropologer studerar hur människor i olika delar av världen organiserar sina liv socialt och kulturellt. De är intresserade av att förstå den mänskliga existensens likheter och olikheter, människors sätt att kommunicera, deras värderingar av olika aspekter av livet, hur de tänker och vad de gör. För att kunna göra det utgår de från en kulturrelativistisk metod, där de vill se en viss kultur som logisk utifrån sitt eget perspektiv, vilket är ett försök till att studera andras kulturer (och sin egen) på ett så fördomsfritt sätt som möjligt.

Ett exempel på där det hade varit lämpligt för oss alla att försöka förstå varandra genom en relativistisk metod, var händelserna kring Muhammed som rondellhund. Det var många svenskar som tyckte att det var fruktansvärt att människor i Mellanöstern brände en docka på Fredrik Reinfeldt. Svenskarna kunde inte förstå hur man kan göra något så fräckt. De tänkte inte på att för en muslim så är det fruktansvärt att se sin högaktade profet som en hund (i Sverige är hundar gulliga husdjur medan de i andra kulturer ses som väldigt orena). Att avbilda deras profet som en hund kan ses som likvärdigt med att bränna en docka på vår stadsminister eller något värre. Att vi helt utan anledning gör en sådan handling ses som ett plötsligt påhopp mot dem. Precis som vi skulle bli upprörda om de helt plötsligt, utan anledning (deras handling var ju ett svar på att deras profet gjorts till en rondellhund), hade bränt en docka på vår stadsminister.

Kulturrelativismen som metod menar att man måste kunna förstå att människor från olika kulturer reagerar på olika sätt så att fördomar – vilka är grunden till många konflikter - undviks. Vi ser det som yttrandefrihet att kunna avbilda och skapa konstverk av kombinationer av en hund och en profet (för att vi tycker det är skoj, vackert eller för att vi har en åsikt vi vill uttrycka), medan de ser det som väldigt kränkande och respektlöst mot dem – det skulle kunna ses som hets mot folkgrupp (detta är ju en problematik i sig – då yttrandefrihet är en av förutsättning för en demokrati, samtidigt som hets mot folkgrupp måste tas hänsyn till).


Metoden är inte en motsats till- men kom som ett svar på etnocentrismen (som västvärlden ofta använder sig utav) som kort sammanfattat innebär att människor mäter livskvalité och lycka genom att ha sig själva som måttstock. Att ha sig själv som måttstock betyder att sätta sig själv i centrum och sedan mäta andra efter en evolutionär skala. Socialantropologer vill inte rangordna samhällen på det sättet, de menar att det då finns en risk för rasism.


Problemet, med att se en kultur logiskt utifrån sitt eget perspektiv, blir etik och moralfrågor (exempelvis kvinnlig omskärelse). Detta har jag fått några frågor kring, då det kan verka som att kulturrelativismen går emot den kristna moralen eller kristendomens syfte – att missionera. Men då vill jag understryka att många som använder sig av kulturrelativismen som metod, inte nödvändigtvis har den som ett synsätt, utan kan vara väldigt bestämd på vad som egentligen är ”rätt” och ”fel”. Kulturrelativism som metod skall lämpas för att kunna förstå, inte som ett synsätt eller livsåskådning för att hålla med eller försvara en viss handling. Genom metoden kan man förstå och sedan eventuellt förklara det man tycker är fel.

De som använder kulturrelativism som metod är ofta socialantropologer vilka har studerat och levt i andra kulturer en längre tid och som då ofta kan känna det som deras uppgift att försvara kulturen i fråga, därför att de lärt känna människor som verkligen vill leva på det sätt de lever på. Många gånger handlar detta om ursprungsbefolkningar som exempelvis vill leva som nomader och som ofta kommer i kläm när regeringar stiftar lagar och vill ta skatt (huruvida frågan om ursprungsbefolkningar har rätt till att vara ett ursprungsfolk, då jordens och länders resurser är knappa, är en annan fråga, precis som den om ett företag, land eller person har det). Ofta missförstås kulturrelativismen för att blunda för förtryck och att gå emot universella värden, men detta tror jag är på grund av att man blandar ihop kulturrelativismen som metod och synsätt.


Socialantropologin utgår alltså från en relativistisk metod, för att försöka förstå andra men de vill även upptäcka universella likheter och mönster i samhällen. Det är egentligen detta som socialantropologi handlar om - att hitta det unika i varje samhälle och samtidigt finna på vilket sätt människligheten är en och densamme.


Det är mitt intresse för andra kulturer, samhällen och människor som fört mig in på socialantropologin – då jag gillar att undersöka likheter och skillnader mellan människor i olika kulturer för att kunna förstå andra och mig själv. Jag tror att socialantropologer kommer bli mer och mer aktuell – i och med ökad globalisering och migration – eftersom vi då behöver kunna förstå varandra och varandras sätt att handla så att vi inte segregeras eller dömer varandra felaktigt. Socialantropologer behövs också för att undersöka sitt eget samhälle och hur det skall kunna förbättras.


Globalt arbetar socialantropologer med bistånd och fredsarbete. Nationellt är socialantropologisk kunskap efterfrågad inom områden som media, skola, marknadsföring, vård, reklam, turistnäring och förvaltning. Antropologer arbetar annars huvudsakligen inom den akademiska världen med undervisning och forskning.


Detta var lite kortfattat om vad socialantropologi är men det skulle kunna sägas mycket mer om ämnet. Fråga mig om det är något mer ni undrar över.


Emma Åström

söndag 18 maj 2008

För länge sedan..

... jag var inne på bloggen. Men det var kul att se att ett par tappra försök fanns att aktivera skrivandet. Tråkigt nog alltför få men det var ändå kul att mötas av en ny "design" och ett par fräscha inlägg. Här på vintervägen har det verkligen varit vinter några dagar men hoppet om sommar har kommit tillbaka nu när nästan all snö är borta. De stackars små blommorna i våra rabatter verkar ha överlevt även om de slokar något.

Guds välsignelse till er alla!

måndag 14 april 2008

PS,

Jag tog mig friheten att ändra om layouten lite,
om någon protesterar får ni ändra om bäst ni vill!

Nu ska Sofia övningsköra! :P

Hög inaktivitetsnivå, tycker ni inte?

Det är ju tråkigt att bloggen blivit något inaktiv, så jag tänkte bryta tystnaden. Ännu en gång. Haha. Och det lär väl bli ett långt inlägg om jag känner mig själv rätt - men jag har något att säga so listen up! :P

Är det inte irriterande när man har planerat upp den kommande dagen för att hinna med allt man måste och vill hinna med, men sen sover man 3 timmar längre än "planerat" och så måste man göra en ny, mindre rolig, plan? Det tycker jag. Men i vissa fall kan det sluta på ett bra sätt.

Detta hände i går. Jag hade planerat att plugga på förmiddagen, kolla på ett tvprogram som är ett måste ;) och sedan åka på möte. Men min pluggtid försvann, och jag blev tvungen att skippa mötet. Jag var irriterad för jag visste att i morgon måste jag hålla ett tal och det är nationella proven och jag vill att det ska gå bra så jag satt med datorn i knät och verkligen försökte skriva något bra. Efter x antal timmar med att skriva, insåg jag att jag var tvungen att skriva om halva talet och då brast det. Jag klädde på mig, tog med mig ett häfte som hörde nationella till och gick ut och gick. Jag bad och sa att Snälla, låt detta gå bra. Låt mig hitta en passande bild till mitt valda ämne. Låt det gå bra! Om jag ska vara ärlig så är det inte ofta jag gör sådana "dramatiska" och "bönande" saker men jag kände att om jag ska klara detta måste jag ha hjälp. Jag öppnade häftet lite slumpvist och det första jag såg var en bild som faktiskt passade till mitt ämne! Jag var överlycklig och mindre än en timma senare hade jag skrivit klart mitt tal. Jag var en väldigt tacksam själ resten av kvällen.

Gud är god.
Eller som Ohios statmotto lyder: With God, all things are possible. Det står förövrigt i Matteus 19:26 :)

/Sofia Lindh

lördag 29 mars 2008

Semester...

Vill skriva en liten halsning till alla er dar hemma. Vi ar pa Cran Canaria nu och njuter av sol, bad och ledighet. Mest njuter nog Simon som kan vara i poolen hur lánge som helst, eller sitta pa stranden och grava i sanden till vi lyfter bort honom under skrik och grat... Vadret ar som vi svenskar vill ha det - lagom... Vi hoppas att ni alla har det bra dar hemma och vi ses snart!! Soliga och varma halsningar fran familjen Karsbo, en av dem.... =)

tisdag 19 februari 2008

Endast genom Jesus får vi evigt liv.

Jag tog ett manna ikväll, den bekräftar för mig att Jesus är vår Herre och att Gud gav honom makten över oss människor, att det är genom Jesus vi får evigt liv. Vi kan inte förneka Jesus, vi "går inte bara förbi honom " när vi skall till Himmelriket utan vi måste GENOM Honom för att komma dit. Det känns som att jag vill dela med mig det bibelordet.
"Den som tror på Sonen, han har evigt liv. Den som icke lyder Sonen, han skall icke få se livet, utan Guds vrede stannar kvar över honom." Joh. 3:36

/Kikki

Ännu en surrig kommentar

Tisdag idag och på Smyrna hålls väl bönedag om jag förstått det rätt. Skulle egentligen varit med där, men eftersom jag fortfarande ligger hemma sjuk så sitter jag framför datorn. Var på Bön & Lovsång i fredags och ult träffades innan och jag sa lite skämtsamt till dem nu ska jag vittna på bönedagen på tisdag så jag skulle vilja att det hände något riktigt kul som jag kan berätta om. De andra skrattade bara men jag menade någonstans allvar och visste ju också att det kommer hända något, det gör det varje gång.

När man jobbar som jag gör får man en väldig kärlek till de barn och ungdomar man jobbar med. De kommer så nära på någotvis. Jag pratade en gång med en kollega som tyckte att hon nästa hade som en moders kärlek till sina egna ungdomar. Hur som helst så tycker man om dem och vill att de ska må bra. Därför är det härligt att se att de mår verkligen bra på bön & lovsången. De får verkligen möta Gud där.
En gång när jag skulle hälsa välkommen till bön & lovsången såg jag upp och tyckte verkligen så tydligt att Jesus satt och såg på oss på bakersta bänkraden. (Jag tycker fortfarande det är jobbigt att komma till kyrkan och se att den bänken är upptagen för där ska Jesus sitta. Och han behöver inte bara en plats ska du veta. Han var stor. haha! ) Jag log bara tillbaka och sa inget till ungdomarna om det. Men det var en sån bekräftellse på att Barnen/ ungdomarna har verkligen en speciell plats i Guds hjärta. Bibeln berättar ju det, att barnen har änglar med sig.

Det var i alla fall i de banorna som jag funderade i Fredags och det var det jag kom fram till när jag bad om hjälp med ett vittnesbörd. Att jag sedan när jag tittade upp och börja kika på hur det gick för de andra, såg ungdomar på knä framför korset skulle jag nog också nämt något om.

// Ida